Uppdragen kan knäcka hela rörelsen

– Fackföreningsrörelsen måste tänka nytt, hitta nya strukturer för arbete och lärande så att man inte sitter ensam, inte alltid behöver ringa och be om hjälp, säger Susanne Köpsén.   Foto: Stefan Jerrevång.

Kraven på de lokala fackliga företrädarna är numera så höga att de har stora svårigheter att klara det de har åtagit sig. Om ingenting görs riskerar fackföreningsrörelsen att förtvina.

– Deras uppdrag är enormt svårt. Frågorna som de lokala facken måste hantera är allt mer komplexa och de måste på egen hand försöka skaffa sig den kunskap de saknar.

Susanne Köpsén har just doktorerat i pedagogik vid Linköpings universitet. Under tre år studerade hon en industri med mellan 100 och 150 anställda. Där följde hon de fackliga företrädarnas arbete, satt på expeditionen, antecknade och ställde frågor och gjorde långa djupintervjuer.

Hon såg att de hade det besvärligt.

– Den fackliga rörelsen måste börja diskutera detta, säger hon.

Snurrar allt fortare
De senaste 20, 30 åren har allt mer ansvar och makt flyttats ut till de lokala klubbarna. Samtidigt med denna decentralisering har näringslivet allt mer globaliserats, arbetsgivarna kan befinna sig på andra sidan jordklotet – samtidigt som stressen och förändringstakten på många företag tilltagit.

– De frågor som de lokala facken ställs inför har blivit allt svårare. Kraven på kunskap blir allt större. Problemet är att de fackliga företrädarna på egen hand förväntas ta ansvar för att skaffa sig den kunskapen – och att de också ska veta vilken typ av kunskap det är de behöver. Det menar jag är ett överkrav, säger Susanne Köpsén.

Hon tar ett exempel: Företaget hon studerade skulle omorganiseras. Koncernledningen kallade de fackliga till möte. Konsulten som företaget anlitat visade en mängd overheadbilder, pekade och rabblade siffror. När de fackliga kom hem igen frågade Susanne Köpsén vad de hade fått veta. Jag fattade ingenting, erkände klubbordföranden – som inte vågade ställa frågor till konsulten.

Det klubbordföranden ställdes inför – och inte klarade av – är något som pedagoger kallar för krav på multikontextuellt lärande. Med det menas att man måste behärska flera sociala sammanhang, inte minst arbetsgivarnas.

– Facket förväntas vara engagerade icke-proffs medan arbetsgivarna tar in experter när de inte klarar det.

Höga krav
Vid ett annat tillfälle kallades de fackliga företrädarna till ett möte där koncernens språk användes: engelska.

– Ibland är problematiken så svår att man inte ens klarar av att formulera frågor.

På grund av de orimliga kraven byttes representanterna i den lokala fackstyrelsen ut med jämna mellanrum – vilket betydde att nya kom till som fick börja om på nytt.

Susanne Köpsén har inget färdigt recept på hur problemet ska lösas. Det finns förstås kurser, men det behövs mer än så anser hon.

– Fackföreningsrörelsen måste tänka nytt, hitta nya strukturer för arbete och lärande så att man inte sitter ensam, inte alltid behöver ringa och be om hjälp. Kontakter med andra fackliga företrädare är viktigt: kurser, konferenser, nätverk. Och det är betydelsefullt att använda samlade kunskaper och resurser som källa för lärandet.

Fotnot: Susanne Köpséns avhandling heter ”Från revolution till reträtt. Lärande i en fackförenings vardag.” Hon disputerade förra veckan vid Linköpings universitet.

Lennart Lundquist
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen