Vädret inte allt

Det är grått och slaskigt men liftarna är i gång. I onsdags var 16 av Sälens 110 pister åkbara, vilket med nöd och näppe täckte snögarantin. Foto: Ulf Palm.

Den 8 januari är det plusgrader och regn i Sälen. Andreas Silver, countryartist från Malung, plockar skräp på ortens lilla torg iförd regnställ och gummistövlar.

– Miniskoterbanan är min huvuduppgift, säger Andreas Silver och pekar på en vit plätt vid sidan av torget. Nu fungerar den med snö som vi har skrapat ihop från parkeringen. Under jul fick barnen köra elektriska fyrhjulingar i stället för miniskotrar.

Det varma vädret har gjort starten på säsongen till en prövning för företag och anställda i Sälen. Här är hundratals fasta jobb, och ännu fler säsongsjobb, beroende av snön. Huvudarbetsgivaren Skistar sa upp 200 säsongsanställda före jul, och de har bara delvis börjat arbeta igen.

– Under december 2006 blev medeltemperaturen +0,3 grader. Det är många grader högre än normalt, förklarar Åke Ludvigsson, som är SMHI:s väderobservatör i Sälen sedan många år.

– Snöbrist har vi en gång vart 20:e eller 25:e år, men värmen den här vintern har varit extrem.

För varmt för konstsnö
Åke Ludvigsson är en av 25 till 30 fast anställda, som tillsammans med 105 säsongsanställda ska se till att backarna i Sälen fungerar. Men värmen har gjort det omöjligt att tillverka konstsnö. Snökanonerna kräver minst två–tre minusgrader, men helst sju–åtta minus. I onsdags var  16 av 110 pister i Sälen å kbara, vilket betyder att Skistar med nöd och näppe uppfyller sin snögaranti.

Slump eller inte, den varma vintern kommer efter ett halvår av ideliga larmrapporter om växthuseffekt och global uppvärmning. Jonas Mareniusson, Skistars destinationschef i Sälen, beräknar att han de tre senaste veckorna har talat med omkring 100 journalister om värmen.

– Jag har full respekt för växthuseffekten, försäkrar Jonas Mareniusson. Men så här fort kan den bara inte förändra klimatet. 1957 såg det likadant ut i Sälen som det gör nu. Snön kommer, jag är inte ett dugg orolig för skidturismens framtid.

Ungefär samma besked ger Hans Gerremo, vd i Svenska Liftanläggningars Organisation (Slao).

– Med snökanonerna är vi förberedda för klimatförändringen. Även i framtiden kommer ju kalla perioder under vintern att växla med varma. De kalla dagarna kan vi göra snö, som packas ihop och bildar ett värmetåligt täcke. Därför är det ingen katastrof för branschen om medeltemperaturen stiger några grader de kommande årtiondena.

Lugnande besked från cheferna i branschen är i och för sig bara vad man kan vänta. Vad annat kan de säga när skidturismen omsätter miljarder? När det enbart i Sälen investeras 400 till 500 miljoner kronor om året i nya stugor, liftar, butiker och restauranger?

Inga mörka sinnen
Entusiasmen hos de unga säsongsanställda är desto mer slående. En skidort med brist på snö är egentligen en dyster syn. Men dysterhet biter inte på Sälens alla 19- och 20-åringar.

– Det är så kul att vara här, utropar Charlotte Lennartsson från Nyköping, som sköter liften i Gustavsbacken, ”Sveriges mest åkta skidbacke”. Jag älskar skidåkning och miljön omkring.

– Det känns inte som ett jobb. Det är så kul, säger Ida Matton från Gävle, som gör sin första säsong som skidlärare.

– Alla ser upp till oss skidlärare, tillägger Caroline Flisell från Nyköping. Folk frågar oss om allt. Vi har ju en egen klädsel, vi syns.

Att vara 19 år och få något av de 500 säsongsjobben hos Skistar i Sälen, bland över 2 000 sökande, ger en känsla av att vara utvald.

– De som gör intervjuerna säger att de ser på två tre minuter om man är rätt, förklarar Ida Matton. Man måste vara framåt och öppen.

– Och ha tålamod, det är viktigt när man har en grupp fyra- och femåringar som hasar baklänges hela tiden, säger Caroline Flisell.

Dyrt jobb
I sanningens namn kan jobbet i liften eller skidskolan vara ett råslit. Ida Matton och Caroline Flisell har dessutom fått betala 6.500 kronor för att gå skidlärarutbildningen. Och skidutrustning får de stå för själva.

Charlotte Lennartsson tjänar 75 kronor i timmen som liftbiträde. Caroline Flisell och Ida Matton tjänar 78:50. Men som skidlärare är de bara garanterade 30 timmars arbete i veckan, och i regel blir det inte mer. Det ger knappt 10.000 kronor i månaden före skatt. Från lönen drar Skistar hyra: De flesta säsongsanställda bor i Skistars stugor, fyra till åtta personer i varje.

Men ingen kommer till Sälen för att spara ihop pengar, försäkrar de 19-åringar LO-Tidningen träffar. Säsongsjobb i Sälen är en ”grej”, som man bara kan uppleva under den fria perioden mellan gymnasiet och fortsatta studier eller ett ”riktigt jobb”.

– Vi som jobbar här är som en stor familj, säger Charlotte Lennartsson. På kvällen kan jag ringa vilken annan stuga som helst:
”Tjena, vad gör ni?” Och de svarar: ”Vi har förfest, kom över!”

– Det här är ett eget litet samhälle, säger Ida Matton. Vi umgås hela tiden, mest med andra ”förstasäsongare”. Jag har totalt kopplat bort allt därhemma.

Åtråvärt kneg
Möjligheten att gå ut på kvällen finns alltid, och utnyttjas flitigt. När orken eller kassan tryter umgås man i stugorna, ser på film och njuter av friheten att inte längre bo hos sina föräldrar.

Charlotte Lennartsson fick en introduktion i liftjobbet i slutet av november, men sades upp då snön uteblev. Hon åkte hem över jul, men for upp till Sälen redan till nyår – trots att hon inte hade jobb, och egentligen inte kände någon. Det säger någonting om hur attraktivt livet som ”säsongare” är.

Inför ungdomlig entusiasm faller LO-Tidningens frågor om löner och villkor, snöbrist och global uppvärmning ganska platt. Emelie Condrup från Malmö, säsongsa
nställd på Statoil i Lindvallen, säger:

– Jag lyssnar bara på de bra nyheterna. De dåliga bläddrar jag förbi. Jag tycker man ska leva i nuet.

Läs också: SMHI:s artiklar om klimatförändringarna