Det behövs inga konspirationsteorier

Johan Norberg. Foto Claudio Bresciani/Scanpix.

Det var fullsatt till sista plats när Johan Norberg liverecenserade en av årets mest uppmärksammade böcker. Trots en viss enstämmighet i publiken kändes det att konfrontationen var av yttersta vikt. Man hade önskat sig författaren närvarande på bildskärm, eller på scen: de skulle bli ett vackert par.

Vilken är politikens roll i dagens globala samhälle? Naomi Klein ger i boken Chockdoktrinen ett intressant svar på den frågan: Ett slags tvångsvård. Såväl folkvalda som diktatorer verkar mot folkets vilja, men för dess eget bästa.

Genom att påvisa likheterna mellan medicinska chockbehandlingar och nyliberalismens nedmontering av staten målar Klein upp en bild av en värld styrd av kallhamrade experter i vita rockar.

Det är en uppfordrande jämförelse: Är vi medborgare eller patienter?

Men kopplingen till medicinvetenskapen är också ett frontalangrepp på ett underförstått grundantagande hos de nyliberala tänkarna: Att fri kapitalism = hälsa och statlig inblandning = sjukdom.

Därför var det högst intressant att närvara vid den offentliga utskåpningen av Chockdoktrinen i Stockholm World Trade Center på måndagkvällen.

Litegrann som på Filadelfia
Johan Norberg var kvällens stjärna, en riktig toppartist. Efter böcker som Till världskapitalismens försvar och När människan skapade världen är det bara en tidsfråga innan han köper rättigheterna till ”Internationalen” och ändrar refrängen till ”Ty kapitalismen åt alla lycka bär.”

Att som Stefan Jonsson i DN den 28 november påpeka den religiösa undertonen i Norbergs karisma är rena rama konsumentupplysningen. Ja – ska jag likna den här tillställningen vid nånting så är det ett möte i Filadelfia Sundsvall. Välklädda radiohandlare som får höra att just deras livsstil har den store gudens välsignelse.

Friedman ej roten till allt ont
Norbergs kritik inriktade sig på att vederlägga Naomi Kleins teori om att allt ont i världen härrör från Milton Friedman och Chicagoskolan inom nationalekonomin.

Han fick stöd av den röde elbolagsdirektören Boris Benulic, vilken såg Chockdoktrinen som ett bevis på att vänstern övergivit fakta och logik och blivit new age.

(Benulics huvudinvändning mot boken var att den recensent i DN som skrev mest uppskattande en gång fotvandrande som pilgrim till Santiago de Compostela. Tja – på sätt och vis var hela mötets grundstämning en upprörd protestaktion mot DN:s kultursida.)

Eviga sanningar
Jag håller med om att vänstern inte är betjänt av konspirationsteorier. Det behövs inga onda djävlar som förklaring till kapitalismens mekanismer. Det ligger i själva dess natur att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal.

Förmodligen gör Klein ett tankefel när hon ser kapitalismen (eller dess representanter) som uppsåtlig anstiftare av politiska kriser. Det är snarare en evig sanning att den som sitter inne med resurserna till slut kan sko sig på andras olycka. Och det var därför statsmakten uppstod, som fördelare av rättvisa.

Däremot består den värsta krisen i mannaminne just nu i just detta att politiken har tagits över av makthavare  som säger sig arbeta för allas bästa, men i själva verket bara gynnar några.

Kortsiktigt hokus pokus. Det är det som är chockdoktrinen. Världen över, men också här hemma: i varje utförsäljning av gemensamt ägda institutioner till skumma aktörer med inget annat än framtida avkastning för ögonen.

Det är inte Milton Friedman som överväger att överta dina barns skola för en spottstyver och avskeda så många personal som möjligt. Det är lokala entreprenörer som är medlemmar av samma Rotaryklubb som dina kommunalråd.

Frihetens väsen
Norberg är oerhört lärd och hittade ett antal grova sakfel i Kleins bok, varav toppnumret var att den tankesmedja där han fått sin skolning, Cato, räknades som ett näste för konservativ högerideologi. Detta påstående fick Timbrofolket att guppa av skratt. Jag förstod inte riktigt varför.

Däremot så smålog jag under frågestunden, när det visade sig att det mått på Frihet som Norberg stolt visat upp i sina diagram över kapitalismens godartade effekter inte alls mätte frihet i vanlig mening utan frihet i bemärkelsen frihet från skatter, tullar och pålagor.

En rent ekonomisk definition på frihet, utan några människor i. Tack, doktorn!

PS 20.12.07
Johan Norberg skriver på sin blog följande kommentar:

"Det är verkligen jättekul att Swedenmark skriver om detta, men han trampar så snett att han vrickar foten när han klagar över att jag ska ha visat upp ett diagram över frihet som bara handlade om ekonomisk frihet. Hela poängen var att diagrammet mätte ekonomisk frihet i relation till politiska fri- och rättigheter, och det dokumenterade att ju mer kapitalistiska länder är, desto mer demokratiska är de också (precis tvärtemot Kleins påstående som hon aldrig försöker belägga statistiskt).

Om mitt mått på ekonomisk frihet också hade inbegripit politisk frihet, vilket Swedenmark tycks efterfråga, hade ju diagrammet inte visat någonting. Det hade bara varit ett enda stort cirkelresonemang (’demokrati samvarierar med demokrati’). Det är bild 30, kolla själv."

Svar: Jag kan läsa diagram. Min kommentar återgav bara vad som sas på frågestunden, när frågan ställdes vad som var måttet på politisk frihet. När jag studerar diagrammet från Economic Freedom of the World Index väcks en hel del frågor om vad staplarna står för. Att låta påskina – som Cato:s interaktiva världskarta – att Singapore är världens näst friaste land är tankeväckande.

Så om jag antydde ett cirkelresonemang handlar det snarare om att ekonomiska friheter korrelerar med ekonomiska friheter. Men det får bli ett ämne för kommande artiklar.

PS 3.01.08
När jag återvänder till diagrammet finner jag att jag blir tvu
ngen att backa och sudda ut det där småleendet. I en nyskriven kommentar omformuleras kritiken. Dessutom får Norberg oväntat stöd för sin hållning till konspirationstänkandet.

Läs nyskriven kommentar om Filadelfialiknelsen och om diagramtolkning

Läs också: hela Johan Norbergs blogg