Folkbildare i väntan på ny titel

Gudrun Schyman. Foto: Maja Suslin/Scanpix.

Gudrun Schyman kallar sig frilansfeminist och folkbildare. Hon har tagit ett steg bort från strålkastarljuset och prövar ny roll och en ny arena – igen.

– Att lämna politikens centrum skrämmer mig inte. Jag har stått utanför strålkastarljuset förr, säger hon.

Men frågan är om hon inte åter, från ett annat håll, tar sig in i centrum igen. Gudrun Schymans förmåga att komma tillbaka efter hårda smällar för tankarna till leksaksgubben med blytyngd i botten som alltid reser sig hur hårt man än trycker till.

– Men människor glömmer att jag inte är någon broilerpolitiker. Jag har inte som barn suttit under köksbordet och lyssnat på farbröderna när de diskuterat dagspoli-tik. I nästan 20 år var jag socialarbetare.

Kände sig hemtam
I höstas prövade hon på att vara debattledare på TV 8, i egna programmet Schyman – i vems intresse. Miljön, tv-studion kände hon sig hemtam i, men inte i intervjuledarens roll, journalistens.

– Jag är betydligt mer van vid att gå in i en studio och leverera svar och försöka ta plats. Men jag tar mig en del friheter även i det här programmet, säger Gudrun Schyman.

”Ska man se den där kärringen i rutan nu igen”, var en kommentar som hon fick. Själv kallar hon sig ironiskt för rikshäxan.

– Många spydde spaltmeter när programmet presenterades. Men lika många har motsatt uppfattning. Rikshäxan väcker känslor helt enkelt.

Tanken är att hon ska komma igen i höst med nya intervju- och debattprogram i TV 8, ”men än har vi inte slutförhandlat”.  Hon har varit kontorist, socialarbetare, politiker på olika nivåer, opinions- och folkbildare. Fortfarande är hon talesperson för Feministiskt Initiativ fram till kongressen 2009, och hon står vid ett nytt vägskäl i livet där tv finns med.

Det krävs en hel del självinsikt och självförtroende för att klara att gå in och ut ur roller. Var har du fått det ifrån?

– Förmågan att mobilisera krafter och gå vidare har jag från mina erfarenheter och från min mamma. Jag har tänkt många gånger att nu är det väl ändå dags att jag drar något gammalt över mig. Men då får jag den där kraften och tänker ”jag har ändå rätt att vara människa”. Jag vill visa att jag kan komma igen.

– Barn till alkoholister, som jag är, blir suveräna på att känna av omgivningen, läsa in och förhålla sig till olika stämningslägen.

Dessvärre blir de också bra på att utplåna sig själva. Alla som delar erfarenheten får dras med att det finns både fördelar och nackdelar med så väl utvecklade känslospröt. Som kvinna blir det komplicerat att å ena sidan vara en motor och å andra sidan förneka sin betydelse, förklarar hon.

Hon är själv nykter alkoholist  sedan tio år och tycker det är en befrielse att slippa tänka på om hon ska ta något eller ej. Suget är borta. Vatten är älsklingsdrycken, speciellt det från egna brunnen i Skåne. Någon gång har hon köpt alkoholfritt, något beskt som hon gillade när hon inte var nykter alkoholist.

Kaviarsprit upprör
I sitt nya liv är hon ofta ute och föreläser på temat sprit, makt och kön i samarbete med nykterhetsrörelsen IOGT-NTO. När det gäller alkohol känner hon sig som den folkbildare hon vill vara.

– Alkohol handlar om makt. När arbetsgivaren förr hällde sprit i jobbarna i stället för att betala utövades makt. Jobbarna hölls i schack, säger hon.

I dag flödar spriten. Supandet går allt längre ner i åldrarna. En ny produkt som hon sett lanserad upprör henne djupt: Vodka ingår i en drink som är förpackad som Kalles kaviar. Ungdomar rider, sportar, dansar och tar upp sin plasttub med färdigblandad drink ur fickan.

– Tuben ska passa med jeansen, det är hemskt. Det är ett jävla mesande om detta. Alkohol talas om i termer av stackars alkoholister. Jag undrar hur i helvete samhället ska klara av spriten.

Vad vill du att man ska göra?

– Jag vill se samma debatt om alkohol som den som varit om rökning. Rökning lanserades som en frihetssymbol. Den som rökte var en del av en häftig livsstil. I dag är det helt ute att röka.

Att dricka alkohol har blivit tecken på frihet, vuxenhet, jämställdhet. Mest aggressivt sker den här lanseringen i världsdelar där det inte finns någon sprittradition.

Hennes engagemang känns äkta. Hon uttrycker att hon är lycklig. För första gången känner hon den där förbehållslösa kärleken till en man, den känsla som tidigare varit förbehållen hennes barn.

Annars har hon kvar mycket av politisk rävaktighet, som den superproffsiga politiker hon var och fortfarande är.

– Jag är klokare, smartare, vet mer, förstår mer, medan kroppen går å andra hållet. Frågan är när jag börjar smalna av också mentalt, säger Gudrun Schyman och drar iväg med fulltecknad almanacka på mötesturné över landet. Hon kallar sig folkbildare om makt, kön och alkohol, i väntan på nya debattprogram i tv.

Namn: Gudrun Schyman
Ålder:  60 år i sommar. Firar med sin ”brabo” Jacques Öhlund. De ska då hylla kärleken och fira att de inte gifter sig.
Familj: Jacques Öhlund, vuxna barnen Anna, 28 år, Dan, 30 år, samt barnbarnet Sinja, 11 år, och sin stora supporter i livet mamma Ingrid, 93 år.
Inkomst: Lyfte till november förra året 38.980 kronor i månaden från riksdagen. Sedan november 2007 utgår en inkomstgaranti på nästan 32.000 kronor i månaden, som riksdagen beviljat, fram till ålderspension. Inkomster från frilansverksamheten räknas av. ”I februari görs en avstämning för förra året”, uppger hon.
Bor: Klockaregården utanför
Simrishamn i Skåne samt lägenhet i Gamla stan i Stockholm.
Intressen: Förutom allt som handlar om det hon är engagerad i så är det den stora trädgården runt Klockaregården.