ANALYS. Alliansregeringen har under sitt första år riktat udden mot a-kassorna. Under devisen att skillnaden ska öka mellan arbete och bidrag har ersättningar sänkts vid arbetslöshet, egenavgiften höjts kraftigt och kvalificeringsvillkor till försäkringen skärpts. Att medlemsantalet rasat i a-kassan, men också inom facket är därför föga överraskande.

Under årets första elva månader minskade medlemsantalet i LO-förbunden med nära 120.000 personer. Och a-kassorna har sett medlemsantalet minska med över 300.000 under samma period. Under årets sista fyra månader har dock det fria fallet bromsats in och fackförbundens medlemsförluster dämpats, men de har inte upphört.

Den rimliga årsprognosen för medlemstapp inom samtliga LO-förbund pekar mot 125.000 till 130.000 medlemmar. Tidigare år har avtappning från förbunden inom LO legat kring 25.000 personer.

Inte längre fritt fall
Orsaken till  den pågående utvecklingen är naturligtvis att priset för a-kassa skjutit i höjden. För dem som är ekonomiskt pressade har valet därför stått mellan att vara med i a-kassan eller facket. Många har valt bort båda. De siffror som nu presenteras förändrar dock bilden. Det är inte längre fritt fall i fackets medlemsmatriklar. Men ännu vet ingen vad som blir en ny normal nivå. Nervositeten bland fackets ekonomichefer är på intet sätt över.

Flera förbunds intensiva satsning på medlemsvärvning är en bidragande orsak till att en inbromsning sker när det gäller förlust av medlemmar. Med ett högre inflöde av nya medlemmar blir nettoförlusterna mindre även vid fortsatt utflöde. Trenden med en långsamt fallande organisationsgrad – färre medlemmar – är emellertid inte ny. Förändringen hamnade dock inte i fokus förrän i år då kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen chockhöjdes. Då fyr- eller femdubblades medlemsraset.

Annan fokus än tidigare
I historiens ljus kan ändå år 2007 komma att framstå som en vändpunkt för en pressad fackföreningsrörelse. Regeringspolitiken och de genomförda förändringarna av a-kassan har fått fackföreningarna att inleda en offensiv. Att organisera de anställda är ett av de ursprungliga fackliga uppdragen. Men det har inte varit i fokus på flera decennier. Med världens högsta organisationsgrad har allt varit ”business as usual” och agitation och medlemsvärvning har hamnat i bakvatten. Nu blir det annorlunda.

Kanske bidrar därför trion, Reinfeldt, Borg och Littorin, genom sin politik till att gjuta nytt liv i fackföreningsrörelsen – det kan bli en oväntad och överraskande effekt av de nya moderaternas politik.

Läs också: artikeln "Raset överträffar dystra prognoser", 13/12 2007