Pionjär med ilskan som drivkraft

Härskarteknikerna används över allt, säger Berit Ås. Foto: Jessica Gow/Scanpix.

Kvinnorörelsens pionjär Berit Ås upptäckte de fem härskarteknikerna under ett partimöte i början av sin politiska karriär. Genom åren har kunskapen om dem spridits över världen.
– Men männen har fortfarande inte förstått någonting, säger hon.

Berit Ås berättar i journalisten Ami Lönnroths intervjubok Förbannad är jag ganska ofta om hur hon under ett partimöte började uppmärksamma ett politiskt maktspel i lokalen. Det var meningen att hon och två män skulle tala under mötet. Men när turen kom till Berit Ås märkte hon att männen i lokalen inte lyssnade. I stället kliade de sig i huvudet, pratade med grannen som satt bredvid, vände sig bort eller gick ut för att hämta vatten.

Som den socialpsykolog hon i grunden är började hon observera vad det var som egentligen skedde i rummet – och började bete sig likadant. Då upplevde hon plötsligt hur hon fick större gehör för det hon sade.

Efter flera års forskning kunde hon identifiera de fem numera berömda härskarteknikerna:

• osynliggörande
• förlöjligande
• undanhållande av information
• att det hur du än gör blir fel
• samt skam- och skuldbeläggning.

Tekniker som egentligen kan överföras på alla sorters maktspel, även mellan andra grupper än kvinnor och män.

– I dag möter jag män som säger ”Berit, nu kan vi de där teknikerna. Nu vet vi att vi inte ska gå ut ur rummet och hämta vatten.” Men problemet är att de bara har förstått teknikerna på ett ytligt plan. När jag frågar dem om de minns vad kvinnorna sagt på mötet gör de inte det.

Våld mot kvinnor
Berit Ås har lagt till ytterligare två härskartekniker efter sina första fem: våld mot kvinnor och objektifiering av kvinnor.

Hon radar snabbt upp flera exempel på faktorer som påverkar kommunikationen mellan kvinnor och män, och som hjälper till att upprätthålla den rådande kulturen och maktobalansen.

– Du måste ha med i beräkningen den kommunikation som finns i kropps- och bildspråket och i de metaforer som används i vardagen, när ord från andra terinologier kommer in, till exempel olika militära termer.

Bildspråket, som förmedlas via tv, tidningar och reklam samt i sångtexter, förmedlar och befäster också mäns och kvinnors roller i förhållande till varandra, enligt Berit Ås.

– Bilderna talar om hur du ska se ut. Det är de nakna små flickorna med alla bröst, rumpor och allt det där. De gör sig själva till objekt, men det här förstår nästan inga unga kvinnor för de blir så starkt belönade för det beteendet. ”Oh du är så ung och vacker” får de höra.

Första partiledaren
Trots att kvinnorörelsens norska pionjär fyller 80 nästa vecka är engagemanget lika starkt som för 40 år sedan. På 1970-talet blev hon Norges första kvinnliga partiledare. Förutom politiker har hon även varit professor i socialpsykologi och samtidigt engagerat sig i frivilligorganisationer. Medvetenheten om orättvisorna har följt henne som en röd tråd genom livet.

I intervjuboken Förbannad är jag ganska ofta försöker journalisten Ami Lönnroth reda ut hur det kommer sig att Berit Ås än i dag lyckas sätta fart på fredsföreningar och kvinnogrupper. Berits syster tror att det nog är eländet som är drivkraften.

Och Berit Ås är, som boktiteln antyder, arg. Ofta. Och hon är fortfarande i allra högsta grad högaktuell.

När vi träffas befinner hon sig i Sverige just för att tala om boken, som också berättar historien om hennes liv. Hon är märkbart nöjd med resultatet.

– Har du läst den? Visst var den bra? frågar hon där hon sitter i lobbyn på ett av Stockholms hotell.

Tidigt medveten
Berit Ås fick tidigt i livet en medvetenhet om att män och kvinnor behandlas olika.

– Jag minns att jag uppfattade att min mamma var väldigt förtvivlad. Men jag måste ha varit tonåring när hon började anförtro sig åt mig. Hon jobbade i sin fackförening för att manliga och kvinnliga lärare skulle få samma möjligheter. Hon ville gärna undervisa upp till sjunde klass, men kvinnorna sattes oftast på småskolan. Och vi hade inga särskilda flickskolor i Norge som ni hade i Sverige.

– Det var männen i de norska skolorna som fick de höga administrativa tjänsterna. För kvinnorna var det viktigast att bli gifta. Kvinnorna fick tjänster långt ute i bygden som de tvingades resa långt till. Mamma åkte buss fyra kilometer och tvingades sedan gå tre kilometer ut till skolan.

Sedan dess har Berit Ås funderat över kvinnors villkor i samhället.  Men hon anser att införandet av genusbegreppet riskerar att tränga undan den enskilda forskningen om kvinnorna.

– Min mentor sa att det där med att vi bara ska ägna oss åt ”könsforskning” betyder att det är relationen mellan män och kvinnor som studeras. Då blir inte kvinnor längre en egen grupp. Mansforskning är mansforskning, varför ska kvinnoforskningen då plötsligt kallas för genusforskning? Detta betyder inte att man ska låta bli att se det som ett forskningsprojekt att titta på förhållandet mellan män och kvinnor, men kvinnor måste få finnas kvar som en egen grupp också, säger Berit Ås.

FAKTA : Berit Ås.
Ålder: Fyller 80 år den 10 april.
Bor: I Asker, nordväst om Oslo.
På visitkortet: ”Nu var det länge sedan jag hade ett visitkort. Men jag har haft flera. På några stod det professor, stiftare av kvinnouniversitetet, mp (member of parlament) och ledare för Sosialistisk Venstre.”
Familj: Fyra barn.
Favoriträtt: All slags mat, men gärna torsk.
Föräldrar: Lärare och lärarinna.
Svag för: Vackra unga män.
Inget för mig: Fotboll.