ANALYS. Internationell solidaritet har alltid legat högt på den fackliga dagordningen. Men bortom högtidstalen har fackföreningsrörelserna främst varit nationella företeelser. Företagens växande internationalisering har ingen motsvarighet på det fackliga området. Men de senaste åren har en förändring kunnat anas.

Några händelser kan i historiens ljus komma att betraktas som en vändpunkt – då fackföreningsrörelsen i handling blivit lika internationell som nationell. Hotet mot Saab i Trollhättan och Opel i tyska Rüsselsheim är det som tydligast har markerat förändringen inom fackföreningsrörelsen.

Vid tidigare företagsnedläggningar eller hot om flytt av produktion har föga eller ingenting gjorts över gränserna. När däcktillverkaren Continental stängde fabriken och tillverkningen i Gislaved försvann 850 jobb mer eller mindre över en natt. Upprördheten var stor och den småländska oron nådde kanslihuset och regeringen. Ett liknande mönster fanns också när Electrolux flyttade dammsugartillverkningen från Västervik till Ungern.

Jämförelser och granskning av vilka regler som styr uppsägningar i olika länder genomfördes och skärpningar i Sverige diskuterades. Men av de initialt höga tonfallen blev ganska snabbt ett lågmält mummel.

Den svenska modellen att ”rädda människor – inte jobb” var förhärskande. Och både Gislaved och Västervik redde ut kriserna. Den urgamla fackliga tanken på att bejaka strukturrationaliseringar till priset av en väl fungerande arbetsmarknadspolitik med omskolningsinsatser och rimliga ersättningar under arbetslöshetstiden hade fortsatt starkt stöd.

GM ställde fabriker mot varandra – och fick facket att tänka om
Men knorrandet har tilltagit i styrka inom delar av fackföreningsrörelsen. Inte minst på orter där jobben försvinner med blixtens hastighet – för att i bästa fall återkomma någon annanstans med en snigels fart.

Med General Motors beslut 2004 om att tillverka mellanklassbilar vid en enda fabrik: antingen Saab i Trollhättan eller Opel i Rüsselsheim ändrade facken metod. På bara några få dagar agerade den europeiska metallarbetarfederationen (EMF) för att undvika att tyska och svenska metallarbetare ställdes mot varandra. Möten mellan Metall, Sif och Sveriges Ingenjörer och de tyska kollegorna inom IG Metall genomfördes och alla föreföll dra åt samma håll.

När besluten slutligen togs inom General Motors, och dimmorna lättade kring vad som hänt, kunde enigheten mellan facken sägas ha bestått provet: De accepterade inte villkor under respektive kollektivavtal. Men det var en sanning med modifikation.

Möjligt att sänka lönerna i Tyskland – men inte i Sverige
I Tyskland, med en tarifflönetrappa som skyddas i kollektivavtalet, är det faktiska löneläget på varje trappsteg avsevärt högre än den avtalade och skyddade tariffen. Ofta mellan 20 och 30 procent högre. Att sänka den överskjutande delen med ett antal procentenheter var inte i strid med kollektivavtalet, trots att det innebar en direkt lönesänkning.

I Sverige, med en annan avtalskonstruktion som garanterar den faktiska utgående lönen i kollektivavtalet, är motsvarande sänkningar inte möjliga. Löneskyddet nedåt är mycket starkare i Sverige.

Den skillnaden spelade en viktig, om än inte avgörande, roll för att GM placerade produktionen av sin nästa mellanklassbil i Tyskland. Lektionen var – trots utfallet – en nyttig erfarenhet för samtliga inblandade och fick året efter en uppföljare i det avtal som samtliga GM-fack i fem länder skrev under.

Då handlade det om att vägra stängningar av enskilda fabriker och i stället driva linjen att framtida eventuella neddragningar ska ske lika över samtliga produktionsställen i Europa.

Stort avsteg från den svenska principen
Jämfört med den historiska svenska principen om att rädda människor och inte jobb var det ett kraftigt avsteg. Internationellt medverkade IF Metall till att etablera en ny princip, eller accepterade åtminstone en ny ordning för bilindustrin.

För att förstå de fackliga svårigheterna att över gränserna gå från ord till handling måste den inhemska fackliga strukturen granskas. En organisationsplan över varje facklig organisation avslöjar var tyngden i verksamheten ligger.

Historiskt är det inte svårt att förstå var tyngdpunkten hamnat i de fackliga organisationerna. Men att den inte förskjutits trots en snabb förändring i omvärlden är avslöjande för facket. När nationsgränserna var tydligare och företagen eller kapitalet mindre internationaliserat var den uttalat nationella tyngdpunkten riktig för fackföreningsrörelsen. I dag är det en felaktig prioritering. Det blir allt viktigare att kunna mer om varandra över gränserna, känna varandra och agera tillsammans.

Hela den industrialiserade världen står inför samma typ av problem. Företagens flytt till låglöneländer eller krav på öppningsklausuler är varken ett svenskt dilemma eller någon engångsföreteelse. Kanske var därför Saab vs Opel startskottet för ett gränslösare fackligt samarbete.