KULTURKOMMERS. Ett provexempel på Alliansens kulturpolitik: Stockholms stad går med hyveln över kulturbudgeten, liksom över resten av verksamheten. Bibliotek och kulturskola måste avskeda respektive höja deltagaravgifterna över smärtgränsen.

Samtidigt inrättas en ”kulturbonus” som bara kan karaktäriseras som ett stort hån mot alla former av konstnärlig verksamhet.

Den teatergrupp el dyl som ökar omsättningen får några tusenlappar som uppmuntran: Den exakta summan bestäms genom en komplicerad uträkningsformel.

Annat som ger gratifikationer är ”självfinansiering” och hög andel barn och ungdomar i publiken.

Totalkostnaden blir fem och en halv miljon per år, pengar som hade kunnat göra nytta på mycket bättre sätt, men nu strös ut likt guldmynt från en galavagn.

Till exempel hade man kunnat återinföra de kulturkonsulenter som Alliansen skyndade sig att avskaffa; de höll koll på barnkulturen så att skolbarnen fick sig det allra bästa till livs billigt och samordnat.

Detta är incitamentet:
Kulturbonusen är helt enkelt hatpengar, besläktade med major Björklunds ordningsbetyg. Småslantar till den som säljer sig bäst, ”inom ramen för en incitamentsstruktur”.

Kulturborgarrådet Sjöstedt och hennes rådgivare fattar inte vad alltihopa går ut på. De vill inte fatta det. De vill reducera konsten till vilken annan fläskkorvsruljans som helst.

Så låt mig upprepa. Incitamentet är inte att sälja fläskkorv. Incitamentet är att förändra världen genom att förändra mänskors uppfattning av sina villkor och sina möjligheter. Och därmed sammanhängande även andra mänskors villkor och möjligheter.

Borgarnas kulturpolitik av idag kan sammanfattas: Kommersialisering i brist på kunskap.