Globaliseringen dämpar stridslusten

Strejker och lockouter i Sverige 1985-2006, så många löntagare berördes av konfliktåtgärder.

Både fack och arbetsgivare påverkas av omvärlden när det gäller avtalsrörelsens starkaste vapen – fackliga stridsåtgärder. Men har globaliseringen ändrat styrkeförhållandena?

Hittills i avtalsrörelsen har talet om strejk varit långt borta. Samtidigt har fenomenet stridsåtgärder angripits hårt i samband med blockaderna i Vaxholm och Göteborg. Enligt Svenskt Näringsliv har fackets makt blivit alltför stor. I takt med ökad internationell konkurrens går produktionen snabbare, och både strejker och lockouter slår hårdare mot företagen.

I januari i år skrev också Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker ett brev till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Han kallar fackets blockad mot salladsbaren i Göteborg för ”fackligt övervåld” och vill ha en lagstiftning som förbjuder fackliga stridsåtgärder om de gör alltför stor skada mot företaget. Samma tankegångar om maktbalansen har den fristående statsvetaren Erik Moberg i en ny bok på näringslivets tankesmedja Ratio.

– Jag anser att det skett en maktförskjutning till arbetstagarnas förmån, säger han.

– Strukturomvandlingen har gjort det möjligt att ta ut små nyckelgrupper i strejk som i sin tur gjort strejkvapnet starkare.

Politiker förordar förbud
Fredrick Federley, ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund, är inne på samma spår och vill ha ett förbud mot facklig blockad mot arbetsplatser där facket saknar medlemmar. Men har globaliseringen verkligen gjort facken till herrar på arbetsmarknaden eller är bilden bara en del av ett allmänt angrepp mot facken?

– Jag ser inte att vi har ett annat läge med att ta ut nyckelpersoner, för tittar man på antalet strejkdagar så hamnar ju Sverige mycket långt ned, säger Heli Kärkkäinen på LO idédebatt.

– Blockad är inte heller någon ny företeelse, men den har blivit medial efter Vaxholm. Det nya är att de hamnar på tidningarnas framsida.

Måste följa kollektivet
Strejker påverkas också av andra faktorer. En övergripande hämsko är den nuvarande valutaavregleringen och Riksbankens ställning där både arbetsgivare och arbetstagare är medvetna om att kostnaderna för arbetskraften inte kan avvika alltför mycket från vår omvärld.

En strejk för alltför höga löner skulle därmed inte leda till mer än att Riksbankens slår undan förutsättningarna för ekonomin att växa, med arbetslöshet som följd. En annan återhållande faktor är att både kapital och företag inom tillverkningsindustrin i dag kan röra sig mer fritt över gränserna, något som också Erik Moberg instämmer i.

– Möjligheten att flytta ut gynnar i och för sig arbetsgivarna. Om de är missnöjda kan de flytta som de inte kunde förut. Men samtidigt har de sällan med det vapnet under förhandlingarna.

Tvång fel metod
Erik Moberg har tidigare förespråkat att kollektivavtalen ska avskaffas i den form de har nu, till förmån för mer individuella avtal, och han är inte heller en vän av blockader.

– Jag tycker inte om blockad över huvud taget. Ingås avtal under tvång bör de inte vara giltiga.

Men enligt Heli Kärkkäinen är blockaderna inget som gör facket starkare än arbetsgivaren, utan en förutsättning för att nå ett avtal.

– När jag fick mitt första jobb sa arbetsgivaren att ”här är vi inte med i facket”. Om vi inte får sätta ett företag utan kollektivavtal i blockad så kan förutsättningen för att få ett jobb lätt bli att man inte får vara med i facket. Och då är vi borta från de grundläggande förhållandena på arbetsmarknaden.