Byoriginalet visar sig vara en överlevnadshjälte
ROMAN. När jag slår ihop Kent Lundholms tredje roman inser jag något förvånad att detta måste vara en av de mest våldsamma böcker jag läst. Brutala slagsmål och misshandelsscener löper upp och ner längs sidorna. Ben krasar och knäcks, blodet forsar. Människorna slås blå och medvetslösa, men de kravlar sig nästan alltid upp igen.
För Konungarnas konung från Baklandet är i första hand en bok om överlevnad. Rent mänsklig överlevnad, men också om överlevnadsviljan hos en by, så liten att den inte finns på kartan, I förlängningen överlevnadsviljan hos ett helt landskap, Västerbotten, som för en tynande tillvaro i kamp emot de element som brukar kallas moderniteten.
Vem är då Konungarnas konung från Baklandet? Han är ett gammalt byoriginal, en självutnämnd kung med makt att styra och ställa över liv och död, som sitter hemma i sitt kök på en hemsnickrad tron. Han har en skatt bestående av sextontusen enkronor, samlar på mopeder och har en outsläcklig aptit på nybakade bullar.
Hade bilden av Konungen stannat där hade berättelsen förblivit en byskröna, och en ganska charmig sådan dessutom. Det finns, precis som i hans tidigare böcker, en värme och ömhet i Lundholms sätt att berätta som så att säga får den imaginära fotogenlampan på köksbordet att lysa.
Men Lundholm varvar med Konungens uppväxthistoria, och i den finns inte någon charmig värme alls. Egentligen är det berättelsen om Konungens far, ett klassiskt exemplar av alla dessa despotiska predikanter som fyller litteraturen och filmen. Jon Lundström slår bokstavligen halvt ihjäl sin familj i Guds kärleks namn. I familjens tålmodiga emottagande av prygeln fram till den slutgiltiga hämnden anas en berättelse som är betydligt större än den först ger sig ut för att vara. Och med denna bakgrund förvandlas Konungen från lustigt byoriginal till en överlevnadshjälte av stora dimensioner.
Romanen skulle mått bra av att stramas upp lite här och där: slagsmålen är som sagt många och långa och blir lite enahanda, vilket leder till att de förlorar effekten. Den onde fadern, predikanten, kunde också fördjupats mer. Men det hindrar inte att Kent Lundholm har skapat en mäktig historia, som med sin kombination av djup svärta och skröna lämnar mig just förvånad. Hur kunde den vara så charmig, när den samtidigt var så hemsk?
Roman: Konungarnas konung från Baklandet
Författare: Kent Lundholm
Förlag: Ord & Visor
Annina Rabe
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören