Han har tomteminnen från decennier

Nu är det dags igen. Varje jul sedan 1974 har den här tomten lufsat runt på barnavdelningen i Falu lasarett. Foto: Ulf Palm.

Som sig bör bor Tomten i en grå liten stuga med utsikt över sjön. När han smyger i buskarna vid juletid skriker de små barnen förtjusata i kapp. Några grannar på bygden har nöjt sig med ett tittut genom fönstret, andra propsat på ett mer personligt besök. Det bästa var när delar av tomtens skägg fastnade i buskaget och barnen hittade det ultimata beviset för att Tomten finns!

Några extra tomteuppdrag tar han inte på sig längre, Lars-Erik Larzon i byn Gårdvik utanför Svärdsjö. Han har varit Dalarnas mest uthållige tomte och kommer att så förbli ett bra tag. Varje år sedan 1974 har han förgyllt tillvaron för sjuka barn på lasarettet i Falun. I 32 år har han stampat i golvet, knackat på rutan och ställt den obligatoriska frågan. Och alltid fått samma svar: Ja, vi vill ha julklappar.

Ett och annat förvånat ansikte har han också mött. Någon har undrat vad som varit på gång, men snabbt funnit sig och ivrigt öppnat paket. Alla är ju inte uppvuxna med julfirande, slår Lars-Erik Larzon fast. Som tomte har han sett den förändring av Sverige som pågått sedan början av 1970-talet. Han har sett hur mycket bättre sjukvården är för barn i dag, hur läkarnas auktoritet har minskat och övrig personal själv kan bestämma om tomten ska få komma. Förr var det alltid överläkaren som gav sitt tillstånd.

Och så barnen. De har blivit så frimodiga. Så orädda och öppna.

– Det är så kul. Barnen kommer fram och pratar, sätter sig i knäet om man bara väntar lite. Förr gömde sig många bakom mamma. Ja, det är mest mammor på sjukhuset, säger Lars-Erik.

Kär uppgift
Tomteuppdraget på lasarettet är något som Lars-Erik ogärna släpper. Visserligen har han gått i pension från Dala-Demokraten men uppdraget är mer förknippat med honom som person än med tidningen – så det kan bli svårt att hitta en efterträdare. Det skulle i så fall vara min fotograf, säger han fundersamt. Han verkar tycka att det är lika roligt som jag.

Det var lokalredaktör Lars-Erik Larzon som en gång i tiden väckte tanken på att göra sjuka och ensamma barn lite gladare till jul. Som utsänd av Dala-Demokraten i Rättvik gjorde han ett reportage från ortens barnhem och det var ett så eländigt och upprörande besök att Lars-Erik kände sig moraliskt förpliktigad att göra något för barnen. Idén om Tomten var född.

Det här var i början av 1960-talet och när så redaktören flyttade till Falun tog han med sig sin tomte-idé och på den vägen är det. Tomte-besöket förevigas och publiceras i tidningen på julafton. Det sociala patos som Lars-Erik Larzon drevs av som ung finns kvar. I dag är det svårt att orka med alla extra tomteuppdrag men det finns en hel säck med minnen att plocka ur. Hur barn ropat: Hur kunde tomten veta att jag önskade mig just den här? Eller hur några barn återkommer varje år till sjukhuset och med vilja har prickat in just den dag tomten ska komma. Det hoppas i alla fall Lars-Erik. Han vill gärna vara populär hos barnen. 

Lars-Erik Larzon är på många sätt en äkta tomte och vägrar fuska med detaljerna. Klapparna ska vara bra, förstås, och med dem har han god hjälp av tomtenissar på ett av Faluns varuhus. Men också tomtedräkten ska vara av prima kvalitet.

Ihoplånad utstyrsel
Han har själv tillverkat skägget av lin, och tvinnat glasögonen av kraftig ståltråd. Han har slitit ut en rock, den nya är arvegods från svärfar. En rejäl sak som knyts med rep.

Tomten ska inte ha mask, slår Lars-Erik fast. De är så stela och skrämmande. Skägg är bra och det blir lättare att plira med ögonen om man har ett par glasögon.

– En pojke sa plötsligt: Men du har ju inga glas i glasögonen. Jag svarade att då tittar jag väl över kanten då.

I år fattades snön när det var dags. Den gröna vintern är ett ovanligt inslag i Falutrakten. Lars-Erik kan bara påminna sig en grön jul tidigare. Det blir lite svårt för renarna som drar släden, de får väl plocka fram hjul till julen, säger han med den rätta tomteglimten. Så här två dagar före jul, vad har Tomten för råd till oss amatörtomtar som vill göra ett bra jobb?

– Låt barnen komma till dig. Svär inte och berätta gärna om tomtenissarna och tomtemor, eller tomtefar.

– Och har du renarna med dig? Glöm inte att lägga i p-avgiften.

FAKTA: Lars-Erik Larzon.
Ålder: 70+
Bor: I ett före detta stall och portlider från 1786, i Gårdvik, Svärdsjö. Huset är hopbyggt med en butiks-lokal från Västerdalarna. 
Familj: Hustru Brith Louise, två vuxna döttrar och sex barnbarn.
Jobb: Tomte.
Lön: Pension. 
Dricker: Julmust.
Fritid: Målar i olja, ställer ut i det egna galleriet, engagerad i den lokala ridklubben, politiskt aktiv i Falu kommun och landstinget, skriver varje månad i en av Dala-Demokratens bilagor.
Bästa tomteminnet: En flicka som jag träffade varje jul i flera års tid. Jag såg henne växa upp.