Kaxig tjej fixade jobb mot alla odds

– Man kan uträtta mirakel om man inte fogar sig inom de givna ramarna, säger Weronica Persson, undersköterska med adhd. Genom att gå sin egen väg har hon lyckats få ett fast jobb, trots att arbetsförmedlingen dömde ut henne som ett hopplöst fall. Foto: Stig-Åke Jönsson.

Med kaxighet och en schysst Apa kan man slå världen med häpnad.
– Jag har gjort det omöjliga så många gånger att jag vet att det är möjligt, säger Weronica Persson.

Arbetsförmedlingen sa att hon aldrig skulle få något jobb. Ingen skulle anställa en undersköterska med adhd. Men Weronica Persson fick det första jobbet hon sökte.

– Jag ringde upp och sa att det här är mitt jobb. Du kan inte ge det till någon annan, för det är mitt.

I somras började Weronica på gruppboendet för neurologiskt skadade. Hon berättar om den långa vägen till arbete, medan hon dukar fram lunchmackor i köket i Kävlinge, norr om Lund. Både berättelsen och Weronica ändrar ofta riktning och tar andra vägar än planerat. Det blir några extra vändor till köksbänken innan allt kommit på plats.

– Det är så här det är min värld. Jag har svårt att göra flera saker samtidigt, att minnas saker och att koncentrera mig och sitta still länge, säger hon.

Använder och ignorerar
Problemen är vanliga för personer med diagnosen adhd, eller överaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning som en fri översättning av den engelska förkortningen kan lyda. Weronica fick diagnosen först när hon fyllt 30. Hon säger att den förklarade en del, men vill ändå avsäga sig diagnosen.

– Jag vill inte bli instoppad i fack. Om man har adhd ska man vara så och så. Varför kan man inte bara vara som man är, varför måste allt in i ramar?

Ramarna är ett återkommande tema för Weronica Persson. Nu för tiden vill hon tänja eller helst spräcka dem, men tidigare led hon av att inte passa in. Hon berättar att hon alltid känt att hon inte fungerat riktigt. I skolan fick hon den negativa bilden bekräftad. Hon hade svårt att lära sig, och när hon inte fick den hjälp hon behövde stängde hon av och blev aggressiv. Samma sak var det på de tillfälliga jobb hon hade innan hon blev långtidsarbetslös. Inget arbete fungerade mer än några månader.

– Jag hade svårt att disciplinera mig och anpassa mig till ett inrutat jobb. Impulsivitet och kortsiktiga lösningar var min grej. Jag har svårt att tänka först och handla sen.

Weronica säger att hon alltid sökt bekräftelse utifrån och varit känslig för kritik. På en rehabiliteringskurs fick hon rådet att bekräfta sig själv i stället. Det blev startskottet för en lång rad positiva förändringar. Weronica började göra val som var bra för henne. Hon slutade röka, hon gick ner 30 kilo i vikt och jobbade stenhårt med att lära känna och acceptera sig själv, under det hon kallar sin egofas.

Tagen på allvar
När hon sedan kom i kontakt med arbetsmarknadsprojektet Equal i Kävlinge kände hon för första gången att någon tog henne och hennes speciella förutsättningar på allvar. Det var också där hon träffade Apan som gav henne mod att satsa på ett jobb. Apan, eller arbetsplatsambassadören, var utbildad av projektet för att ta emot praktikanter som haft det tufft på arbetsmarknaden. Weronicas Apa jobbade inom hemtjänsten.

– Jag kunde identifiera mig med henne. Hon gav mig ett värde och trodde att jag kunde saker, och så fanns hon alltid där och stöttade när det var jobbigt.

Peppad av Apan vågade Weronica utbilda sig till undersköterska, och i våras blev hon klar med studierna. Då hade hon redan skaffat jobbet som arbetsförmedlingen sagt var omöjligt att få. Numera lyssnar inte Weronica Persson när andra säger att saker är omöjliga. Hon vet vad hon kan och att det mesta går att lösa. Visst har hon en del problem på jobbet, som kanske beror på att hon har adhd, men det är inget hon funderar över.

– Om någon frågar brukar jag säga, att visst har jag problem på jobbet, men har inte du det då? Det är kaxigt, och det gillar jag. Det är sån jag är.

FAKTA: Weronica Persson.
Ålder: 36 år.
Familj: Två döttrar, 9 och 15 år gamla, och en katt.
Bor: Just nu i radhus i Kävlinge i Skåne. ”Jag har flyttat tolv gånger de senaste tolv åren, och kommer nog att flytta igen. Jag har svårt att bo kvar på ett ställe och det är något jag har kvar att jobba med.”
Fritid: ”Jag har precis påbörjat mitt ytlighetsår. Jag har jobbat så mycket med mitt inre så nu är det bara det yttre som gäller. Jag styrketränar varannan dag.”
Om arbetslivets inställning till funktionshindrade: ”Man måste släppa in fler och ge dem en chans att jobba efter förmåga. Man kan inte stänga ute alla som inte passar inom ramen.”
Om att vara med i LO-Tidningen: ”Jag vill visa att även det som verkar vara omöjligt går och kanske inspirera andra. Det spelar ingen roll om man har adhd eller något annat funktionshinder, man kan ändå nå sina mål.”