Klimathotet ställer nya krav på Sveriges energiproduktion
Allt fler socialdemokrater betvivlar klokheten i riksdagens beslut att avveckla kärnkraften. Nu senast uppmanar Aftonbladets tidigare chefredaktör Rolf Alsing socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att göra upp med den borgerliga regeringen om att driva dagens kärnkraftverk vidare – och eventuellt att pröva en utbyggnad av kärnkraften.
Alsings propå förvånar nog en del. Under hans tid som chefredaktör krävde Aftonbladet en snar avveckling av kärnkraften, en linje som tidningen fortfarande driver om än mer halvhjärtat än tidigare.
Alsing motiverar sin omvändelse med att befintliga kärnkraftverk har blivit både säkrare och effektivare. Kärnkraftens drift- och avfallsproblem kan i allt väsentlig betraktas som lösta, skriver han på DN-debatt.
Samtidigt anser Alsing att de klimatpolitiska kraven förändrat de energipolitiska förutsättningarna. Med en radikal minskning av oljeberoendet är det uppenbart att vi i högre grad måste lita till elkraften. Vindkraft kan ge ett betydande eltillskott, men det räcker inte för att klara behoven.
Alsing retar säkert upp kärnkraftsmotståndarna
Rolf Alsings omsvängning förargar säkert många kärnkraftmotståndare bland socialdemokratins partiaktiva. De har argumenterat så hårt och så länge för en avveckling att de har svårt att byta fot.
Bland socialdemokraternas väljare är frågan mindre kontroversiell. De flesta opinionsmätningar visar att de flesta av dem kan acceptera en fortsatt drift av kärnkraften. Liksom Alsing har de svårt att se några realistiska alternativ till en kraftkälla som svarar för hälften av vår elförsörjning.
För en politisk uppgörelse över blockgränsen om kärnkraften före nästa val talar politisk hederlighet. Att som regeringarna hittills gjort tala vagt om en avveckling i en avlägsen framtid och samtidigt tillåta enorma investeringar i upprustning av dagens kärnkraftverk är inte trovärdigt. Det är därför rimligt att väljarna inför nästa val får ett klart besked att en riksdagsmajoritet står bakom en fortsatt drift av kärnkraften.
Det är möjligt att en sådan majoritetsförklaring skulle ge miljöpartiet och vänsterpartiet – de två partier som är mest kritiska till kärnkraften – en del extra röster. Men det är inte säkert. Att vara emot utan att kunna presentera några alternativ är en hållning som många väljare borde finna lättköpt och oansvarig.
Klimathotet tvingar fram en radikal omställning av energiproduktionen
Om vi ska klara av att avvärja klimathotet krävs en radikal omställning av vår energiproduktion. Anpassningen till en energisnålare livsstil kommer inte att vara lätt. För att minimera risken för tvära kast i energipolitiken vore bra om en stabil riksdagsmajoritet tog ansvar för att trygga vår långsiktiga energiförsörjning.
Genom vår näringslivsstruktur och vårt geografiska läge är Sverige mer energiberoende än många andra länder. Skogsindustrin och stålverken är energikrävande. Avstånden inom landet är stora och ännu längre är avstånden till våra exportmarknader. Vintrarna är kalla. Samtliga dessa faktorer bidrar till ett högt energibehov.
Mycket tyder på att vår framtida energiförsörjning i huvudsak måste vara elbaserad. Stora satsningar på biobränslen är en återvändsgränd. Etanol kräver för sin framställning ofta lika mycket insatt energi som man får ut i form av drivmedel. Ett hårt utnyttjande av skogsavfall ökar under årtionden mängden koldioxid i atmosfären därför att den nyplanterade skogen inte tillräckligt snabbt förmår att absorbera den koldioxid som frigjorts vid förbränningen av avfallet.
Vad vi främst måste lita till är därför vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och solceller. Tekniken finns utom när det gäller solpaneler där mycket utvecklingsarbete återstår. I kombination med värmeväxlare och energisnålare teknik kan elkraften täcka en stor del av vårt framtida energibehov. I ett första skede handlar det om att bygga ut vindkraften och ytterligare några kärnkraftverk.
Inför folkomröstningen om kärnkraften 1980 framhölls på linje tvås valsedel, som stöddes av socialdemokraterna och folkpartiet, att samhällets energiförsörjning var för viktig för att skötas på marknadens villkor.
Snudd på landsförräderi att sälja ut våra energiföretag
Det är dags att aktualisera detta krav. Att helt aningslöst, som en del borgerliga politiker vill, sälja ut våra energiföretag till internationella koncerner är snudd på landsförräderi.
Alla länder måste förpliktiga sig att reducera utsläppen av växthusgaser. Vilka tillvägagångssätt länderna väljer måste kunna variera, så länge de uppnår sin internationellt bestämda kvot. I ett litet land som Sverige är det naturligt att stat och kommun i samverkan med den egna industrin har full kontroll över energiförsörjningen.
Det var den modellen vi använde oss av när vi för trettio år sedan byggde ut dagens energisystem. Vi lever fortfarande högt på de framsynta beslut som dåtidens politiker och ingenjörer tog. Om vi ska kunna bemästra den utmaning som vi nu står inför krävs en lika målmedveten nationell kraftansträngning.