Om man tittar på president Bushs teologiska appeller när han håller förberedda tal eller teveframträdanden och jämför med hans mer spontana spekulationer kring Herrens planer för USA och dess ledare.

Då står man inför ett avancerat fall av personlighetsklyvning. Eller som Bruce Lincoln konstaterar i den högintressanta antologin Political Theologies:

”När presidenten talar med egen röst förvandlar han sina talskrivares förfinade övertalningsinstrument till klumpiga självparodier.”

Dum och burdus
Det har lagts ner stor möda på att framställa G W Bush som dum och burdus, så hans brist på teologiskt raffinemang och självinsikt kommer inte precis som en överraskning.

Men det som gör mig mörkrädd är aningen om högerns mediaexpertis. Deras förfinade metoder för att hjärnplantera världsbilder. Vänstern har ännu bara börjat skrapa på ytan av den psykologiska och retoriska sakkunskap som ligger bakom slagorden och rollbesättningarna, förmodligen med god hjälp från underhållningsbranschens mörkaste hemligheter.

Kalla mig paranoid, men jag tror att det finns en hel internationell ideologiindustri, vars konsulter också gjort flitiga insatser för att optimera den svenska Alliansens framtoning.

Enormt spelrum
Brådskan är bondfångeriets moder, och det är mediernas snabbhet som givit demagogin enormt spelrum. Detta att uppmärksamheten är så enormt kort innan nästa klipp.

Frågan för vänstern blir inte hur vi ska göra samma sak, utan hur vi under nya villkor ska bemöta demagogin med eftertanke och fakta. Man välkomnar verkligen den nya nätbaserade ledarsidan www.dagensarena.se som även går att prenumerera på som e-postbrev varje morgon. Den stärker idiotförsvaret och gör resten av dan lättare att andas.