Hon kan njuta 30 dagar i sträck

Borta bra, konstaterar Anita David. Foto:Björn Olsson.

ARBETSTIDEN. Hon har det många drömmer om: helledigt varannan månad. Priset – ”nästan ångest” inför avresan, intensivt jobb under arbetsmånaderna och att vara extremt hemkär – är inte för högt, tycker Anita David.

Schäfern studsar runt som en galning på den snötäckta gräsmattan. Nu är det väl dags för dagens skogspromenad? Anita visar oss in i köket, ursäktar sig. Ingenting är klart, hon tar en bit i taget. Hon gillar att göra så mycket som möjligt själv, får hjälp av särbon Börje Westman.

Det är här hon njuter – 30 dagar i stöten. Utvändigt har huset till hälften brunmurrig panel, till hälften nymålad grön och ny glasveranda. När hon köpte det för fyra år sedan hade kommunalt vatten precis dragits till sommarstugeområdet utanför Norrköping och bara några få grannar bodde där permanent. Nu är det tvärt om, nästan alla bor där.

Chansningen var rätt
Trots att Anita tidigare jobbat som kock på en Göta kanalbåt och legat borta hela sommarhalvåret var det med viss tvekan hon begav sig ut till sjöss. Men vikariatet hos Tor Line blev ett kliv rätt in i en gemenskap.

– Det var nåt som… säger hon, skakar på huvudet och funderar länge utan att närmare kunna förklara varför det blev så självklart att tacka ja till ett fast kockjobb på sjön.

Den senaste tidens oväder har gjort att hon skänkt extra tankar till kollegerna ombord på det 200 meter långa lastfartyget Tor Begonia, som i tredygnsturer gungar fram och tillbaka mellan Göteborg och engelska Immingham.

Annars är det under den sista lediga veckan som nedräkningen börjar.

– Jag har nästan ångest de sista dagarna. När man vet att det är fyra veckor innan man får komma hem igen. Då är det inte roligt.

– Jag kommer på att jag borde ha gjort det och det.

Dubbelt sällskap
Packa väskan väntar hon in i det sista med. När hon gör det sätter sig Disså i bilen: Hon ska med. Egentligen föll det sig naturligt att inte skaffa någon ny hund när den förra dog i samma veva som Anita tog jobb på sjön.

Men det var också då hon flyttade till huset – och upptäckte att hon var mörkrädd. Och när ex-maken och hans son lovade att ställa upp som hundvakt varannan månad köpte hon schäfervalpen Disså. Lite orolig var hon för att hunden inte skulle veta vem som egentligen var matte. Men oron var onödig, den första tiden tillsammans räckte.

Händer det något vet hon att hon alltid kan ta ledigt. Hittills har det bara hänt när Disså löpte vid ett olämpligt tillfälle. Annars kan hon och kollegan som hon går i skift med komma överens om att bytas av efter färre dagar än 30. Enda kruxet är att företaget bara betalar en resa till och från Göteborg per månad.

Väl på båten har hon visserligen fasta arbetstider, men kan ändå styra mycket själv. Eftermiddagsrasten, mellan ett och tre, är det enda riktigt viktiga.

– Just den är jättemycket värd. Börjar de nalla på den, som när det ska vara en livbåtsövning, då trivs jag inte. Dagen blir ju inte så lång om man får gå ifrån en stund.

Annars tycker hon att det är roligare att anstränga sig lite extra, som att baka om hon får en stund över, än att gå undan. Och på kvällen drar ofta pappersarbetet ut på tiden. Det finns ändå inte mycket annat att göra. Anita tycker att hon har det bra. Ett åtta till femjobb är inte längre att tänka på.

Motsatt vardag
Vardagssysslor utförs av grannar, bekanta och autogiron. Att fasta aktiviteter inte funkar, att årstidsväxlingarna blir ryckiga och att det sociala livet får sina törnar är inga oöverstigliga problem. På båten är det dessutom socialt så det förslår, alla känner varandra utan och innan.

– Jag har som två familjer, säger Anita.

Det är också helt okej att ta med sig familjemedlemmar på båten. Inte minst under jul och nyår blir det en del extrafolk ombord. Hemma däremot bor hon själv. Börje förblir särbo. För sambo: Nej, säger hon bestämt. Ett äktenskap har hon bakom sig och det har satt sina spår. Nu är hon noga med att ha sitt eget liv. Inte kastas in i någon annans när hon kommer hem. För det tar ett tag att ställa om. Först vill hon bara vara, sedan kan hon umgås med andra, på lika villkor.

– Det finns ingenting som den där första kvällen, att göra upp eld i kaminen (hon nickar in mot vardagsrummet) och göra ingenting.

Men är det inte en massa saker som väntar på att blir gjorda?

– Ingenting, säger hon.

FAKTA: 19.000 kronor plus tillägg
Namn: Anita David.
Ålder: 60 år.
Familj: Särbo, Börje Westman, och hunden Disså, 3 år.
Fritid: Gå i naturen med hunden, plocka bär och svamp, rusta huset, umgås med väninnor.
Bor: Utanför Norrköping.
Lön: 19.000 kronor plus mattillägg, ombordtillägg och oftast övertidsersättning.
Arbetstider: Arbetar 30 dagar, ledig 30 dagar. Under arbetsperioderna jobbar hon varje dag, 6–13 (minus en halvtimmes lunch) och 15–19 (minus en halvtimmes middag). Rasten mellan 13 och 15 ruckar hon ogärna på, men efter 19 blir det ofta övertid.

Läs också: nyhetsartikeln ”Att kunna styra viktigast”
Läs också: mer på Arbetsmiljöverkets hemsida om hur arbetstidslagen fungerar