Journalisterna bor inte själva i de områden som de skriver mest negativt om. Den svenska journalistkåren är starkt koncentrerad till Stockholms innerstad och framförallt bor journalisterna på Södermalm.

De förorter som så ofta förekommer i negativa sammanhang i medierna är däremot nästan helt journalistfria zoner. Så vad vet journalisterna egentligen om de områden som de rapporterar från?

Ibland kan man tycka att medierna är närmast besatta av bostadens marknadsekonomi. Minsta skiftning i borättspriserna i Stockholms innerstad rapporteras. Ändå är det ju ganska sällan som en människa köper eller säljer en bostad. Jämfört med andra ekonomiska förhållanden är rapporteringen kring bostadsrätterna i Stockholms innerstad anmärkningsvärd.

En förklaring kan alltså vara att saken berör journalisterna själva så starkt. Var femte journalist, 19 procent av hela journalistkåren, bor i Stockholms innerstad. Här bor samtidigt 3,1 procent av svenska folket. Nio procent av journalisterna bor på Södermalm i Stockholm, att jämföra med 1,1 procent av svenska folket. Och allra mest koncentrerat bor journalisterna på Västra Södermalm, där församlingen heter Högalid och postnumret börjar på 117.

Å andra sidan. Ju längre ut i förorten man kommer, desto glesare blir det mellan journalisterna.

Är det här något nytt? Det har man ju ofta skämtat om att ”alla” journalister bor på Södermalm i Stockholm. Det nya är att vi i dag inte bara tror oss veta, utan faktiskt vet var de bor.

Journalisterna bor tätt i några stadsdelar i centrum av storstäderna
Med hjälp av uppgifter från Svenska Journalistförbundet har jag gjort en totalundersökning av den svenska journalistkårens bostadsort, ned på stadsdelsnivå. Det har jag med hjälp av uppgifter från Posten kunnat jämföra med var svenska folket bor. Hela undersökningen har i dagarna publicerats av Stiftelsen institutet för mediestudier, SIM(o), och finns på stiftelsens hemsida.

Undersökningen gäller hela landet. Även i de andra storstäderna, Göteborg och Malmö, bor journalisterna tätt i några få stadsdelar i centrum. Andra delar av stan, som Angered i Göteborg och Rosengård i Malmö, är nästan helt journalistfria zoner. Det är även många av vårt lands mindre industriorter. Det gäller samhällen vars namn du läser på syltburken och ättiksflaskan i kylskåpet, de namn som finns på etiketten i mössan eller arbetsoverallen, de namn som finns på leksakstågen och verktygen, hushållsrullen och påsen med gödningsmedel till trädgården. På de här platserna bor väldigt få journalister.

Få journalisterna där invandrarna bor
Arbetarnas miljöer är underrepresenterade. En stor del av dagens svenska arbetarklass kommer från andra länder. Därmed har min undersökning också en etnisk aspekt. Där många invandrare bor där hittar vi få journalister. Är det omskrivna främlingskapet därmed i själva verket journalisternas främlingskap?

Länge har det gjorts undersökningar om journalistkårens politiska preferenser och klassbakgrund. Det anses viktigt att känna till när man ska bedöma innehållet i medierna. Påverkar även bostadsorten det som sägs och skrivs i medierna? Troligen är det så.
Jag har jämfört mina resultat med två analyser som andra forskare har gjort av hur medierna rapporterar från olika platser. Det gäller Storstockholm och Göteborg.

Det finns en kuslig överensstämmelse. Från de områden där jag har funnit att många journalister bor är mediernas rapportering tät och positiv. Där det bor få journalister är rapporteringen obefintlig eller mest negativ. Det är stor skillnad på vilka som får komma till tals i tidningen. I de journalisttäta innerstäderna får de som bor där, och berörs av nyheterna, själva komma till tals och ge sitt perspektiv på händelserna. I de negativt omskrivna förorterna är polisen eller en kommunal tjänsteman ofta den enda som tidningen pratar med. Journalisten skriver, men läsaren får en känsla av att han eller hon inte har varit där, och ofta stämmer det intrycket.

Där journalisten bor har han eller hon en mängd naturliga kontakter. Man vet vem som är aktiv i hyresgästföreningen eller talesman för facket på verkstaden eller småföretagarna i centrum. Man ser med egna ögon när gatan grävs upp eller om städningen och snöplogningen är dålig. Man hör genom grannarnas barn hur skolan och dagis fungerar.

Journalisten känner till sitt område och det märks i rapporteringen
Det här ger fördelar till journalisten i dennes yrkesroll, men även fördelar till hans eller hennes omgivning. För den som känner en journalist, även om det är ytligt, är det lättare att ringa när det finns en nyhet eller en önskan att påverka. Här har journalisten i storstaden samma roll som den duktige lokalredaktören. Journalisten har också en egen tyst kunskap om sitt område och den märks i rapporteringen.

För ett par veckor sedan hörde jag Tom Alandh på radion. Han förmedlade några tankar kring sitt arbete som dokumentärfilmare.
”Berättelsen börjar i boendet”, sa Tom Alandh. ”Vi bor klassat, klyftat, segregerat. Säg mig var du bor och jag ska säga dig vem du är.” Det är länge sedan, ansåg han, som journalisterna hade ett underifrånperspektiv. Själv bor han i en villa i Norra Ängby (i Stockholm) och gör en film om människor som bor i trappuppgångar, soprum, källare. ”Berätta kan jag”, sa Tom Alandh. ”Men kan jag förstå underläget, skammen, ångesten? Kan ni?”

Tom Alandh är alltså inte ensam bland journalister och filmare om att bo långt från de problem han skildrar. Men han är medveten om detta och pratar offentligt om det. Därmed är han ovanlig.

Områdena där journalisterna är främlingar
Många av de områden där jag har funnit att få journalister bor är sådana där få hushåll prenumererar på en morgontidning. Dessa två förhållanden är varandras speglar. Journalisterna är främlingar i de här områdena. Det märks när medierna skildrar dem. Det motsvaras av det främlingskap många förortsbor känner inför medierna. De känner inte igen sig.

Journalisterna skapar och förmedlar i stor utsträckning bilden av en plats, en stadsdel och en stad. Därför blir deras eget bostadsval intressant att studera.

Många har påvisat o
ch kritiserat mediernas bild av förorten. Denna kritik har i stort sett inte lett till någon förändring. Nu vet vi att journalisterna själva inte bor i de områden som de skriver mest negativt om.

Kerstin Ekberg
Journalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen