Arbetarlitteraturen inspirerade henne

Carina Nilsson fortsätter strida för företagshälsovård och arbetsmiljö efter pensionen. Foto: Jessica Gow/Scanpix.

Det är snart fem år sedan Carina Nilsson fyllde 60 och pensionerades från sitt jobb som utredare på LO. Men någon sysslolös pensionärstillvaro är det inte tal om. Tre böcker har det blivit.

– Nu får jag göra en av de saker jag tyckermest  om – skriva, säger hon.

Ämnet för hennes böcker är detsamma som hennes fokus under i stort sett hela yrkeslivet: arbetslivsfrågor, arbetsmiljö och ohälsa. Att engagemanget är lika starkt i dag är också tydligt. Framför allt är det ohälsan och den vändning samhällsdebatten tagit de senaste åren som upprör henne. Det ständigt pressade tempot i arbetslivet, och de högst verkliga följder det får i form av utslagning och arbetsskador, har hamnat helt i skuggan av vad som beskrivs som ett utbrett fusk.

– Jag sitter ju i socialförsäkringsnämnden, som borgarna nu lägger ner, och ser vad många människor får utstå. De är ofta helt utslitna och orkar inte göra någonting på sin fritid, men bilden som målas upp är att de är bidragsberoende eller till och med bidragsfuskare. Det är något otäckt i samhället i dag.

Tungt uppdrag
Carina Nilssons många år som lokalpolitiker (s) har både givit bränsle åt engagemanget och skapat frustration.

– Nämndeuppdraget är tungt när man inte kan lyfta upp frågorna på ett generellt plan, som jag tidigare kunde göra i LO-jobbet.

Hon är uppvuxen i ett arbetarhem utanför Skellefteå. Redan tidigt såg hon klasskillnaderna tydligt, som att hon, med sitt musikintresse, fick hålla tillgodo med en tramporgel medan bättre bemedlade kamrater fick spela piano. Men inte bara rent materiellt:

– En av de stora klasskillnaderna vi har gäller hälsan, och det tycker jag att varken socialdemokraterna eller facket riktigt tagit tag i. Man kämpar för högre löner, och naturligtvis för att folk ska ha rätt till jobb, men om man förlorar sin hälsa är det kört på alla möjliga sätt. Du får ingen bättre lön, du kanske inte kan behålla ditt jobb.

Påverkad av hemförhållandena
Pappan var byggnadsarbetare. Ett osäkert yrke där hotet om arbetslöshet ständigt hängde över familjen. Han klarade sig relativt oskadd från sitt yrkesliv, med undantag för en hörselskada och en arbetsolycka strax före pensionen. Mamman plågades av depressioner, något som påverkade Carina Nilsson yrkesval tydligt.

– Brorsan blev läkare och jag blev psykolog, och jag tror att en  anledning till att vi båda valde vårdinriktade yrken är att mamma var depressiv. En annan anledning var att vi ville ha trygga anställningar och inte riskera att bli arbetslösa, säger hon. Som psykolog är hon dock starkt socialt inriktad.

– Jag ser de grundläggande mekanismerna. Det är farligt att söka orsaker till alla problem hos individen. Det finns grundläggande förhållanden, som att vi inte orkar jobba hur hårt som helst.

Tvingade till blixtbeslut
I början av 1970-talet deltog hon i ett forskningsprojekt i sågverksindustrin tillsammans med sin läromästare Bertil Gardell. Under den här tiden började produktionen i sågverken att automatiseras i allt högre grad. En nyckelroll innehades av justerarna, som granskade virket och kontrollerade kvaliteten, och de fick en ny betydligt snabbare typ av justeringsmaskiner.

– På bara någon sekund skulle de här stackars justerarna hinna se vilken kvalitet det var på virket och sortera det. Och det gick ju bara inte – de klarade inte av det. Då sa cheferna att ”det var ju konstigt att det inte går att få tag på justerare som klarar maskinerna”. Något så korkat, så fruktansvärt dumt! Jag tycker det närmar sig en fascistoid människosyn, där människan får anpassa sig efter alla möjliga förhållanden, och klarar man inte det är man näst intill värdelös.

Den senaste boken, Arbete – inte bara tillväxt, är en historik över svensk arbetslivspolitik, med den svenska arbetslivsforskningens ”fader” Bertil Gardells och till viss del Carina Nilsson eget forskarliv i centrum. Undertiteln, Om arbetslivspolitikens uppgång och fall, antyder ett bokslut över en epok. Men Carina Nilsson slår ifrån sig.

– Det är ett väldigt snällt bokslut i så fall, säger hon. Jag skulle kunna skriva ett betydligt elakare.

Kristisk mot mycket
Många av de värderingar som låg till grund för 1960-, 70- och 80-talens arbetslivspolitik har rullats tillbaka under trycket från nyliberalismen och globaliseringen, men Carina Nilsson är också mycket kritisk mot hur främst socialdemokratin men i viss mån även LO hanterade 90-talskrisen.

– Arbetarrörelsen blev allt för defensiv i de här frågorna. Det var en otrolig förändring.

Vad tycker du om Mona Sahlin?

– Hon låter bättre nu än förr och det inger visst hopp. Jag har skickat henne boken och sagt åt henne att hon inte bara får säga att det är en plikt för den enskilde att arbeta utan att samtidigt säga att det är en plikt för arbetsgivarna att ta socialt ansvar.

FAKTA: Birgitta Carina Nilsson
Ålder: 64 år.
Familj: Maken Ove, tre barn.
Bor: Årsta, Uppsala.
Aktuell: Med boken Arbete – inte bara tillväxt
Senast lästa bok: Vatten­bärerskan av Anita Salomonsson
Svaghet: Kan inte kasta bort böcker. ”Det har med uppväxten att göra. Vi hade nästan inga böcker hemma. Jag lärde mig läsa i Nordisk Familjebok och Byggnadsarbetaren. Senare blev arbetarlitteraturen en stor inspirationskälla.”