EU-kommissionen försöker aktivt främja en garanterad inkomst på en nivå som är tillräcklig för ett värdigt liv för alla, också för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden. Bekämpning av fattigdom och social utslagning sätts i fokus under hösten.

Inte bara i Sverige utan i många EU-länder läggs stor kraft på att få sjuka, funktionshindrade och arbetslösa i arbete. Men trots  aktiva arbetsmarknadsåtgärder finns en ”omfattande kärna” av personer som har små chanser att komma in på arbetsmarknaden. De som har arbete är inte heller vaccinerade mot fattigdom, konstaterades på en offentlig utfrågning i EU-parlamentets sysselsättnings och sociala utskott.

Där hävdades att lagreglerade minimilöner minskar klyftan mellan rik och fattig samt mellan män och kvinnor. Men de som var mot minimilöner i lag ansåg att de leder till arbetslöshet och inflation.

 I oktober kommer EU-kommissionen med ytterligare förslag om hur länderna ska gå vidare med aktiv integrering av dem som står utanför arbetsmarknaden.

Sista utväg
– Kommissionen ska lägga fram ett förslag om hur medlemsstaterna kan uppdatera det åtagande man gjorde på det här området  i början på 90-talet, säger Katarina Lindahl, biträdande chef på den enhet i kommissionen som arbetar med social integrering och fattigdom.

Kommissionen ska även föreslå hur uppföljning ska ske av vilka åtgärder som  länderna vidtar för att leva upp till det man kommer överens om.

– För dem som står längst från arbetsmarknaden kan en sådan inkomst vara enda sättet att undkomma extrem fattigdom. För dem som riskerar fattigdom trots att de jobbar kommer diskussionerna om minimilön men samtidigt inför vissa länder istället skattelättnader för lågavlönade till exempel, säger Katarina Lindahl.

Flera länder villkorar socialbidragen allt hårdare. Men länderna uppmanas att hålla sig till tre komponenter som lyfts fram i det
kommande dokumentet. För det första krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik, och möjligheter till vidareutbildning. Men bidragsfällor ska undvikas så att det alltid ska löna sig att arbeta. För det andra måste människor ha tillgång till vissa tjänster för att kunna ta ett arbete eller utbilda sig:

– Det är meningslöst att säga till en ensamstående mamma i ett slitet område att ”nu får du inga bidrag mer om du inte börjar jobba” om det inte finns barntillsyn eller allmänna kommunikationer så att hon kan ta sig till ett arbete, säger Katarina Lindahl.

Drar en gräns
Den tredje komponenten är att det måste finnas ett inkomststöd som det går att leva ett värdigt liv på för dem som, av olika skäl, inte kan arbeta. EU-länderna har lyckats nå enighet om en indikator när det gäller var gränsen går för en inkomst där medborgarna riskerar fattigdom. Den ligger på en inkomst under 60 procent av medianlönen, som är ”landets vanligaste lön”.

Det är ett relativt fattigdomsbegrepp som kommissionen nu arbetar vidare med för att komplettera med ett sätt att mäta absolut fattigdom på. Vad måste man ha att äta, hur ska man bo, vad måste man kunna ge sina barn för att inte riskera utslagning? Katarina Lindahl betonar att kommissionen inte håller på att utforma direktiv. En plan för aktiv integrering kan tas ombord i Lissabonprocessen och ske enligt en öppen samordningsmodell. Goda exempel ska fortsätta att lyftas fram och ska ge skjuts åt ländernas bekämpning av fattigdom och utslagning.

FAKTA: 72 miljoner fattiga
EU:s fattigdomsgräns går vid 60 procent av medianinkomsten i varje land. De som har lägre inkomst räknas som fattiga. I 25 EU-länder, Bulgarien och Rumänien inte inräknade, är 72 miljoner människor fattiga, cirka 15 procent, medan ytterligare 36 miljoner ligger precis på gränsen, enligt en rapport som kommissionen presenterade tidigare i år.