"Vem fan skulle sponsra mig?"

Lena Kallenberg.Foto: Janerik Henriksson/Scanpix.

Lena Kallenberg tycker att diskussionen efter Vaxholms­konflikten blev en pseudodebatt om oväsentliga saker. Det gjorde henne arg och därför skrev hon boken om en polsk familj.

Elena och Europa handlar om familjen som bor i Polens koldistrikt. Marek jobbpendlar till Sverige. Elena försöker få livet att fungera hemma samtidigt som sonen Janek är sjuk i lungsjukdomen kol. Romanen utspelar sig i en nära framtid: år 2014.

– Jag vill säga att så här kan det bli om vi inte ser upp – med urholkad arbetsrätt och terroriststämpel på fackliga aktioner, säger hon.

Håller sig till vänster
Författaren Lena Kallenberg är uppvuxen på Söder i Stockholm. Hennes pappa var typograf och tog med henne till biblioteket vid Medborgarplatsen. Vid 16 års ålder flyttade hon hemifrån och började arbeta som telefonist. I samma veva gick hon med i en FNL-grupp. Hon var med i solidaritetsrörelsen fram tills USA kastades ut ur Vietnam 1975. Det beskriver hon som en enorm seger.

Lena Kallenberg har fortfarande sina politiska sympatier till vänster. Men hon har aldrig varit parti­politiskt engagerad.

Ska på turné
Vid sidan av skrivandet är hon engagerad i biblioteks- och läsfrågor. Tillsammans med tio andra författare planerar hon en turné till våren: Läs mot högern.

– Det är så tyst. Vi måste skrika högt för att påtala vad regeringen gör.

Hon pekar på neddragningarna på biblioteken, de återinförda avgifterna på museer och att ”En bok för alla” har lagts ner. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths uttalande om att all kultur ska vara självbärande reagerar hon starkt emot.

– Vem fan skulle sponsra mig? Kultur har aldrig varit själv­bärande och kommer aldrig att vara det.

Brist blev inspiration
När Lena Kallenberg var ung och jobbade på dagis upptäckte hon att det var ont om barnböcker. Då började hon skriva barnböcker med utgångspunkt i naturen och folktro, och senare gjorde hon också bilderböcker.

Sedan början av 1980-talet har hon författat på heltid. Drygt tio år senare började hon skriva vuxenböcker. Romanen Apelsinflickan har givit upphov till stadsvandringar kring Vita Bergsparken. Den handlar om prostituerade vid förrförra sekelskiftet.
Hennes två senaste böcker handlar om arbetsliv. Den förra, Coola krogen, handlade om jobbet på restaurang.

– Det saknas arbetslivsskildringar som folk kan identifiera sig med. Nu finns det nästan bara skildringar från kriminalpolisers arbete. Det kan man ju spy på.

Krympande utrymme
Lena Kallenberg är rejält trött på att förlagen nästan bara vill ge ut deckare och chick lit om kvinnor som söker kärlek och mening i tillvaron. Det blir allt mindre plats för skönlitterärt skrivande och effekten blir, enligt Lena Kallenberg, att många bra författare inte blir utgivna.

Hittills har hon skrivit eller varit med och skrivit 37 böcker, både romaner och barnböcker. En roman tar henne bortåt två år, och inför boken om den polska familjen besökte hon Polen flera gånger. Hon intervjuade polska arbetare och en facklig ledare i Gdansk samt läste in sig på Polens historia.

– Författande är ensamt och svårt. Det är lätt att tappa fästet. Då är det viktigt att brinna för något. Dessutom är envishet och ett gott sittfläsk viktiga egenskaper för en författare.

"Vi och dom"
Även om hon i sina senaste böcker står på arbetarnas och fackets sida så är hon kritisk mot det svenska facket. Hon vänder sig mot ombudsmannaväldet, som innebär att anställda funktionärer tappar kontakten med fackmedlemmarna och prioriterar sin egen karriär.

– Det här bäddar för ett vi och ett dom i facket. Skillnaderna är för stora. Det här fungerar inte, men jag vet inte hur man ska ändra på det.

I Elena och Europa fjärmar sig den kvinnliga ombudsmannen från de anställdas problem. Hon är engagerad och entusiastisk över högtflygande diskussioner på Europanivå medan utebliven betalning till arbetarna inte alls väcker hennes intresse.

Luras på lönen
I boken har Marek fått sparken från en Opelfabrik i Polen och han söker sig till Sverige. Första jobbet är att plocka lingon på mark ägd av Coca-Cola. Bärplockarna blir av med hälften av den utlovade lönen som betalning för transport, boende och mat.

Senare får han jobb på tunnelbygget genom Hallandsåsen. Där får heller inte arbetarna ut hela sin betalning. När de maskar i protest sätts militär in mot deras ”terroristaktion”.

I Polen tar Elena hand om parets sjuka son. Hon målar och säljer tavlor. Några av hennes systrar prostituerar sig under fotbolls-VM i Tyskland. Elena engagerar sig mot luftföroreningarna och för barnens hälsa. Proteströrelsen växer och efter en stor manifestation får hon meddelande från sin man – han är i Kina och jobbar på en bussfabrik.

– Jag hoppas att facket ska använda sig av boken i sin studieverksamhet, säger Lena Kallenberg.

FAKTA: Lena Kallenberg
Yrke: Författare.
Ålder: 57 år, men jag känner mig inte gammal.
Bor: Söderbärke i Bergslagen och på Söder i Stockholm.
Familj: Sambo, fyra barn och fyra barnbarn.
Inkomst: Ojämn. För en författare är det en berg- och dalbana. Det har jag vant mig med.
Tidigare jobb: Lärare, telefonist, städerska, servitris och tvättbiträde.
Fritid: För mig kan det vara fritid att sitta på ett ABF-möte. Jag gillar också att odla, fiska och vara ute i naturen.
Läser själv: Mest döda författare som Ivar Lo-Johansson, Aksel Sandemose och Tove Ditlevsen.
Drivkraft: Rättvisepatos. Jag blir arg på något och vill att folk ska få veta.
Politisk hjärtefråga: Biblioteken – även med den förra regeringen gick det utför med dem.

Läs också: artikeln "Den nya förlorarna", 23/11 2007