Den borgerliga regeringen har ett rekordsvagt opinionsstöd. I en aktuell opinionsmätning var skillnaden mellan regeringen och de tre oppositionspartierna nära tjugo procent.

Inte sedan 1994 under regeringen Carl Bildt då landet gick igenom en djup ekonomisk kris har de borgerliga partierna haft ett så svagt stöd.

Dagens borgerliga allians kan dock inte skylla på otur med konjunkturen. Sällan har en ny regering tillträtt under så gynnsamma ekonomiska betingelser som dagens allians. Dess impopularitet beror på egna misstag.

Borgerliga politiker är förvånade över missnöjet. Vi har ju bara genomfört den politik vi gick till val på, är den gängse bortförklaringen.

Väljarna vill ha en regering som visar omtanke om alla
Det är både sant och inte sant. Visst har alliansen genomfört en del saker som de sa sig vilja göra före valet. Ett jobbavdrag har införts, förmögenhetskatten har tagits bort, a-kassa och sjukpeng har försämrats och en utförsäljning av statlig egendom har påbörjats.

Enskildheter i det här programmet kan säkert ha tilltalat olika väljare. Men väljarna ser inte bara till sina egna intressen. De ser också till det allmänna bästa.

De vill ha en regering som visar omtanke om alla och värnar en rättvis fördelning. De vill också ha en regering som förmår att tackla de oförutsedda svårigheter som alltid tillstöter under en mandatperiod.

Regeringen har ett långt syndaregister
Politiskt ansvarsutkrävande handlar inte bara om att bedöma om en regering uppfyllt sina vallöften. Det handlar lika mycket om att i efterhand granska hur en regering klarar av sådant som den undvek att tala högt om inför valet.

Här har regeringen dragit på sig ett omfattande syndaregister. Den har infört en straffbeskattning av pensionärer, den har tagit bort småföretagarnas skatteavdrag, den har infört ett stötande pigavdrag för överklassen, den har ökat utanförskapet genom brutala besparingar i a-kassan och sjukpenningen, den har avvecklat bostadspolitiken och den är i full färd med att försnilla gemensam egendom.

Sedan vi infört fyraåriga valperioder finns få möjligheter att avsätta en regering som slagit in på fel väg.

Oppositionen kan väcka misstroendevotum i riksdagen, men så länge regeringspartierna håller inbördes sams är ett misstroendevotum verkningslöst. Och en allmänt misstrodd regering lär hålla sams i det längsta eftersom den fruktar väljarnas dom.

Tvååriga mandatperioder skulle vitalisera folkstyret
Ur demokratisk synvinkel är detta ett problem. Alla regeringar mår bra av att ofta konfronteras med väljarna. Socialdemokraterna blev under sin sista regeringsperiod alltför stöddiga. Nu är det alliansen som är på kant med folket.

Ett sätt att vitalisera folkstyret vore att återinföra treåriga valperioder – eller allra helst tvååriga. Det skulle tvinga regeringarna att oavbrutet stämma av sina politik med väljarna.

Det skulle både demokratin och partiväsendet må bra av.