Det outsagdas plats
Läsare har surat över att stämningen karaktäriserades som Filadelfia i referatet från Johan Norbergs publika vederläggning av Naomi Kleins Chockdoktrinen. Men det där med det religiösa var inte en billig poäng. Nyliberalismen är verkligen en tro, uppklädd till vetenskap – och som tro förtjänar den all respekt.
Kapitalismen är i det perspektivet en gudom som lovat att ställa allt till rätta. Och frågor som: Varför finns det ondska och orättvisor i världen? kan besvaras med ett: Det beror på att kapitalismen ännu inte förverkligats fullt ut.
Medan orättvisor och exploatering bara är beklagliga tillfälligheter. Inte själva affärsidén.
Vilket man som bekant kan ha delade meningar om.
Precis som man kan ha om tolkningen av diagram.
Orimliga krav
Julledighet och eftertanke får mig att inse att min artikel ställde orimliga krav på Norbergs bild 30 (i sin tur hämtad från rapporten Economic Freedom of the World 2007).
Men vad jag i grunden vände mig emot var att diagrammet skulle visa att ekonomisk frihet ger upphov till politisk och medborgerlig frihet.
Eller mer exakt: påståendet i originalrapporten är bara det ljuva att de ”går hand i hand”. Men inramningen underförstod ett orsakssamband; mellan minskad statlig inblandning och andra slags välstånd.
Sambandet utsägs inte. Men man förväntas tro på det eller ej.
Och det var nog framför allt detta outsagda som ledde tankarna till minnet av Filadelfia.
I min första artikel fann jag ett cirkelresonemang och smålog. Men det småles inte i armén (gammalt djungelordspråk). Istället noterar jag nu en analys som förutsätter tro för att bli begripen.
Vilket är helt rimligt. Den som är utan synd han kaste första stenen.
PS om konspirationer
Michael Hardt, en av författarna till kultboken Imperiet, recenserar för övrigt Chockdoktrinen i senaste New Left Review. Han är översvallande men mellan raderna lika tveksam som Norberg till den huvudroll konspirationsteorierna spelar i framställningen:
”Inriktningen på individer och personliga band underlättar för läsaren att komma in i berättelsen, men de processer hon analyserar hänger egentligen inte på individerna.”
