Världen blir bättre om kapitalismen får så fria händer som möjligt, hävdar Johan Norberg. Foto: Fredrik Sandberg

 

Han värjer sig mot beskrivningen nyliberal överstepräst. Men Johan Norbergs ljusa bild av världen under kapitalismen leder ibland till och med hans egna tankar till just religionen.

Johan Norberg upprör. Politiska motståndare på vänsterkanten dömer ut honom som kapitalistisk fundamentalist. Från konservativt håll ser man surt på hans brist på intresse för ”dygdernas” betydelse – och ännu längre högerut upprör hans frihetsideal.

Att han själv söker konfrontation är också tydligt när han under en timme på scen recenserar – i betydelsen dömer ut – den kanadensiska vänsterförfattaren Naomi Kleins bok Chockdoktrinen inför ett par hundra hänförda meningsfränder. LO-tidningens kulturredaktör John Swedenmark var där och skrev efteråt att evenemanget förde tankarna till ett möte i Filadelfia, men där kapitalismen tagit Guds plats i förkunnelsen.

Stort inflöde
Beskrivningen av kapitalismen som religion känner Johan Norberg dock inte igen sig i.

– Nej, det gör jag faktiskt inte, i alla fall inte om det handlar om mig. Mina åsikter baseras i väldigt stor utsträckning på vad jag ser, vad jag läser och vad jag forskar fram. Empiriska resultat om hur världen ser ut. Och det går att visa att jag har fel, om jag skulle ha det. Religion, däremot, handlar om trossatser som är obevisbara och per definition ligger bortom förnuftets gränser.

– Men jag har ju starka värderingar, och i en politisk debatt som bara handlar om pragmatism och ett systemmicklande ligger kanske värderingar och principer så långt borta från diskussionen att det nästan verkar religiöst.

Marxismen har också fått stämpeln religion på sig. En av anledningarna är att marxister ser kommunismen som ett slutstadium, en sorts himmelrike där målet är uppnått.

Ser liberaler som du kapitalismen som ett slutstadium?

– Nja, ”det kapitalistiska sluttillståndet”, om man ska använda den beteckningen, är ju tvärtom en uppmuntran till så mycket rörlighet och dynamik i övrigt i samhället. När det gäller innovationer inom civilsamhälle, företagande, teknik är det ju snarare början på…

Han skrattar till.

– Nu vet jag att det kan låta religiöst när jag talar om det, men lyssna: Det är ju början på utvecklingen snarare än någon typ av slutskede. Ju mer man öppnar upp, river ner monopol, river ner regleringar, desto mer öppnar man av det som jag ser som det spännande i samhället. Och vart det tar vägen, det vet man inte, och frågan är om det skulle kunna utmana de politiska
principerna?

– Njaa … Jag tror inte att grundvärderingarna – mycket individuell frihet, mångfald och experiment – utmanas av den utvecklingen.

Bättre plats
Slående och måhända provocerande i Johan Norbergs argumentation och författarskap är optimismen. Han hävdar att världen i det långa loppet blir en bättre plats att leva på, att det är människans skapande och uppfinningsrikedom som ligger bakom framstegen och att det är kapitalismen och handeln som frigör dessa krafter:

Samtidigt som vissa industrialister i Kina och Indien blir superrika reser sig många miljoner ur fattigdomen. Klimatkrisen kan avvärjas, inte genom subventioner och politisk styrning utan genom att en internationell koldioxidskatt sätter ett pris på utsläppen och marknaden tvingar fram alternativ.

Uppvuxen i medelklassmiljö i Hässelby, i västra Stockholm, kanaliserades Johan Norbergs politiska engagemang först i anarkismen. Men han blev snart liberal och blev under tiden på universitetet medlem i nyliberala Frihetsfronten, där han bland annat var en av de drivande i den riksbekanta svartklubben Tritnaha. Han var också redaktör för nätverkets tidning Nyliberalen, och hans skrivande ledde fram till en anställning vid näringslivets tankesmedja Timbro.

Översatt till mongoliska
Det breda genombrottet kom 2001 med boken Till världskapitalismens försvar, som översatts till cirka 15 språk och nu i januari just kommit ut på mongoliska. Att han gillar att debattera och diskutera råder det inget tvivel om, och det bjuds rikligt med tillfällen. Han angrips inte sällan i tidningsspalterna och är oftast snabb med att replikera – på den egna bloggen om genmäle inte gives – alltid laddad med siffror och fakta som stöder hans sak.

I Johan Norbergs världsbild står inte striden i samhällshistorien mellan olika klasser utan mellan kreativiteten och kontrollen, mellan dem som ”säger ja till livet och dess möjligheter” och dem som ”drivs av oro, rädsla och avund, och vill styra och blockera” som han skriver i sin bok När människan skapade världen.

Ekonomisk ojämlikhet tycker han inte är negativt.

– Jag ser det tvärtom som att det handlar om vår möjlighet att påverka våra liv. Det är viktigt att våra handlingar får olika utfall, för det ger oss känslan av att det vi gör faktiskt gör skillnad.

Läs också: kulturartikeln ”Det outsagdas plats”, 3/1 2007

Läs också: kulturartikeln ”Det behövs inga konspirationsteorier”, 18/12 2007

Läs också: Johan Norbergs blogg

Johan Norberg

Ålder: 34 år.

Familj: Gift med Sofia Nerbrand, chefredaktör på liberala tidskriften Neo. Ettårig son.

Bor: Vid Roslagstull i Stockholm.

Gör: Pappaledig. Arbetar med amerikansk dokumentär baserad på boken När människan skapade världen.

På nattygsbordet: Paul Collier: The Bottom Billion, om miljarden extremt fattiga människor i världen.

Lyssnar på: Kent. ”Jag är besatt av dem just nu, faktiskt.”

Bloggar på: www.johannorberg.net, som 2005 utsågs till Sveriges bästa blogg av tidningen Internetworlds läsare.