ANALYS. Under mer än ett decennium har industrins fackförbund varit de dominerande aktörerna på arbetsmarknaden. Genom sin samverkan och som bärare av industriavtalet har deras ledande position varit ohotad. Det har främst gällt på lönebildningens område, men också i kontakterna med det politiska livet.

Med ”de nios gäng” förändras situationen påtagligt. Och då inte främst inom lönebildningen. Där accepterar de nio förbunden att konkurrenskraft och inflationsrestriktion är styrande inslag. Men de understryker att detta måste paras med människors krav på rättvisa mellan könen samt mellan låg- och högavlönad.

Den stora skillnaden finns i stället på de områden som förbunden samfällt pekar ut som centrala för samordningen under nästa avtalsrörelse. Det handlar om maktfrågor. Makt över anställningsformer, både heltid och tillsvidareanställningar reses upp som krav.

Återtar gamla frågor
Hård facklig kamp för att förhindra kringgående av återanställningsrätt lyfts också fram i dokumentet liksom förstärkta möjligheter till utbildning för den som förlorar sitt arbete.

Detta är frågor som av och till formulerats i tidigare avtalsplattformar vid flera avtalsrörelser, men de har sällan lett till facklig framgång. Ofta har kraven övergetts när förhandlingarna kommit in i ett skarpt läge.

Med den tydliga kravspecifikation som de nio förbunden nu formulerat ökar sannolikhet för att kraven ska drivas intensivt i nästa avtalsrörelse. I flera fall handlar det om att återta frågorna från det politiska systemet. Det gäller till exempel den omstridda rätten till heltid som under flera år skvalpat omkring i det politiska systemet utan att avgöras.

I de nios dokument lyfts inflytande- och maktfrågor fram som lika viktiga som lönefrågorna vilket sannolikt också innebär mycket hårdare strid med arbetsgivarna som inte vill se regleringar av de frågorna.

Gammal fråga bubblar upp
Arbetsledningsrätten – att fritt anställa och avskeda samt leda och fördela arbetet – har historiskt varit en av de hetaste stridsfrågorna på arbetsmarknaden. De kan bli det igen när nio förbund surrat sig vid masten.

Vad de nios gäng betyder på sikt för LO:s möjligheter att skapa samordning av förbunden år svårt att sia om. Men den agenda som de lyfter fram har med största sannolikhet starkt gehör i alla LO-förbund och i en rad tjänstemannaförbund. Det talar för en starkare och kanske också bredare samordning av avtalsrörelsen 2010. Men osvuret är bäst.

Läs också: artikeln "LO-förbunden som trotsar industrin", 16/11 2007
Läs också: debattartikeln "De nios gäng har samlat sig", 16/11 2007