Vill krossa myter om starka kvinnor

Författaren Åsa Moberg hemma i sitt eget kök. Foto: Björn Lindgren/Scanpix.

Åsa Moberg reser runt i Sverige för att möta sina läsare. Det är dödstyst i den fullsatta bokhandeln i Enskede utanför Stockholm.

– Jag vill slå hål på mytbildningar runt starka kvinnor. Florence Nightingale var ingen ängel som smög runt med en lampa bland sårade soldater. Hon var glödande feminist och statistiker, säger Åsa Moberg till publiken som mest består av kvinnor.

Ibland darrar hon på rösten, men klarar att hålla tårarna tillbaka. Hennes bok, Hon var ingen Florence Nightingale, handlar också om kampen mot familjen, främst mot mamman och systern, medan pappan gav henne stöd i lönndom bakom ryggen på sin fru.
Den konflikten gick rakt in i hjärtat på Åsa Moberg.

Djupt religiös
Florence Nightingale växte upp i en förmögen familj på 1800-talet och hon var djupt religiös. Då skulle flickor inte arbeta för pengar och absolut inte inom sjukvården, som var just det hon ville ägna sig åt.

– Vissa människor tål orättvisor sämre än andra, säger Åsa Moberg i intervjun i sin bostad i nordvästra Skåne. En sådan människa var Florence Nightingale. En sådan är hon också själv.

För fyra år sedan förde kärleken henne från ön Lekholmen, i västra Dalarna, till Lerberget i Höganäs vid havet. Utanför det stora fönstret i den speciella villan tar Danmark slut och havet öppnar sig ut mot Atlanten.

Från skogen i Dalarna till det öppna landskapet är att drastiskt byta miljö. Hon älskar fortfarande skogen ”för den ger skydd”. Men det mentala klimatet är öppnare här. Folk är nyfiknare. Åtminstone den offentliga förvaltningen har tagit emot henne med öppna armar och bjudit in till konferenser om både jämlikhet och psykvård.

Bad henne prata
Redan efter ett par år har hon fått fler inbjudningar än under 20 år i Dalarna. Där var det främst socialdemokratiska kvinnodistriktet, där alla redan höll med, som bad henne komma och prata om feminism. Nämn psykvården och Åsa Moberg slutar aldrig att prata.

– Om du frågar om kärnkraften tar det minst en timme till. Jag har en viss fanatisk läggning, säger hon och skrattar.

Hon blir fruktansvärt arg och upprörd över hur psykiskt sjuka människor behandlas och alla indragningar av vård och omsorg. ”Unga människor som drabbas av psykisk sjukdom överges av alla. Deras fruktansvärda ensamhet är livsfarlig. Och psykiatrin gör ingenting.”

– Där sympatiserar jag helt med Florence Nightingale, det går aldrig att spara på de svagaste och mest hjälpbehövande. Det blir alltid mycket dyrt för samhället.

När hon höll på med Florence Nightingale-boken blev hon ofta så rörd att hon grät. Kvinnans kamp för att få arbeta i sjukvården är mycket rörande. Lillasyster och mamma motarbetar henne stenhårt. Systern blir oftast väldigt sjuk så fort Florence Nightingale ger sig iväg.

Tvingas bedra
Till slut vann hon och på slutet försonades hon med både systern och modern. Det är inte ovanligt att starka kvinnor, som Florence Nightingale, får stöd av pappan som ibland tvingas gå bakom den andra förälderns rygg.

– Sådana maktkamper pågår i många familjer, säger Åsa Moberg.

Pappor som stöder döttrar och mammor som stöder söner är ett ganska vanligt mönster, har hon förstått.

– Det var så för mig också, jag har alltid fått mycket stöd och tilltro från min pappa, men ganska mycket misstro som tog sig uttryck i ”det där klarar du aldrig” från min mamma.

Boken om Florence Nightingale är nog den sista av det här slaget. Huvudet fungerar inte längre, förklarar hon.

– När jag skrev om Simone de Beauvoir stannade allt som jag läste om henne kvar. Men den här gången hände det att jag inte kom ihåg ens saker som jag strukit under. Det kan bero på en svår bil-olycka som jag var med om.

Hon skulle vilja skriva liknande böcker om Aleksandra Kollontaj, kommunistfeministen, författaren och världens första kvinnliga ambassadör. Och så vill hon skriva boken om Hjalmar Brantings hustru Anna. Åsa Moberg är inte nöjd med att Anna Branting, också av arbetarrörelsen, beskrivs som en vimsig borgarbracka som bara var intresserad av teater. I verkligheten försörjde hon familjen som teaterrecensent.

– Anna var en fantastisk författare. Hennes bok om en frånskild kvinna, Lena, en bok om fruntimmer, beskriver en fruktansvärd situation som hon hade egen erfarenhet av.

Vill få fler att spräcka gränser
Åsa Moberg uppmanar andra att skriva böcker som spräcker mytbildningar som förvandlar viljestarka och handlingskraftiga kvinnor till sin motsats, till kvinnor som inte är intresserade av vare sig ekonomi eller makt.

– Som en biprodukt till boken om Florence Nightingale skulle jag vilja skriva om lönearbetets historia. På 1800-talet var det få kvinnor som arbetade för pengar. De som var tvungna hamnade längst ner på stegen och betraktades som prostituerade.

Men den boken tänker hon inte heller skriva – utan hoppas att andra gör det.

FAKTA: Åsa Moberg Boije
Ålder: 60 år.
Familj: Gift med Bror Boije, arkitekt och möbelformgivare, två vuxna bonusbarn som flyttat ut innan hon flyttade in.
Bor: Lerberget i Höganäs i ett hus ritat av mannen, ibland i huset på lilla ön Lekholmen i Dalarna.
Bakgrund: Journalist, författare, översättare, konstnär. Började 1968 som kolumnist på Aftonbladet med inriktning på kvinnofrågor och energi. Stark motståndare till kärnkraft. Var också sex– och samlevnadsrådgivare på Vecko-Revyn. En av hennes 15 böcker handlar om att leva med en manodepressiv man, skriven tillsammans med dåvarande sambon Adam Inczèdy–Gombos.
Fritidsintressen: Se på naturen, hugga ved, se på konst,
läsa.
Senaste bok: Till sängs med Frida, av Slavenka Drakulic. Om Frida Kahlos liv, en bok om att vara sjuk – och om att inte orka vara det.