Ungdomsboken visar vägen

Augustnominerade Åsa Anderberg Strollo. Foto: Anders Wiklund/Scanpix.

Om storfavoriten, Åsa Anderberg Strollos Bryta om, vinner Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok på måndag är det andra året i rad som det går till en tonårsroman med tydligt politiskt innehåll.

Det är i så fall uttryck för en ny, stark trend inom den svenska tonårslitteraturen. Den har under hela 2000-talet dominerats av realistiska samtidsskildringar – men relationer och pubertetstidens existentiella kriser har stått i centrum snarare än politiken.
Först på sistone har författarna på allvar börjat vända sig mot samhället – och det på bred front. Fyra av de två senaste årens sex Augustnominerade ungdomsböcker tar upp politiska ämnen.

Författarna presenterar inga analyser. De gestaltar ett stycke verklighet: Så här tas flyktingar emot i Sverige. Så här formas en ung kille av att vara soldat i Irak. Så här tänker och känner en djurrättsaktivist.

Ligger steget före
Intressant nog kommer ungdomslitteraturen ofta lite före vuxenlitteraturen när det gäller att fånga upp ämnen som ligger i tiden. Just när vi får en massmediadebatt om barn som far illa i fosterhem ger Mikael Engström ut en bok om just det. Samma höst som Sverigedemokraterna får ett genombrott i kommunalvalen vinner Per Nilsson Augustpriset med en roman om ett högerextremistiskt
partis frammarsch i Sverige.

Samma år som Feministiskt initiativ försöker ta sig in i riksdagen skriver Christina Herrström en bok som vill öppna våra ögon för hur den svenska skolan gör skillnad på killar och tjejer.

Kanske beror författarnas känslighet för samtidens frågor på deras ständiga kontakter med ungdomar vid skolbesök och i skrivarverkstäder.

Hur är det möjligt?
I en del av romanerna blir skildringen till en anklagelse. Hur kan vi låta att en flickas liv förstöras av att hon måste ta hand om sin psykiskt sjuka mor? Hur kan det vara möjligt att en pojke får behandlas så illa i ett fosterhem? Hur kan de ansvariga myndigheterna vara så blinda?

I botten ligger naturligtvis klara värderingar. Ingen kan till exempel  tvivla på vad Per Nilsson i Svenne ( Rabén & Sjögren 2006) eller Greta Sundberg i  Var man (Bonnier Carlsen, 2007) anser om den högerextremistiska ideologi de beskriver.

Men författarna ger inga lösningar.  Så här är det, påstår de. Så borde det inte vara. Vad ska vi göra åt det? Svaren måste läsarna fundera vidare på själva.

LÄSTIPS: Politiska tonårsromaner

• Wilhelm Agrell: Desertwalker (Tiden 2007). Om amerikanska soldater i Irak och om hur deras romantiska pojkfantasier kolliderar med verkligheten. Huvudpersonen blir förstörd som människa, det känsliga och levande inom honom blir avskuret. Sedan gör han militär karriär.
• Åsa Anderberg Strollo: Bryta om (Alfabeta 2007, Augustnominerad). Skakande stark skildring av en flicka som växer upp med en psykiskt sjuk mamma. Hon kämpar för att klara livet och skolan – och dras hela tiden ned av mamman.
• Zulmir Becevic: Resan som började med ett slut (Alfabeta 2006). Den första tonårsromanen av en ung invandrare om en ung invandrare. Beskriver främst livet i flyktingförläggningen. Fylld av detaljer som bara den som har egna erfarenheter kan känna till.
• Mikael Engström: Isdraken (Rabén&Sjögren 2007, Augustnominerad) Upprörande och inlevelsefylld skildring av hur en pojke med alkoholiserad pappa placeras i ett fosterhem, där han utsätts för psykisk misshandel.
• Christina Herrström: Tusen gånger starkare (Bonnier Carlsen 2006, Augustnominerad) Feministisk debattbok om hur flickor och pojkar behandlas olika i skolan. Effektiv, engagerande och provocerande – är det verkligen så här?
• Karin Holmlund: När ingen ser (Bonnier Carlsen 2004, fick tidskriften Jurys deckarpris Spårhunden) Militant djurrättsaktivist skildrad inifrån – med alla tvivel och all rädsla.
• Per Nilsson: Svenne (Rabén&Sjögren 2006, Augustvinnare). Genomför skickligt tankeexperimentet vad som kan hända om en karismatisk ledare startar ett högerextremistiskt parti i Sverige.
• Greta Sundberg: Var man (Bonnier Carlsen 2007) Ur olika personers synvinklar gestaltas några pojkars väg in i nynazism – i korta, ofta gripande scener. Har spelats som pjäs av bl a Unga Dramaten.

Mats Berggren
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen