Genom den politik högern för i våra kommuner, landsting och riksdag, är vi på väg att frångå principen om allas rätt till god sjukvård på lika villkor, där den som behöver vården mest får gå före den som har mindre behov.

Som socialdemokrater har vi alltid sett det som en av samhällets viktigaste rättvisefrågor där vi aldrig kommer att vika oss. Efter att ha läst DN debatt (31/10), där de ledande socialdemokratiska landstingspolitikerna i Stockholms län, Ingela Nylund Watz och Dag Larsson, driver tesen ”Vårt parti måste säga tydligt ja till privat sjukvård”, ställer vi oss dock lite frågande.

Att patienten ska stå i centrum och att vårdapparaten i sig inte har något självändamål är en självklarhet.  Givetvis bör man alltid kritiskt granska det rådande systemet och se till att det inte bara existerar för att berättiga sig själv. Vi måste också fundera på hur systemet med vårdcentraler och husläkare ser ut. Men något som vi aldrig kan ställa upp på är att våra skattepengar betalas ut i vinster till aktieägare.

Likställs med privatisering
Det finns stora problem och brister inom dagens vård och omsorg, och det är uppenbart att de brister som finns inom sjukvården många gånger beror på en ovilja till förändring. Frågan är om den väg som nu valts, där förnyelse och valfrihet likställs med privatisering, är så mycket bättre?

Är lösningen på problemen ökade privata inslag och vinstdriven vård? I förlängningen skapar det öppningar för privata sjukförsäkringar där de med pengar kan gå före vårdköerna, och därmed frångå och urholka principen om  vård efter behov.
Det är lätt att glömma bort att någon får betala priset för konkurrenshetsen och de hårda effektiviseringarna. Det är någon som måste jobba mer, hårdare och längre för att ekvationen ska gå ihop.

Blivit lättare?
Den allra viktigaste frågan är trots allt vilka förbättringar som har skett inom sjukvården, som konsekvens av att landstingen började betala ut pengar till privata ägare. Hur mycket tillgängligare har den blivit för patienterna? Har arbetsbelastningen för de anställda blivit lättare? Och framför allt, är det inte möjligt att förändra och förbättra ett system utan att ge avkall för privata vinstintressen?

Om debattörerna Ingela Nylund Watz och Dag Larsson har gett upp den tron, funderar vi på varför de fortfarande kallar sig socialdemokrater.

SSU, Stockholms distriktsstyrelse