ANALYS. Löneförändringar mellan grupper på arbetsmarknaden går oftast så långsamt att siffror för enstaka år är till förväxlingen lika lönestatistiken för året innan. Så var det också när Medlingsinstitutet i dag, tisdag, presenterade lönerna för 2006. På marginalen sker vissa förändringar, men i huvudsak består mönstret från året före.

Men. Om sifferserien sträcks ut och omfattar ett decennium växer en annan, skarpare, bild fram av vad som sker.

Hack i kurvan
Kvinnors löner i förhållande till män är ett svårrubbat förhållande, även om enstaka år kan göra hack i kurvan. Tiondelar av en procentenhet hit eller dit kommer och går, men den stadiga förändringen uteblir.

Och förhållandet mellan löner för arbetare och tjänstemän uppvisar också ett tydligt mönster så snart mätperioden blir längre. Skillnaderna växer, inte fort, men stadigt. Och allra tydligast är den gynnsamma löneutvecklingen för de bättre betalda tjänstemännen. Deras löneutveckling är huvudförklaringen till det ökande gapet mellan arbetare och tjänstemän.

Årets avtal kan spä på
Att dra långtgående slutsatser om vad som händer på lönemarknaden i år och de närmaste åren utifrån Medlingsinstitutets rapport är vanskligt och riskfyllt. Alltför få lokala uppgörelser är färdigförhandlade och redovisade i statistiken. Men spåren från 1995 och framåt talar entydigt ett och samma språk – lönegapet växer.

De senaste åren har gapet vuxit mindre än tidigare, men någon omvänd ordning då avståndet krymper har inte registrerats. Och avtalsrörelsens resultat i år, så långt det är känt, indikerar ett ökat löneförsprång för tjänstemän i förhållande till arbetare och för män kontra kvinnor.

I år och de närmaste åren är det främst den glödheta arbetsmarknaden som sätter centrala avtalskonstruktioner, ambitioner och försök till utjämning ur spel. Inte minst i ett näringsliv som redovisat rekordvinster är betalningsförmågan så stark att de hittills träffade lokala förhandlingarna inneburit märkbart högre löneökningar än vad löneavtalen stadgar.

Gapet kan förstärkas
De centralt bestämda löneökningarna, extrasatsningarna på lågt avlönade och kvinnodominerade branscher kan därför raderas ut av det pågående lokala förhandlingsvarvet. Det är inte ens uteslutet att årets löneökningar till och med innebär en ytterligare förstärkning av lönegapet mellan könen samt klyftan mellan arbetare och tjänstemän. Men utan de riktade insatserna mot de lägst avlönade och kvinnodominerade sektorer hade bilden skevat än mer.

Ännu vet ingen med säkerhet hur utfallet för 2007 ser ut, men de först inrapporterade uppgörelserna från manligt dominerade arbetsplatser i industrin pekar mot att industriarbetare och tjänstemän hämtar hem avsevärt mer än vad de centrala avtalen innehöll.

Jämställdhetspott bromsar
För kvinnorna blir det därför en tuff match att bibehålla det löneförsprång som de något högre centrala löneavtal innebär. Det krävs lokala påslag om de vill hålla jämna steg och än mer om de vill närma sig männens inkomster.

Kanske är den urstarka konjunktur, med tecken på överhettning i ett flertal branscher, en övermäktig motståndare då lönerelationer ska förändras. Låglönesatsningar och jämställdhetspotter kanske bara förmår bara bromsa utvecklingen, inte vända den. Men det är nog så viktigt.