Arbetslösheten fick honom att ta klivet

– Jag önskar det hade kommit tio år tidigare, säger Sven-Bertil Lindblom om avskedet från Televerket. Foto: Adam Ihse/Scanpix.

Det var det värsta som hänt honom. Och på sätt och vis det bästa.

En fredag för 14 år sedan blir han inkallad till chefen som gav honom det tunga beskedet att han var uppsagd från Televerket.

– Det var dagen före semestern. Jag gick ner och satte mig vid Viskan och funderade på att hoppa i. Det var en sådan skam att bli arbetslös. Det tog ett halvår innan jag vågade berätta för mamma och pappa.

När Sven-Bertil Lindblom väl bestämt sig för att inte avsluta sin jordevandring blev arbetslösheten ett slags uppvaknande och en övergång till ett intensivt och rikt liv med jobbansökningar, studier, läsning och forskning. För några år sedan skrev han – med åtta års folkskola i botten – tillsammans med en arbetslivsforskare en rapport som blev kurslitteratur vid ett antal högskolor.

– Jag skulle aldrig ha tagit klivet om jag inte blivit arbetslös. Jag önskar det hade kommit tio år tidigare.

Log med alla tänderna
Han växte upp i Sandviken där pappa jobbade på järnverket och mamma var hemmafru. Så flyttade han till Göteborg, lärde sig svetsa och arbetade en tid på Arendalsvarvet. En midsommarafton i början 1970-talet stötte han på en vacker kvinna i Boråsparken som log åt honom med alla tänderna.

– Är alla 32 lika fina? hörde han sig själv säga till henne som hette Ingrid och blev hans fru. Hon var lärare, hade gått på universitetet och betydde oerhört mycket för honom.

1978 började han på Televerket i Borås och arbetade de 15 åren där med personaladministrativa frågor. Så 1993 kom den fredag då Sven-Bertil Lindblom kallades in till chefen och gick in i en arbetslöshet som varade i tio år.

– Jag läste psykiatrikern Johan Cullbergs bok Kris och utveckling, och kände igen allt: chockfasen, reaktionsfasen och faserna för bearbetning och nyorientering.

Positiv chockupplevelse
Samtidigt med att han sökte jobb började han studera. Han uppmuntrades av Ingrid, och eftersom han kom från ett hem där ingen läste blev det en chockupplevelse – en positiv sådan. Han pluggade på folkhögskolor och Komvux, läste om arbetsmiljölagens förändringar, retorik, företagsekonomi och datakunskap. 1997 köpte han och Ingrid sin första dator. Och så läste han Strindberg och Zola och Tolstoj.

– Den världen var ny för mig.

Efter att ha läst in gymnasiekompetens gick han vidare till högskolan och pluggade arbetsrätt, arbetsvetenskap och psykologi – bland annat. Han visar kursintygen som hänger vackert inramade i villans arbetsrum. I slutet av 1990-talet pendlade han 16 mil till och från Göteborg varje dag när han deltog i ett projekt att kartlägga 500 arbetslösa Seko-arbetare.

På högskolan i Borås kom han i kontakt med Margareta Oudhuis, filosofie doktor och lektor i sociologi. Tillsammans gav de sig i kast med att skriva en rapport med titeln Framtidens arbetsmarknad.

– Jag satt här och skrev i fem månader samtidigt som jag skötte min fru som låg svårt sjuk i rummet intill. Jag blir glad och upprymd av att ta mig an utmaningar. Möter man människor som tror på en växer man som människa.

För hög nivå
Rapporten presenterades 2002 och har varit kurslitteratur på universitetet i Linköping och högskolan i Borås samt Tekniska högskolan i Stockholm. Ett par år innan ansvarade han för en heldagskonferens på Handelshögskolan i Göteborg med rubriken Arbete, tillväxt och den nya ekonomin. Kamraten som han skulle arrangera konferensen tillsammans med hoppade av eftersom han tyckte nivån var för hög.

– Stå på dig, annars gör någon annan det, skrev Mona Sahlin i sin bok. Jag har inte så mycket hämningar och drar mig inte för att ringa till den som skrivit en bra bok eller en bra artikel. Bara man uppträder korrekt, säger Sven-Bertil Lindblom.

Men något jobb fick han inte. Till dags dato uppskattar han att han sökt mellan 200 och 300 stycken. Under vissa perioder sökte han i genomsnitt ett arbete i veckan. Två, tre gånger har han blivit kallad till intervju.

– På 90-talet skulle man vara högst 35 år, kunna fyra språk och inte ha familj. Arbetsgivarna ser väldigt mycket till de formella meriterna – inte till vad man de facto kan.

I dag, återigen arbetslös, ger han inte upp. ”Sänk inte huvudet, då går det fort utför”, citerar han. Och jobbsökandet varvar han återigen med studier. På kvällen efter intervjun ska han in till stan och den juridiska översiktskurs på 15 poäng som han just satt tänderna i.

FAKTA: Sven-Bertil Lindblom
Ålder: 60 år.
Familj: En son på 23 år, frun gick bort förra året.
Yrke: ”Utredare vill jag att det ska stå.”
Bor: I Viskafors strax utanför Borås.
Bra på: ”Laga gourmetmiddagar. Jag har just lärt mig ugnsstekt fläskfilé. Och så tycker jag om att dansa.”
På nattduksbordet: Göran Perssons Min väg, mina val.

Lennart Lundquist
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen