Hälsopolisen värnar om sina skurkar

– Jag har en ovana att sätta mig så att jag kan snegla in i köket när jag går ut och äter. Och det är länge sedan jag skrev mig fri från illusionen att jag inte är kräsen, konstaterar Liselott Lönn som synar Göteborgs krögare i sömmarna. Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix.

– En krögare hade satt upp breda tejpremsor på väggarna i köket. På så sätt blev det en kant där alla kackerlackor som klättrade uppåt fastnade, berättar Liselott Lönn.

Hon skrattar åt sig själv när hon minns att hon hade med sig en plastburk för att fånga kryp – om hon såg några. Helt onödigt skulle det visa sig eftersom restaurangköket kryllade av kackerlackor och fick stängas direkt. Jag tjatar mig till ännu en skräckis, och hon berättar en egen råtthistoria:

– Jo, de luktar väldigt speciellt, både som levande och döda. Jag minns en inspektion på en centralt belägen krog som hade väldigt krångliga lokaler. De är ofta svåra att städa. Och här var det smutsigt. Där hittade jag en död råtta som jag fotograferade, ändå var det lukten som satte sig starkast.

Går du ut och äter på lunchen efter ett sådant besök?

 – Ja. Eller, nej. Då är det kanske snarare läge för färdiglagad mikromat, erkänner livsmedelsinspektören Liselott Lönn.

Hennes jobb går ut på att se till att Göteborgs krögare följer livsmedelslagen och serverar ofarlig mat. Tillsammans med kollegorna på kommunens miljöförvaltning granskar hon förhållandena när någon ansöker om tillstånd för att sälja mat. Det handlar om att lokalen funkar för ändamålet, att det finns rutiner för att hantera känslig mat och att företagaren har tillräcklig kunskap för att ge sig in i branschen.

– En del tycker att vi är byråkratiska och krångliga, vilket är en utmaning. Jag försöker vara pedagogisk och ringer och förvarnar när jag skickat ett granskningsprotokoll, jag förklarar vad jag har skrivit.

Vet hur det funkar
Innan Liselott Lönn snöade in på jobbet som livsmedelsinspektör arbetade hon bland annat i köket på Sahlgrenska sjukhuset. En nyttig erfarenhet.

– Jag vet precis hur det känns när det kommer en inspektör och pekar finger. Och jag vet vad som händer före en inspektion, hur man plockar undan och försöker dölja detaljer.

Mest dramatik blir det därför på de oanmälda besöken.

– Det är väldigt sällan hotfullt. Men visst kan folk bli arga. Framför allt kan de förvåna en.

Liselott Lönn granskar golvet på en Göteborgsrestaurang.

Med hjälp av en speciell termometer mäter Liselott Lönn temperaturen i ett av kylskåpen.

"Som en omvänd hand"
Liselott Lönn berättar om en pizzabagare som behövde städa, bland annat i sin källare, men som blev klart irriterad över uppmaningen.

– När jag och min kollega skulle tillbaka till honom hade vi laddat från tårna med argument. Jag tror att vi hade en plan A, B och C för vad vi skulle göra. Men han var som en omvänd hand. Efter att vi lämnat honom hade budskapet sjunkit in, och han hade både bytt sina bänkar och städat. Och numera står jag överst på hans telefonlista när han behöver råd.

När jag ber om råd är Liselott Lönn först myndigt försiktig. Men långsamt ringar jag in de områden där hennes yrkeskunskap präglar henne i vardagen.

– Varm mat ska vara varm och kall mat ska vara kall. Därför kan jag undvika bufféer och är noga när jag värmer eller kyler mat.
Och så är hon petig när hon köper kyckling.

Äter du mjukglass?

– Absolut.

Även utomlands?
– Oh no, svarar Liselott direkt. Det var tydligen något helt annat, noterar jag och går vidare med min checklista.

Korv då, korvgubbarna handskas ju ofta med mat och pengar om vartannat?

– Det är jag inte så orolig för. De använder ju alltid redskap när de arbetar med maten. Jag tänker mer på var de går på toa, säger hon och tittar på mig med en skarp blick.

– De kanske vänder sig om och kissar i en buske och sedan då? Var tvättar de händerna?

Frågan blir hängande i luften. Jag berättar att jag gärna går på toa innan jag beställer in mat på ett ställe.

– Klassiskt knep det där. Visserligen har ju många krögare lärt sig att städa gästtoaletterna. Men har de för mycket att göra är det där de slarvar först.

Höger tumme avgörande
I Liselott Lönns arbete ingår även att utbilda andra. Hon lär ut allt från hur avancerade kontrollsystem funkar till hur man tvättar händerna. Inspektören i henne ser min skeptiska blick.

– Ja, hur tvättar du händerna? Får du med höger tumme? Får du med fingertopparna? Hur är det med utrymmet mellan fingrarna? Många tvättar händerna som barn, säger hon i gnuggar handflatorna mot varandra för att visa.

Jag tar spårvagnen till tågstationen och fastnar framför disken med färdiga mackor. Det blir en med kycklingröra, och jag undrar för mig själv om Liselott Lönn skulle ha fattat samma beslut.

FAKTA: Liselott Lönn
Ålder: 48 år.
Bor: I Olsfors mellan Göteborg och Borås.
På visitkortet: Ryms flera titlar. Förutom livsmedelsinspektör även kostekonom och apotekstekniker.
Familj: Man, mina två barn, 17 respektive 19 år gamla.
Favoriträtt: Kött kan jag längta efter så mycket att jag äter en seg biff bara jag får tugga kött.
Föräldrar: Mamma var hemmafru och pappa maskinchef på ett stort rederi.
Svag för: Böcker. Det är en ohämmad last. Jag får hejda mig för jag läser snabbt och gärna framför tv:n.
Inget för mig: Personer som tror de är viktiga bara för att de har makt.