Kanske blev fångarna på Österåker besvikna 1972. Johnny Cash spelade aldrig ”One Piece at a Time”, en av hans hits om en arbetare vid löpande bandet i Detroits bilindustri, som genom att smuggla ut bildel efter bildel i matlådan lyckas bygga en helt egen Cadillac. Värdet av att del för del över en längre tidsperiod bygga något eget ska inte undervärderas. Kanske hade den svenska beredskapen för stegvisa och långsiktiga ansträngningar varit större om Cash spelat One Piece at a Time.

Efter folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna stoppades det konstitutionella fördraget som skulle ha blivit ny EU-konstitution. Under det gångna året har det konstitutionella fördraget omförhandlats och medlemsstaternas regeringar har nu enats om ett nytt reformfördrag som formellt ska antas vid EU:s toppmöte 13 december.

Genom varje förändring av EG-fördragen har den europeiska fackföreningsrörelsen lyckats flytta fram positionerna något – ibland mycket. EU har utvecklats, från 50-talets marknadsliberala Romfördrag till dagens mer balanserade projekt. Idag har EU både en ekonomisk och social dimension. Med reformfördraget, som nu ska godkännas i medlemsstaterna, har fackföreningsrörelsen inte fått ihop en Cadillac, men likväl har vi rört oss framåt i utvecklingen av EU:s sociala dimension. Reformfördraget är ett steg i rätt riktning, men inte en ändhållplats.

Det i särklass viktigaste inslaget för Europas löntagare i reformfördraget är att stadgan om grundläggande rättigheter görs rättsligt bindande. Stadgan ges samma rättsverkan som fördragen, men dessvärre inte överordnad ställning till fördraget. I LO-tidningen har tidigare debatterats huruvida stadgan innebär en förbättring för arbetstagare. Ur ett löntagar- och LO-perspektiv kan konstateras att stadgan är viktig för arbetsrätten eftersom den fastställer flera arbetsrättsliga grundläggande rättigheter och friheter, exempelvis rätten att ta till stridsåtgärder, rätt till anställningstrygghet, men också förhandlingsrätt och rätt till information och samråd. Att stadgan blir rättsligt bindande har således principiell betydelse på en rad olika områden – inte bara för stridsrätten.

EU:s domstol blir allt viktigare
Man kan förutspå att alltmer av EU:s framtida rättsutveckling kommer att ske genom EG-domstolens rättstillämpning. Den primära orsaken till detta är att politiska överenskommelser blir svårare att nå, även om det nya reformfördraget genom nya beslutsregler stärker de politiska institutionerna (Europaparlamentet, rådet och kommissionen). Trots detta är den övergripande tendensen att viktig framtida rättsutveckling flyttar från lagstiftaren till rättstillämparen, det vill säga EG-domstolen. Med en sådan utveckling blir också behovet av att stärka de grundläggande rättigheternas betydelse än mer tydlig. Osäkerheten om vilka grundläggande rättigheter som egentligen skyddas inom EU-rätten är idag stor, att stadgan görs rättsligt bindande stärker den sociala dimensionen och ökar rättssäkerheten. EG-domstolen förpliktigas att beakta löntagarnas rättigheter i arbetslivet som grundläggande rättigheter.

Hade stadgan om grundläggande rättigheter varit bindande då Lavalmålet aktualiserades skulle vi inte behövt fråga oss om stridsrätten utgör en grundläggande rättighet inom EG-rätten (vilket exempelvis den brittiska regeringen argumenterade emot vid domstolsförhandlingarna i Luxemburg). Det är riktigt, som hävdats i debatten, att det nya reformfördraget ingenting säger om hur grundläggande rättigheter och fri rörlighet ska balanseras mot varandra. Balansakten kommer även fortsättningsvis att vara en uppgift för EG-domstolen. En viktig milstolpe i detta avvägningsarbete kommer den 18 december när EG-domstolen kommer med dom i Lavalmålet.

Facket behöver rätt att yttra sig inför EU-domar om arbetsmarknaden
Vad som är säkert är att det fackliga Europa även fortsättningsvis kommer att behöva bevaka och påverka EG-domstolens överväganden i de domar där den sociala och ekonomiska dimensionen ska balanseras. I detta sammanhang kan vi för framtiden ställa högre krav på transparens i EG-domstolen, men också kräva formell rätt att yttra oss i domar med inverkan på arbetsmarknaden. Men vi ska också förbättra den fackliga koordineringen inom den europeiska fackföreningsrörelsen. På alla dessa punkter finns mycket att göra, här ska vi flytta fram våra positioner – allt fick inte plats i matlådan den här gången.

Också andra fackliga bildelar förekommer i reformfördraget. EU:s värden och mål utvecklas i reformfördraget. Grunden för EU är människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, jämställdhet, likabehandling och solidaritet. Tydligheten i EU:s värden är ny, och dessutom i stort motsvarande fackföreningsrörelsens egna värden. EU ska också vara en ”social marknadsekonomi” med ”full sysselsättning”. Också detta är principiellt viktiga förbättringar, inte minst eftersom EG-domstolen tolkar fördraget på grundval av angivna mål och värden.

Vi behöver en starkare motor
Slutligen, angående arbetsrätt och arbetsmarknadens parter, det som på EU-språk kallas sociala dialogen: Positionerna flyttas inte fram nämnvärt, men läget försämras inte heller. En ny paragraf införs där det anges att EU ska erkänna och främja arbetsmarknadsparternas betydelse på EU nivå. Dessutom ska EU ta hänsyn till skillnaderna i nationella system, underlätta dialogen mellan parterna och respektera parternas självständighet. Att detta skrivs i fördraget är viktigt och bra, men i princip är det förtydligande av vad som får anses gälla även idag. De nya reglerna om majoritetsbeslut kommer inte att förändra maktbalansen.

Johnny Cash bilarbetare fick sin Cadillac efter många år. Fackföreningsrörelsen har inte kommit dit ännu, vi behöver en starkare motor, den femte friheten, en otvetydig rätt att fackligt samverka över gränserna som motsvarar den frihet kapitalet och företagen fått genom den inre marknaden. Reformfördraget trimmar motorn, men nästa gång ska vi stärka den ytterligare.

Claes-Mikael Jonsson
Jurist LO
Skriv ett e-postbrev till redaktionen