Facken vill ha höjd reallön
IF Metall kräver 840 kronor mer i månaden, Sif runt 1.000 kronor och Sveriges Ingenjörer nästan 1.600 kronor åt sina medlemmar på teknikområdet. Det är den konkreta innebörden av de 3,9 procent i lönepåslag som de tre förbunden på torsdagen presenterade för arbetsgivarna i teknikföretagen.
– Vårt huvudbudskap är att medlemmarna ska få ökad köpkraft och ökad livskvalité. De krav vi ställer är väl balanserade, säger Mari-Ann Krantz, Sifs ordförande.
IF Metall, Sif och Sveriges Ingenjörer hade en gemensam presskonferens tidigare i dag, torsdag, strax efter utväxlingen av kraven med Teknikarbetsgivarna. Utgångspunkten för deras krav är avtalsplattformen från Facken inom industrin. Plattformens krav på 3,9 procents lönelyft ger olika konkretiseringar beroende på att genomsnittslönerna skiljer sig mellan de tre förbunden.
Snittlönen för IF Metalls medlemmar på teknikavtalet är ungefär 21.000 kronor i månaden, Sif:s kring 25.000 kronor och Sveriges Ingenjörer ligger strax under 40.000 kronor i genomsnittlig månadslön.
Höjning av de lägsta
IF Metall och Sif vill att var och en ska garanteras ett lönepåslag på 525 kronor. De kräver dessutom en höjning av avtalets lägstalön med 1.400 kronor. Sveriges Ingenjörer reser inga krav om individgarantier och höjningar av avtalets lägstalöner. Men de vill att fasta ersättningar ska höjas med fyra procent.
För IF Metalls del är det dessutom av stor vikt att pensionsförhandlingarna mellan LO och Svenskt Näringsliv går i lås innan avtalen skrivs på. Bland IF Metalls krav finns även att övertiden maximalt ska vara 150 timmar per år, barnbarn ska räknas som nära anhöriga samt att nyanställda ska ha rätt till förskottssemester.
Utöver plattformens krav driver Sif och Sveriges Ingenjörer liknande krav. Båda vill ha åtta timmars arbetstidsförkortning per år. Motivet till det är att de kom igång senare än IF Metall med sin arbetstidsförkortning. Sif och Ingenjörerna vill också ha inflytande lokalt – särkilt vid lönesättningen.
Väljer annan modell
Ingen av de tre förbunden använder LO-samordningens jämställdhetspott. Däremot vill de tre att män och kvinnor ska ha samma utvecklingsmöjligheter i arbetet och de ställer flera krav för att skydda och stärka de föräldraledigas rättigheter. De vill också att områden med lågt löneläge och många kvinnor särskilt ska uppmärksammas
Sif, Sveriges Ingenjörerna och IF Metall vill hindra inhyrning när uppsagda fortfarande har återanställningsrätt. Metoden för det är att kräva lokalt avtal om inhyrning. De tre vill dessutom liksom LO-samordningen att omställningsförsäkringen ska utvecklas och även omfatta långtidssjuka.
FAKTA: Här är kraven
Utgångspunkten är plattformen från Facken inom industrin. Den innehåller bland annat:
- lönepåslag om minst 840 kronor per månad, dock lägst 3,9 procent
- var och en ska garanteras en höjningen av månadslönen med 400 kronor
- avtalets lägstalöner ska höjas med 1.400 kronor
För IF Metall betyder det:
- 840 kronor i en lönepott per månad och anställd
- var och en ska garanteras ett lönepåslag på 525 kronor per månad
- lägsta lönerna ska höjas med 1.400 kronor per månad
Sifs konkretiseringar är:
- lönepott på runt 1.000 kronor per månad och anställd
- var och en ska garanteras ett lönepåslag på 525 kronor per månad
- lägsta lönerna ska höjas med 1.400 kronor per månad
- arbetstidsförkortning åtta timmar per år
För Sveriges Ingenjörer innebär det:
- lönepott på strax under 1.600 kronor per anställd och månad
- inget krav på individgaranti
- ingen höjning av lägstalönerna
- arbetstidsförkortning åtta timmar per år
Alla tre förbund vill ha ettåriga avtal.