ANALYS. Gissningarnas tid är över. Riksbanken, Konjunkturinstitutet, finansdepartementet och andra prognosmakare behöver inte längre fundera över löneökningstakten. Statistiken över de faktiska lönehöjningarna är klar. Och den pekar entydigt på löneökningar för hela arbetsmarknaden under 2007 på 4 procent.

Siffrorna från Statistiska centralbyrån och Medlingsinstitutet bygger på allt fler inrapporterade lokala förhandlingar – lönerna för drygt 80 procent av de anställda på den privata arbetsmarknaden är klara – och osäkerheten om det verkliga utfallet är därför begränsad. Det senaste halvårets påståenden om en veritabel lokal löneexplosion motbevisas i alla stycken av statistiken.

Den faktiska löneökningstakten är långt under de 5 procent i löneökningar för 2007 som Svenskt Näringsliv basunerat ut vid ett flertal tillfällen. Och den hamnar också långt under de 4,6 procent som Konjunkturinstitutet (KI) prognostiserat för vart och ett av de tre avtalsåren.

Lägre än kalkylerat
Också en försiktig bedömning av det första hela avtalsåret, som löper från den 1 april 2007 till den 31 mars i år, pekar mot cirka 4 procents löneökningstakt. Och det är en takt som till och med är lägre än det mest gynnsamma scenariot i KI:s bedömning. Med en sådan löneökningstakt gynnas sysselsättning och kampen mot arbetslösheten, enligt KI:s löneprognos.

Att den offentliga diskussionen vilar på faktiska siffror för löneökningarna, och inte längre är en gissningstävlan, undanröjer en del påstådda hot mot sysselsättningen och inflationen.

Om Riksbanken i fortsättningen ska oroas över prisutvecklingen så är det därför inte främst en lönesmitta från arbetsmarknaden som är boven i dramat – utan andra delar av ekonomin som pressar upp priserna.

Tid för eftertanke
Utvecklingen rymmer dock en risk för uppsagda avtal. Men det är inte arbetsgivarna som har anledning att fundera över skenande löneökningar utan löntagarna som börjat fundera över inflationen. Med en inflation på 3,5 procent är möjligheterna till reala löneökningar begränsade under innevarande år.

En viss inbromsning av ökningarna är också att vänta i år. Flera avtal hade den största löneökningen under 2007 och då var samtidigt konjunkturen stark. I år är de avtalade löneökningarna lägre och samtidigt försvagas efterfrågan i hela ekonomin vilket påverkar lönekraven.

Behöver inte förhandla
Att delar av det privata näringslivet redan har gjort överenskommelser på företagsnivå som omfattar två år gynnar sannolikt de anställda. De har ofta enats om lönepåslag lika stora för 2007 som för 2008 och behöver inte förhandla i en svagare konjunktur.

Exakt hur stor gruppen är som har lokala tvååriga uppgörelser är osäkert. Och därmed är deras genomslag på de totala löneökningarna under 2008 svårare att beräkna. Men med allt säkrare statistik över faktiska löneökningar under förra året är det lätt att konstatera att lönebildningen klarat utmaningen av att fungera på en het arbetsmarknad, trots upprepade påståenden om motsatsen.

Läs också: artikeln "Lönerna ökar mindre än väntat", 16/1 2008

Läs också: artikeln "Låg löneökning förvånar", 7/1 2007
Läs också: artikeln "Sena lokala avtal enda förklaringen", 4/1 2008

Ladda ner: hela Medlingsinstitutets enkätundersökning (word-fil)

Ladda ner: Medlingsinstitutets statistik t.o.m oktober 2007 (excel-fil)