Hon letar efter dem i utanförskap

Åsa Lindh utanför Långholmen, som upphörde att vara fängelse 1975. Numera är cellerna ombyggda till hotellrum. Därmed har en sorts utanförskap upphört. Åsa Lindhs uppgift är att göra slut på långtidsarbetslösas och sjukas utanförskap. Foto: Jessica Gow/Scanpix.

Hennes jätteutmaning är att skapa ett bättre arbetsliv – med hjälp av nästan 12,5 miljarder. Hon ska få in sjukskrivna och långtidsarbetslösa i arbetslivet. Åtminstone ska de ta några kliv ditåt, rättar Åsa Lindh, nybliven generaldirektör för ESF-rådet.

Ute på Långholmen på Södermalm i Stockholm, i det helrenoverade gamla fängelset, ska Åsa Lindh leda en konferens. Hon kommer tidigt till vår avtalade tid, gör ett fräscht och rakt intryck. Och det visar sig att hon, förutom att vara generaldirektör, är seglare, idrottare, friluftsmänniska.

De närmaste åren ska hon fokusera på utanförskapet, på alla de människor som inte hittat någon plats i samhället eller i arbetslivet. EU-kommissionen meddelade för bara någon vecka sedan att Sverige tilldelats 6,2 miljarder kronor från socialfonden för 2007 till 2013. Samtidigt ska lika mycket nationella offentliga medel läggas till. Den här gången talas inte om växtkraft eller mål utan kort och gott om socialfondsprogram.

Stor pengapåse
För bara tre veckor sedan utnämnde regeringen henne till högsta chef för ESF-rådet. Nu är det hon som har ansvaret för att alla miljarderna fördelas rätt och riktigt.

70 procent av pengarna ska gå till sjukskrivna och arbetslösa, har EU bestämt. Resten till människor som har arbete, men behöver höja sin kompetens till exempel för att deras företag står inför en omställning. När det gäller kompetensutveckling behöver projekten inte hitta medfinansiärer. De pengarna ställer regeringen upp med.

Men alla som söker pengar till sjukskrivna och arbetslösa måste hitta medfinansiärer i form av offentliga skattemedel. De pengarna kommer främst från Försäkringskassan och Ams i form av individernas a-kassa samt sjuk- och aktivitetsersättning som de tar med sig in i projekten.

Meningen är att de som står allra längst från arbetsmarknaden ska få hjälp att hitta dit, och ansvaret för att rätt projekt väljs ut är Åsa Lindhs.

Kommer du att lyckas där så många andra misslyckats?

– Det är naturligtvis en stor utmaning. Men det som skiljer oss från de stora bjässarnas arbete är att vi har möjlighet att
individanpassa projekten. Vi kan testa olika modeller som passar en grupp med funktionshinder eller som passar människor med annan etnisk bakgrund eller dem med lång sjukskrivning, och som därför hamnat långt från arbetslivet.

Solidarisk fördelning
ESF-rådet ska bland tiotusentals projektansökningar hitta de livsdugliga. Därefter ska åtta regioner med politiker, fack och arbetsgivare i partnerskap prioritera bland projekten. Åsa Lindh hoppas mycket på sociala företag som arbetar utan vinstsyfte. Hon nämner Basta arbetskooperativ som skapar arbete och försöker slussa ut människor som missbrukat i samhälle och arbetsliv. 12,4 miljarder kronor låter som mycket pengar. Javisst, men det är 30 procent mindre än i de förra projekten, påminner hon.

Minskningen beror på alla nya medlemsländer med hög arbetslöshet och sociala problem. Polen och de baltiska länderna får mycket pengar, och Sverige får stå tillbaka i solidaritetens namn.

– Så det gäller att nischa in sig och verkligen hitta dem som är i utanförskap.

Hon tror starkt på att träning, idrott, motion kan göra underverk för hälsan, inte minst den psykiska. Själv är hon lite av en förebild, men vill tona ner den eftersom ”alla problem inte kan lösas med motion”. EU har järnkoll, anser hon. Styrningen och kontrollen blir allt hårdare och börjar nästan få en hämsko på utvecklingen.

– Ärligt talat är de här EU-programmen en jätteapparat att ratta.

Hon är glad att hon hann arbeta i myndigheten under den förra generaldirektören i fem år innan regeringen utnämnde henne till högsta ansvariga.

– Det är en jättepedagogisk utmaning för oss att få detta att gå in hos alla dem som söker pengar. Hittar kommissionen fel i efterhand måste vi kräva tillbaka pengarna. Allt måste vara rätt från början.

Ser likheter
Från början sopades olika småfel under mattan underförstått att ”det nog inte är så farligt”. Så blev det stora konsekvenser med pengar som skulle betalas tillbaka. Nu har det blivit så noga att projekten kan få pengar till att klara av själva administrationen av stödet. Åsa Lindh har erfarenhet från biståndsarbete i Vietnam under fem år i början av 2000-talet. I vintras var hon tillbaka med sin familj och hälsade på vietnamesiska vänner i Hanoi. Och hon tycker att det jobb hon gör i dag egentligen är rätt likt andra komplicerade utvecklingsprojekt.

Själva hanteringen av projekten är tungrodd, och så är det på Sida också. Men Åsa Lindh vill åstadkomma förändring för vanliga människor och så vill hon bejaka sin internationella ådra. Därför har hon antagit utmaningen. ”I mitt nästa liv ska jag bli fotograf”, säger hon dock längtansfullt när LO-Tidningens fotograf Jessica Gow drar iväg med henne ut i de frodiga höstfärgerna på Långholmen.

FAKTA: Åsa Lindh
Ålder: 44 år.
Bakgrund: Nationalekonom. Arbetat med skuldomförhandling på Exportkreditnämnden samt för Sida. Är sedan den
1 oktober generaldirektör för ESF-rådet.
Familj: Man och två döttrar, 14 och 11 år, samt en hund av rasen lagotto, en tryffelhund som familjen drillar för att hitta kantareller. Maken är gammal hockeyspelare och därför heter hunden Foppa.
Fritidsintressen: Passionen är segling, helst i S:t Annas och Gryts sk&auml
;rgård i Östergötland där hon är uppväxt. Så idrottar och joggar hon, liksom hennes man som tränar för VM-kval i triathlon (simning 4 km, cykling 18 mil och maratonlöpning).
Böcker på nattduksbordet: Helst deckare skrivna av kvinnor. Just läst ut Nobels testamente av Liza Marklund.