Med byggstrejken avblåst efter tre dagar, och treårig arbetsfred signerad och klar, framstår ropen från de privata arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv om ändrade konfliktregler som svårbegripliga.

Inte ens om tidigare avtalsrörelser beaktas är svensk arbetsmarknad en oroshärd där det ena varslet eller konflikten avlöser den andra. Hårda motsättningar i enstaka branscher har förekommit och förekommer. Men det är en del av modellen med fria och självständiga parter.

På en arbetsmarknad där cirka 500 kollektivavtal ska omförhandlas i år har hittills en kort konflikt genomförts och ytterligare en konflikt inletts i denna vecka. I övrigt har avtalen slutits under ordnade former. Runt en miljon löntagare har hittills fått sina villkor och löner omförhandlade utan uppslitande konflikter. Och på nivåer för löneökningarna som följer industrins fastställda märke.

Fackligt missbruk
Detta beskrivs av Svenskt Näringsliv som ett systematiskt fackligt missbruk av konfliktvapnet. Tonläget och ordvalet hos arbetsgivarna förklaras emellertid inte främst av en strävan efter att påverka motparten och få igång en diskussion – alternativt en förhandling – med fackföreningsrörelsen om en annan tingens ordning.

Måltavlan för utspelen och attackerna på fackföreningsrörelsen är politiken i allmänhet och regeringen i synnerhet. Att allmänheten också ska få intrycket att facken inte gör annat än varslar och strejkar hör också till bilden. Den som vinner slaget om att beskriva verkligheten har skapat ett kraftigt övertag i debatten.

Beskrivningarna av fackföreningsrörelsen som en vårdslös konfliktkraft och dessutom ansvarig för hotande löneinflation, stigande räntor och en lägre sysselsättningsökning syftar till att påverka politiken i den omstridda maktfrågan – konflikt-rättens utformning.
Ambitionen eller förhoppningen hos arbetsgivarna är att just i år få till en utredning eller förslag om ändrade konfliktregler. Proportionalitet står högst på arbetsgivarnas lista över lämpliga inskränkningar av den grundlagsfästa konflikträtten.

Regeringen är dock så här långt svårflirtad. Nej, nej och åter nej har varit beskedet från både statsministern och arbetsmarknadsministern. Men de privata arbetsgivarnas vet om att andra ministrar och riksdagspolitiker har andra uppfattningar, och det sporrar till nya tag.

Sannolikt död
Insikten är naturligtvis djup i arbetsgivarlägret om att det är i år det gäller. Om det inte blir en utredning i spåren av avtalsrörelsen 2007 är frågan sannolikt död. Någon förhoppning om en utredning, eller förslag till ändrade konfliktregler, i samband med nästa avtalsrörelse som genomförs ett halvår före riksdagsvalet 2010 finns inte.

Att det finns oro över lönebildningen och en växande kritik av industriavtalet och dess roll som oomstridd norm för hela lönemarknaden – det är väl känt. Hur framtidens norm för löneökningar ska utarbetas, förankras och försvaras är därför en angelägenhet för alla inblandade. Men den efterlängtade lösningen går inte via lagstiftade inskränkningar av konflikträtten.