Sjuksköterskorna har en viktig roll

Sue Roberts, Sathnarine Ragodnanan, Sue Walker och Sue Stubberfield jobbar på Parsons greens Walk in. Foto: Anna Littorin.

Unga britter vill veta om de är gravida, om de har en könssjukdom – eller vad den diffusa smärtan i magen beror på. Även äldre kan ha skurit sig, skadat foten, råkat ut för en mindre olycka. En sjuksköterska tar hand om hela behandlingen och får skriva ut antibiotika.

Nära metrostationen Parsons Green i sydvästra London ligger ett av 15 walk-in center i staden. De fungerar ungefär som namnet, det är bara att gå in utan att beställa tid. Vården är gratis för britter och övriga EU-medborgare.

Någon skär sig på en kniv på närmaste puben, de polska arbetarna från bygget tvärs över gatan skadar sig på olika sätt och blir omplåstrade.

En ung kvinna, som väntar på tid, skulle peta ut stearin ur en glasljusstake. Hon tog den vassaste kökskniven, tog i ordentligt, ljusstaken gick sönder och kniven for rakt in i handen mellan tummen och pekfingret.

– Blodet forsade, jag lyckade tejpa och rusade hit, berättar hon.

En man har ont i foten, han skrattar och skojar med kvinnan i receptionen. Det är tydligt att han inte är här för första gången. Kanske vill han bara prata en stund.

Inga läkare
På walk-in centret finns inga läkare, men erfarna sjuksköterskor som kan skriva ut antibiotika. Patienterna i det enkla väntrummet kan få vänta 20 minuter.

Med centren fick britterna närmare till sjukvården, och sjuksköterskorna en viktigare roll. De drivs av den offentliga sjukvården, av National Health Service (NHS) och kompletterar sjukhus och vårdcentraler.

De olika centren utformar öppettider och sammansättning av personalen utifrån hälsoläget i området och utifrån arbetsplatser och skolor i närheten.

Lättsam stämning
I ett litet rum intill väntrummet har chefssjuksköterskan Sue Stubberfield sitt kontor. Centret öppnades år 2001 som en del i ett pilotprojekt.

Stämningen är lättsam och familjär. Den vanligaste besökaren är ung mellan 20 och 30 år, berättar Sue Stubberfield, inte alls en pensionär som behöver sällskap.

Sjuksköterskorna får tidigt indikationer på våld i familjerna, mot kvinnor och barn. 

– Många vågar inte berätta för läkarna men här bland sjuksköterskor lättar de sitt hjärta. Ett par gånger varje vecka berättar någon om våldet i familjen. Då ger vi stöd och kan föra ärendet vidare, säger Sue Stubberfield.

Undervisar om sjukdomar
Åtta på morgonen till åtta på kvällen är den tid som passar det här området bäst, ett område med en fattig del och en annan med mer välbetalda invånare.

Ungefär 500 patienter besöker dem varje vecka, enligt Sue Stubberfield.

En viktig uppgift är också att undervisa unga kvinnor och män i hur de ska skydda sig mot sjukdomar och mot oönskad graviditet samt hur de ska äta för att leva ett hälsosamt liv.

Självständigt arbete
Ett annat walk-in center ligger några metrostationer bort. Sjuksköterskorna arbetar också där emellanåt. Där finns röntgen och längre öppettid.

– Det är det som är så positivt att arbetet är flexibelt och att jag som sjuksköterska får bestämma över mitt eget arbete och inte är ledd av läkare, säger Sathnarine Ragodnanan, sjuksköterska med flera års erfarenhet från sjukhus.

Det är bättre för karriären och klättringen i ”lönetrappan” att arbeta på sjukhus. Men just nu är det flexibilitet och självständighet som väger tyngst, berättar han.

Sjuksköterskorna på walk-in vid Parsons Green tjänar mellan 25.000 kronor och drygt 30.000 kronor i månaden beroende på utbildning och erfarenhet.

– Varje år får vi en löneförhöjning och om vi tar på oss mer ansvar och fler arbetsuppgifter så höjs lönen mer. Men då måste karriärmöjligheterna finnas, säger Sathnarine Ragodnanan.

Nytt lönesystem
Undersköterskan Ashleigh Roebuck har också lång erfarenhet från olika delar av sjukvården. Hon tjänar cirka 16.000 kronor i månaden och fungerar som assistent till sjuksköterskorna.

För fyra år sedan började ett nytt lönesystem gälla som facken och arbetsgivaren på nationell nivå kom överens om.

– Alla i den offentliga sjukvården, utom läkarna, betalas utifrån samma lönesystem. Det här systemet är rättvisare än när varje lokal arbetsgivare avgjorde lönen, säger Sue Stubberfield.

– Tidigare konkurrerade delar av sjukvården med varandra om arbetskraften. Det behöver vi inte göra mer eftersom alla betalas utifrån ett standardiserat nationellt lönesystem.

Läs också: artikeln "Lönemissnöje i Storbritannien", 6/5 2008