ANALYS. Högkonjunktur, stark efterfrågan på arbetskraft, rekordvinster, rekordutdelningar till aktieägarna, kraftiga bonuslyft och lönepåslag för verkställande ledningar och styrelser – allt signalerar full fart i svensk industrin. Men när det gäller löner och villkor för de anställda går förhandlingarna varken i rekordfart eller gäller rekordhöga lönelyft. Industrin är därför närmare en konflikt än någonsin tidigare under Industriavtalets tioåriga era.

Fackens klockrena nej under lördagen till de föreslagna löneökningarna och arbetsgivarnas ja med ”viss tvekan” till samma förslag har skärpt läget avsevärt, trots att alla inblandade fortsatt håller god min.

Ett kommande slutbud från de opartiska ordförandena som får tummen ner av de fackliga organisationerna följs med största säkerhet av konfliktvarsel. En övertidsblockad med start den 2 april är det mest sannolika.

Gemensamma aktioner
Om slutbudet ratas finns, enligt uppgifter till LO-Tidningen, en bred samsyn hos de fackliga organisationerna inom industrin om att agera samfällt. Det är inte bara inom verkstadsindustrin som åtgärder förbereds, över hela linjen planeras för eventuell strid.

De sista nervösa dygnen handlar om samma frågor som plågat parterna under hela vintern – löneökningarnas storlek, satsningen på de lägsta lönerna och som ett extra irritationsmoment, åtminstone för facken, ytterligare flexibilitet för arbetsgivarna när det gäller arbetstidens förläggning.

I dag är det 24 minuter arbetstid som arbetsgivaren egenmäktigt kan variera upp och ner per arbetspass. I fortsättningen kan det, enligt uppgifter till LO-Tidningen, bli 30 minuter per arbetspass.

Arbetsgivarna kräver mer
Kravet från arbetsgivarna har varit avsevärt mycket högre. Massiva fackliga protester har bromsat eller dämpat kravet, men helt borta är det inte. Det finns fortfarande en liten föreslagen ökning av arbetsgivarens förläggningsrätt i medlarförslaget.

Rätten för arbetsgivaren att ensidigt kunna variera normalarbetstiden är en av arbetsgivarsidans viktigaste frågor. Även om ytterligare sex minuters variation per arbetspass kan verka som en nullitet så är det en mycket känslig maktfråga. Mer makt till arbetsgivaren att inte ens förhandla med den lokala fackliga organisationen väcker starkt motstånd hos förhandlarna på den fackliga sidan.

Redan en omstridd fråga
Irritationen kring arbetsgivarens utökade förläggningsrätt av arbetstid är redan i dag stark ute på arbetsplatserna. Arbetsgivarens rätt att variera arbetstiden med två timmar i veckan – 24 minuter per arbetspass – utan att betala övertidsersättning är en eftergift som svider inom IF Metall.

Ytterligare en halvtimme i veckan, som är förslaget i budet från OpO,  kan därför räkna med stenhårt motstånd. Att försöka rensa det väntade slutbudet från ökad flexibilitet på arbetstidsområdet blir därför en av fackets huvuduppgifter.

Men samma fråga engagerar också arbetsgivarna, fast med omvänds förtecken. Deras strävan är att höja de föreslagna sex minuterna till 12 eller 18 minuter per arbetspass. Allt för att förbilliga produktionen.

Ökad variation av normalarbetstid och därmed mindre övertidsarbete kan  därför bli  arbetsgivarnas inspel i kampen om de löneökningar som krävs – de som möjliggör ett avtal och en lång fred.