Precis hur framgångsrikt högern spikat den politiska agendan visar sig i fråga om skolan. De har uppfunnit något som de kallar Flumskolan och som sägs vara socialdemokratisk och ställt den mot den borgerliga så kallade Kunskapsskolan.

Vilken skola skulle ni välja åt era barn? Jag tänkte väl det.

Den falska uppdelningen är förstås en genialisk uppfinning. Inte för att den komplexa verkligheten sammanfattas och blir förståelig. Utan för att den är så perfekt designad för ett mediesamhälle som inte mäktar med djupare resonemang utan bara kan hantera ytliga reklambudskap.

Socialdemokraterna borde formulera något eget
Jag förstår om denna fjantiga slogan gläder borgerliga skribenter men varför måste socialdemokraterna huka inför det infantila istället för att avslöja och formulera eget?

I helgen fick Mona Sahlin dock mandat att göra upp med borgarna om sänkt betygsålder. Men varför är det egentligen så bra att barn får betyg?

Är det verkligen någon som på allvar tror att elever inte kan förstå hur de ”ligger till” om de inte kategoriseras skriftligt i en bokstavskombination? Att betyg är det enda effektiva sättet för en lärare att kommunicera med eleven och dennes föräldrar?

Alla vet att betyg kan vara det mest godtyckliga och orättvisa som finns. De existerar för att barn lättare ska kunna sorteras in på sin framtida plats i klassamhället. Men betyg har blivit en så tvingande symbol för den så kallade ordning och reda- och kunskapsskolan att all diskussion på riktigt blivit omöjlig. Trots att det borde vara uppenbart att det krävs helt andra insatser för att skapa en bra skola för alla.

Politiker med borgerliga värderingar vill dock att barn ska konkurrera med varandra eftersom den sysselsättningen är själva fundamentet i den liberala ordningen. Men konkurrenshets är något väldigt negativt för vuxna, så hur kan det vara positivt för minderåriga?

Socialdemokraterna borde starta debatt om de brännande frågorna
Istället för att ängsligt följa borgarna i hälarna borde socialdemokraterna ha modet att starta debatt om de verkligt brännande frågorna.

Nämligen det destruktiva i att skolor måste konkurrera på en marknad, att privata aktörer gör profit på utbildning/skattepengar och att kommunala skillnader hotar att upplösa enhetsskolan.

Det har exempelvis lett till att rektorer tvingas göra reklam för sin skola istället för att larma om mer resurser. De resursstarka föräldrarna röstar med fötterna istället för att stanna och förändra. Därmed segregeras skolorna i A- och B-lag, vilket inte bara påverkar miljö och undervisning utan också omöjliggör gränsöverskridande sociala möten.

Politikerna har medvetet, genom korkade reformer, korat vinnare och förlorare – vilket är det största sveket mot elever och skolor.

Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skriv till debattredaktören