Det var sjutton grader kallt på parkeringen utanför Bräcke Folkets hus. Men inne i salongen flödade hettan. Via satellit överfördes Romeo och Julia från Metropolitan i New York, en fin uppsättning med Placido Domingo som dirigent och med den lysande sopranen Anna Netrebko som Julia. Vi var runt tretti personer som samlats i den kalla decembernatten. I Bräcke blir det under vårterminen ytterligare fyra sändningar från Met.

Är det då som att gå på en vanlig operaföreställning? Nej. En skillnad är att man får glida in bakom scenen och följa de nervösa sekunderna innan ridån går upp till en ny akt. Men man blir inte på samma sätt delaktig i det som sker.

När publiken i New York applåderade var det spridda applåder i Bräcke, jag tror mest på grund av osäkerhet över den egna rollen. Var vi betraktare, som biobesökare, eller var vi en del av föreställningen? Kanske är det lättare att skapa ”riktig” stämning i en fullsatt salong?

Men som helhet: helt fantastiskt att i ett litet mellannorrländskt samhälle tillsammans med andra kunna följa det som utspelas på en världsscen. Folkets Hus och Parker är rätt ute med denna satsning.

Den nya tekniken gör det enklare att nå gamla målsättningar om kultur till folket. Mannen som denna kväll åkte tjugo mil på hala vägar för att få se opera såg belåten ut.

Peter Swedenmark
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn