POLITIK. Carl Thams bok om det nya Tyskland vänder sig egentligen inte bara till en svensk publik, utan lika mycket till en tysk eller europeisk. Boken beskriver dagens Tyskland för svenskarna, men förklarar samtidigt för tyskarna hur de skulle kunna få sin arbetsmarknad och välfärdsstat att fungera bättre – med en del svenska lösningar.

För den svenske läsaren ger boken lättlästa och intressanta introduktioner till bland annat den tyska författningen, de politiska partierna, den tyska ekonomiska modellen, kulturliv, och inte minst den internationellt föredömliga tyska historiebearbetningen av nazitiden – en snabbkurs i tysk politisk historia. En behållning är också de många koncisa sammanfattningarna av olika kulturskapares, forskares och politikers inlägg i samtida debatter om kultur, ekonomi och politik.

Var Tyskland så kaputt?
Bokens kärna utgörs av en initierad skildring av den röd-gröna regeringskoalitionen 1998–2005 och dess efterspel. Här är det vänsterstrategen Carl Tham som talar. Framför allt ifrågasätter Tham den stora pessimism som drabbade Tyskland under den röd-gröna koalitionens år. Länge gällde Tyskland som ett ekonomiskt och politiskt misslyckat land, i behov av grundläggande reformer. Tham tillmäter medias agerande stor vikt och ser mycket av det tyska krismedvetandet som en anti-socialdemokratisk mediekampanj på temat ”Deutschland kaputt”.

Här föreslår Tham en annan, svensk socialdemokratisk analys. I stället för att godta de marknadsliberala reformförslagen borde den tyska vänsterkoalitionen ha sett till Sverige för lösningar. Thams käpphästar är utbildning och daghem, utbildning och daghem. Tyskland behöver en utbyggd barnomsorg och mer jämlik skola, både vad gäller yrkesutbildning och studieförberedande skolgång. Det skulle betyda ökad förvärvsfrekvens bland kvinnor, och minskat utanförskap på arbetsmarknaden.

Sverige som förebild
Litet enahanda är möjligen bokens envetna polemik mot de tyska kristdemokraterna. Men slutet på berättelsen blir förstås den för alla överraskande vändningen att CDU:s familjeminister Ursula von der Leyen under förbundskansler Angela Merkel blev den som lyckades driva igenom en stor familjepolitisk reform, med en ny föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg, enligt svensk förebild. Angela Merkel får även i historiskt hänseende symbolisera det nya moderna Tyskland, där decennier av seg och skoningslös uppgörelse med den tyska historien till slut gjort det möjligt för en tysk toppolitiker att öppet gilla Wagner.

En liten invändning mot boken är skildringen av DDR. Var det verkligen så orimligt att de anställda vid det genom-ideologiserade östtyska utrikesdepartementet fick sparken efter återföreningen? Och kan man verkligen jämföra de nya övervakningsmetoder som nu tas i bruk i Europa med den östtyska säkerhetspolisen Stasis verksamhet? Detta är små frågor i marginalen, som gäller små randanmärkningar som görs i boken – men de berör en större just nu pågående debatt om den svenska socialdemokratins förhållande till historieskrivningen om kommunismen.

Titel: Berliner Republik. Enad, splittrad, europeisk.
Författare: Carl Tham
Förlag: Atlas

Astrid Hedin
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen