Invandrare nekas tillträde till toppen

Trots hårt arbete var det omöjligt för Nikola Vojnovic att bli befordrad. – För att bli det krävdes att man var en väldigt stor rövslickare, säger han. Foto: Mats Andersson/Scanpix.

Det tar decennier för invandrare att komma ikapp infödda svenskar på arbetsmarknaden. Fortfarande efter 30 år släpar lönen efter. Och arbetsnarkomanen Nikola Vojnovic hann gå i pension utan att börja klättra i hierarkin.

Nationalekonomen Per Lundborg har kartlagt hur lång tid det tar för personer som flyttar till Sverige att assimileras på den svenska arbetsmarknaden. Fokus i rapporten ligger på personer som är flykting- eller anhöriginvandrare.

– Denna grupp kommer i kapp sysselsättningsmässigt, och har efter två decennier inte fler arbetslöshetsdagar än andra, säger Per Lundborg, som arbetar vid Stockholms universitets Linnécentrum för integrationsstudier.

– Men deras löner släpar efter, och det gäller också bland personer som har tillbringat hela sitt arbetsliv här.

Inte tillträde till toppen
Han pekar ut diskriminering som en möjlig förklaring.

– Det kan mycket väl hänga ihop med att de inte får och ges samma karriärmöjligheter som den inhemska arbetskraften. Man kan tala om ett glastak för invandrade svenskar. De högsta posterna står inte öppna för dem.

Undersökningen visar att det i synnerhet är de högutbildade invandrarnas arbetsinkomster som släpar efter. Bland personer utan högskoleutbildning sker en utjämning över tiden, som gör att den inhemska och invandrade arbetskraften når samma inkomstnivå. Men i den högutbildade gruppen dröjer löneskillnader kvar.

– Det där hänger ihop med lönespridningen. I branscher och sektorer där stor andel inte har någon högre utbildning är lönerna sammanpressade. Medan tjänstemannasektorer har avsevärt större lönespridning. Och om då invandrare har svårt att nå de bästa jobben leder det till att deras lön släpar efter, säger Per Lundborg.

Vet vad det handlar om
En av dem som själv stött på några av de hinder som invandrare möter på den svenska arbetsmarknaden är Nikola Vojnovic. Han kom till Sverige 1972 från dåvarande Jugoslavien.

– Då var det hur lätt som helst att få jobb. De enda som krävdes var att man var arbetsför och arbetsvillig, säger Nikola Vojnovic.
Han fick jobb på Ericsson i Stockholm. En anställning som han hade i över 25 år, sedan tvingades han att gå i förtidspension till följd av en cancersjukdom.

På bolaget var han en av många invandrare som jobbade i produktionen med lackering. Men att bli anställd var en sak, att avancera var en annan.

Rövslickande ett måste
– Jag lyckades inget vidare med att klättra uppåt. De kallade mig för arbetsnarkoman, men jag blev inte befordrad. Vi invandrare kunde få jobb som uppsättare och försteman. Men för att bli det krävdes att man var en väldigt stor rövslickare. Många av kompisarna som han jobbade med har tvingats sluta på Ericsson till följd av nedskärningarna.

– En del har väldiga svårigheter att få jobb. Det är inte lika lätt nu. Arbetsgivarna kräver språkkunskaper och hög utbildning. Ingen frågade om det på 70-talet, säger Nikola Vojnovic.

FAKTA: Fler får jobb
Omkring 18 procent av alla invånare mellan 16 och 64 år är födda utomlands. Enligt en specialgranskning av Ams har arbetslösheten har minskat bland dem. Förklaringen är den starka efterfrågan på arbetskraft som råder. Fortfarande är dock drygt 60 procent av de utomeuropeiskt födda utan sysselsättning, jämfört med 82 procent bland infödda svenskar.

Läs också: forskningsstudien från Stockholms Universitet (pdf)