En omtvistad förutsägbar uppsättning
På Stadsteatern i Göteborg visas nu monologen Mitt namn är Rachel Corrie som är baserad på den amerikanska fredsaktivisten Rachel Corries autentiska dagboksanteckningar och mailkorrespondens från det att hon var liten fram till dagarna före hennes död.
Rachel Corrie agerade mänsklig sköld i Rafah på Gazaremsan där hon den 16 mars 2003, 23 år gammal, blev brutalt överkörd av en israelisk bulldozer.
Hon hade flera gånger tidigare hindrat israeliska armén från att skjuta på palestinier eller demolera hus genom att ställa sig framför arméfordonen. Men den här dagen togs ingen hänsyn.
Nedslagen i Rachel Corries livshistoria visar en livlig, ansvarsfull och äventyrlig flicka som gradvis kommer till insikt om hemlandets del i världens orättvisor och med det känner en växande skuld.
Eller som hon själv uttrycker det: ”jag har haft ett inre behov att träffa folk på andra sidan av de skattepengar som finansierar vår militärmakt”.
Den en och en halv timma långa monologen tappar emellanåt fart och blir förutsägbar. Men det bestående intrycket är en kraftfull uppmaning från andra sidan graven att följa hennes exempel och agera mot den israeliska ockupationen av Palestina. Och Stadsteatern har också redan kritiserats för att ta ställning i konflikten.
Mitt namn är Rachel Corrie hade urpremiär i London 2005. Senare i höst, premiär 8 december, visas den i annan regi på Stockholms Stadsteater.
Carl-Magnus Höglund
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen