”Vi står på randen till en katastrof”, skriver FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i International Herald Tribune med anledning av att FN:s klimatpanel publicerar sin fjärde rapport.

För sju år sedan fick världen en ny ledare, George W Bush. Hans internationella dagordning visade sig ha tre huvudpunkter: 1) överfall på Irak för att bana väg för demokrati i Mellanöstern; 2) vägran att skriva på Kyoto-protokollet; och 3) vägran att delta i Internationella krigsförbrytardomstolen.

Krigets egentliga orsak var hotet från Saddam Husseins massförstörelsevapen. Störtandet av tyrannen skulle skapa en väldig entusiasm i Irak och bana väg för en demokrati vars segerrika genombrott skulle bli en förebild för hela regionen. Så var det tänkt. Men det fanns inga massförstörelsevapen och frågan är om det överhuvudtaget funnits någon som verkligen hade trott det.

Familjen Bush blev rik på olja och hade inte en tanke på att minska USA:s oljeberoende
Demokratins blivande ledare visade sig vara det patrask som brukar följa i militära erövrares spår och av demokratin blev det något som mer och mer liknar inbördeskrig. Men människorna i världens stater fick lära sig att de när som helst kunde anfallas om de ådragit sig misshaget från världens enda återstående supermakt.

Familjen Bush blev rik på olja. Vice-presidenten är en gammal oljebolagsdirektör. De hade inte en tanke på att minska USA:s ökande oljeberoende. I stället gällde det att lägga vantarna på nya källor. Att eldandet av fossila bränslen kunde bidra till en farlig uppvärmning av jordatmosfären ”var inte vetenskapligt bevisat.”

Framför allt var det viktigt att inte ge sig in i något internationellt samarbete, till exempel för att lösa klimatkrisen, eftersom ”USA då riskerade att ställas inför ökande krav på medgivanden.” Denna inställning till omvärlden som en skara tiggande klienter bestämde den nya administrationens hela politik gentemot FN och övriga internationella organisationer och åtaganden. En av de ivrigaste tillskyndarna av Irak-strategin utsågs till FN-ambassadör men förslaget var så utmanande att det inte ens godkändes av USA:s senat.

Misstron mot omvärlden bestämde också Bushadministrationens inställning till kampen mot världens krigsförbrytare.
Ett av Kofi Annans viktigaste mål var att förstärka den internationella rättsordningen med en domstol där krigsförbrytare kunde rannsakas och dömas. Världens plågoandar skulle veta att det till sist inte fanns någonstans att ta vägen om man gjorde sig skyldig till sådana förbrytelser.

Men Bush’s USA vägrade att vara med. USA behövde inga utlänningars hjälp att döma förbrytare. Och dessutom misstänkte man att USA:s fiender skulle kunna anklaga amerikaner för sådana brott och använda domstolen som ett vapen mot USA.

Kriget i Irak det värsta sabotaget mot demokratin i Mellersta Östern
Det börjar bli dags att summera vad som uppnåtts.

Det är svårt att tänka sig ett värre sabotage mot demokrati i Mellersta Östern än kriget i Irak.

USA:s motstånd mot internationella ansträngningar att möta klimathotet är en av de viktigaste orsakerna till den annalkande katastrof, som FN nu varnar för.

Bush’s USA vill inte vara med att rannsaka och döma krigsförbrytare – i stället gav det oss Guantanamo och Abu Graib.

Jan O Karlsson
Före detta invandrarminister (s)
Skriv ett e-psotbrev till redaktionen