Deras vardag är fylld av besvär

Det finns många härbärgen för kvinnor i Katmandu, några med verksamhet som riktar sig särskilt till kvinnor med funktionshinder. Kamala Dahal har en synskada, men hoppas en dag kunna bidra till familjens försörjning. Foto: Julia Sjöberg.

– Vi måste få ut kvinnorna ur husen!
Jobben som är vikta för funktionshindrade går bara till män. Målet för Rama Dhakal, som driver ett härbärge för kvinnor med handikapp, är att kvinnorna också ska kunna bidra till familjens försörjning.

Kathmandus gator är fyllda av festklädda kvinnor, de offrar till guden Shiva. Dagen till ära är kvinnorna lediga från hushållet, och männen lagar maten, sägs det.

Det är årets största kvinnofestival, Teej, i Nepal. På en gräsmatta mitt i stan har ett hundratal kvinnor med funktionshinder samlats. Några dansar och Anjana Koco sitter i ringen av åskådare i en blänkande ny rullstol.

– Det är mitt livs första rullstol, jag fick den för två månader sedan av Rotary. Min mamma har burit mig i hela mitt liv. Till och från skolan, varje dag, berättar hon.

Tika Dahal och Rama Dhakal arbetar i härbärget där 47 kvinnor med olika handikapp utbildar sig för att klara ett eget liv.  Men de flesta tvingas återvända hem till föräldrarna.

Drömmen ännu onåbar
Nu har hon flyttat från hembyn till ett kvinnohärbärge i Kathmandu och har börjat studera teknik och språk. Hon vill bli journalist, det har hon alltid drömt om, men tror att det kommer att förbli en dröm.

– Det är svårt att leva med en funktionsnedsättning i Nepal, särskilt för kvinnor. Allt är besvärligt. Vi har inga rättigheter och får inget stöd från samhället. De flesta får ingen utbildning.

Anjana har ett omfattande rörelsehinder, men på härbärget får hon den hjälp som är nödvändig för att hon ska kunna bo utan sin mamma. Om hon får ett jobb, så att hon kan försörja sig, är det möjligt för henne att bo på egen hand, tror hon.

– Men, tillägger hon, människor med funktionsnedsättning får i regel inget jobb i vårt land. Än så länge har jag hopp om framtiden, men jag kanske förlorar det hoppet.

Släpper inte döttrarna
Det finns många härbärgen för kvinnor i Kathmandu. De är ofta förutsättningen för kvinnor från landsbygden att över huvud taget kunna flytta till stan och studera eller arbeta, eftersom familjerna inte släpper iväg sina döttrar för att bo ensamma. Det finns härbärgen som är särskilt tänkta för kvinnor med funktionsnedsättning.

Kvinnoorganisationen Nepal Disabled Women Association (NDWA) bildades för drygt tio år sedan av en grupp kvinnor med olika funktionshinder.

Med nästan inga medel alls och bara frivillig arbetskraft driver de ett härbärge för handikappade kvinnor.

– Vi är 14 kvinnor som bor här, berättar ordföranden, Tika Dahal. Vi har olika funktionsnedsättningar och kommer från olika kast, men vi bryr oss inte om några olikheter. Vi är kvinnor med funktionsnedsättning, helt enkelt, det är vår kast!

Kvinnorna i NDWA samarbetar med andra kvinnoorganisationer.

– Vi arbetar bland annat tillsammans med kvinnor som tillhör dalit, den lägsta kasten, för att få ett kvotsystem på arbetsmarknaden så att dalitkvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning får chans till ett arbete. I offentliga sektorn finns det en regel om att fem procent av jobben ska gå till personer med funktionsnedsättning och fem procent till personer som tillhör dalitkasten, men det är
nästan bara män som har glädje av det, berättar generalsekreteraren, Rama Dhakal.

Får aldrig självständigt liv
Arbete åt kvinnor med funktionsnedsättning är den allra viktigaste frågan för organisationen.

– Här på vårt härbärge bor kvinnor som skaffar sig hög utbildning, många har en akademisk examen och det är så frustrerande för dem att inte få jobb. Många måste flytta hem till föräldrarna igen när de har avslutat sin utbildning eftersom det inte finns någon annan utväg. De känner sig som en börda för familjen, och blir också betraktade så, och de får aldrig ett självständigt vuxenliv.

De flesta människor med funktionshinder i Nepal kommer aldrig så långt som till utbildning. Det kostar pengar att ha sina barn i skolan och barn med funktionsnedsättning prioriteras inte.

Ska skyddas
Det beror både på föreställningen att de inte kan lära sig något och att det inte är någon mening med att kosta på dem skolgång eftersom de ändå bara ska fortsätta att bo hos föräldrarna. Särskilt kvinnorna blir kvar hemma hela livet.  Det hör till synen på flickor och kvinnor i allmänhet att de ska skyddas så väl att deras liv blir begränsade och det drabbar i synnerhet kvinnor med funktionsnedsättning.

– Vi berättar om kvinnors rättigheter och försöker stärka dem så att de förstår att de har rätt att säga vad de tycker och att möta respekt. Vi hjälper kvinnor att hitta ett sätt att bidra till familjens försörjning. Några har fått en get, till exempel. Men det räcker inte att stärka kvinnorna. Föräldrarna måste också övertygas om att deras dotter kan lära sig mycket om hon bara får en chans, säger
Rama Dhakal.

NDWA arbetar för att få att Nepal ska ratificera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som FN antog för ett år sedan.

– Det finns redan en hel del bra lagar i vårt land, men de följs sällan. Och när konventionen blir ratificerad är det lång väg kvar. De flesta människor med funktionsnedsättning vet ju inte ens att konventionen finns och inte heller
att de har några rättigheter.

FAKTA: FN:s konvention om funktionshindrade
Över 100 länder har signerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, däribland Sverige. Sju länder har ratificerat den, vilket betyder att de har åtagit sig att följa den i sin lagstiftning.

FN:s förklaring om mänskliga rättigheter och tidigare konventioner gäller alla människor. Den nya konventionen förstärker och förtydligar dem när det gäller funktionshindrade. Den har åtta allmänna principer:

• Respekten för människors värde och självständighet, deras oberoende och frihet att göra egna val.
• Icke-diskriminering.
• Full delaktighet i samhället.
• Respekten för olikheter och accepterandet att funktionsnedsättningar är en del av mänsklighetens variation och natur.
• Lika möjligheter.
• Tillgänglighet.
• Jämställdhet mellan män och kvinnor.
• Respekten för utvecklingen av förmågan hos barn med funktionsnedsättning och respekten för deras rätt till identitet.

Läs också: mer om FN-konventionen på regeringens hemsida

Malena Sjöberg
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen