Svensk solidaritet på villovägar

Forskaren Jonas Sjölander har studerat ett misslyckande som låg och gnagde hos Metalls representant. Foto: Hans Runesson/Scanpix.

När facken tar med sig den svenska modellen ut i världen kan solidariteten tvingas stå tillbaka. Retoriken är en sak, praktiken något helt annat. Mötet mellan Metall och fackklubben på Ericsson i Colombia måste betraktas som ett misslyckande. Det har doktorn i historia, Jonas Sjölander, kommit fram till.  Förra året fick han Rudolf Meidner-priset på 25.000 kronor för sin forskning.

Han valde att skriva sin doktorsavhandling om internationellt fackligt arbete i Colombia. Solidaritetens omvägar heter den, och den omfattar tiden från 1973 till 1993.

Hur kom du på tanken att forska om just Ericsson i Colombia?

– Från början ville jag skildra svensk samhällsförändring via det lokala arbetet på Ericsson i Karlskrona. Men så träffade jag Åke Andersson och bytte fokus, säger Jonas Sjölander.

Åke Andersson var ordförande i Metallklubben under 1970-talet och fackets representant i Ericssons koncernstyrelse. Snabbt kom de in på Colombia. Något gnagde fortfarande hos Åke Andersson. Mötena med facket på Ericsson i Bogota, Sintraericsson, lämnade honom ingen ro.

Jonas Sjölander pendlar mellan Karlskrona, Växjö och Stockholm. Vid sidan av arbetet på Växjö universitet gräver han ner sig i nya arkiv. Han skriver Metalls nutidshistoria om det internationella arbetet. Själv har han aldrig varit i Colombia. Och han bedyrar att direkta kontakter på plats inte skulle ge mer än intervjuer från tiden, inspelningar av möten och diskussionsprotokoll i arkiven. Minnen sviktar men inte protokoll.

Bad om hjälp
År 1976 byttes den mer företagsvänliga styrelsen på fabriken i Bogota ut mot en radikal och ungdomlig som bad Metall om hjälp i konflikterna med det svenska företaget. Lönerna på Ericsson Colombia var miserabla. De gick inte att leva på.

När två colombianer från Sintraericsson kom till Sverige för att knyta fackliga kontakter betaldes resan av biståndsorganisationen UBV och olika vänstergrupper som stod utanför Metall och den reformistiska arbetarrörelsen.

– Det väckte misstänksamhet hos Metall. Och när colombianerna tog kontakt med Hamnarbetarförbundet för att få hjälp med blockader mot företaget vidgades sprickan.

Sintraericsson valde också, trots Metalls påtryckningar, att stå utanför de förbund i Colombia som tillhörde Internationella Metallarbetarfederationen. De ansågs gula och företagsvänliga.

– De unga colombianska aktivisternas bedömningar underkändes eller negligerades, säger Jonas Sjölander.

Vänstergrupper i Sverige anklagade Metall för facklig imperialism och för att vilja exportera den svenska modellen. Metall hamnade i försvarsposition vilket var förödande för relationen med Sintraericsson.

– Den historiska kompromissen, det förtroende och den samtalston som grundlades mellan fack och arbetsgivare i Sverige, stod i själva verket i vägen för ett solidariskt internationellt arbete, säger Jonas Sjölander.

I Ericssons arkiv hittade han promemorior från 1979 som visar hur koncernledningen kopplar ihop de fackliga aktivisterna med terrorism och ”subversiva vänsterelement”. Företaget bedriver ett sofistikerat dubbelspel. Och när Metall vacklade i stödet för Sintraericsson fick företaget övertaget. Efter en stor strejk, då de fackligt aktiva sparkades, förlorade Sintraericsson striden mot företaget. Så småningom lades fabriken ner.

Jonas Sjölander beskriver hur Metall flyttar fram sina positioner under 1970-talet i förhållande till arbetsgivarna. Löntagarfonder och lagstiftning skulle öka inflytandet också i de multinationella företagen.  Så kom 1980-tal med facklig reträtt och kapitalets offensiv. Internationellt arbete ges allt mindre betydelse på kongresserna. Internationell solidaritet blev liktydigt med fackligt bistånd. Men det är lätt att hamna fel när en part blir givare och den andra mottagare, enligt Jonas Sjölander.

Vad tycker du att facken kan lära av din avhandling?

– Att det är viktigt att lyssna utan förutfattade meningar och att inte ta med sig uppfattningar och fördomar som finns i den egna organisationen ut i världen, säger Jonas Sjölander.

Han upplevde många överraskande vändningar under arbetets gång. Först var han tagen av tre radioprogram som gick i slutet av 1970-talet om det blågula ansiktet i Colombia som målades ut som hårt, kallt och allt annat än solidariskt.

– Men när jag kommit bakom det lagret hittade jag en annan bild och såg på historien också utifrån Metalls vinkel, säger han.

Företagets agerande uppfyller emellertid rakt igenom alla fördomar man kan ha om ett multinationellt imperialistiskt företag som exploaterar arbetskraft och drivs av cynism, anser Jonas Sjölander.

FAKTA: Jonas Sjölander
Ålder: 40 år.
Arbetar: Är doktor i historia sedan 2005. Vikarierar på Växjö universitet där han också doktorerade.
Familj: Ammi, sambo, som ska bli trädgårdsmästare, tre barn Knut, fyra år, samt tvillingarna Emil och Frans, två år.
Bor: Lägenhet i Karlskrona.
Fritidsintressen: Mest familjen, i mån av tid deckare ”frånkopplingslitteratur”, musik bland annat från punktiden, plocka svamp, vara ute med plastekan samt fotboll. Håller på Mjällby AIF.