Debatten eller diskussionen visade upp en bred samsyn kring kollektivavtalets fördelar jämfört med lagstiftning. Men på en punkt var oenigheten lika tydlig som någonsin tidigare – konflikträttens utformning.

De privata arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv håller envist fast vid att staten ska ingripa och förändra regelverket och införa proportionalitetsregler vid konflikter och inskränka möjligheterna till sympatiåtgärder.

– Företagen är så svaga och sårbara i den hårda konkurrens de upplever att obalansen mellan fack och arbetsgivare i förhandlingssituationen måste ändras, argumenterade Signhild Arnegård Hansen.

Arbetsgivare inte maktlösa
Men bilden av maktlösa och försvagade arbetsgivare köptes inte av Anna Ekström som tvärtom pekade på möjligheterna att förhandla fram ett regelverk som båda parter kan leva med.

– Vår modell är överlägsen och jättefiffig för att reglera förhållanden på arbetsmarknaden. Flexibel, smidig och inte skriven i sten. Rätten att tillgripa stridsåtgärder är en omistlig del av systemet. Och all politisk inblandning hotar att underminera systemet, varnade hon.

På ett område har Saco bestämt sig för att ålägga sig själva och förbunden restriktioner: Det gäller hur nya arbetsplatser ska fås att teckna kollektivavtal.

Krävs ett medlemstryck
– Vi är eniga om att de krav vi då driver måste innebära förbättringar jämfört med de löner och villkor som de anställda redan har. Och det måste också finnas ett medlemstryck på att vi ska förhandla fram ett kollektivavtal för att vi ska utnyttja de maktmedel vi förfogar över, sade Anna Ekström.
 
Men allt prat om ändrad lagstiftning avvisades kategoriskt av Saco-ordföranden som underkände argumentationen från Svenskt Näringslivs sida. Hon hyllade i stället förhandlandets princip – också på det här området.