Vi kunde inte tro våra öron när vi hörde att Arbetslivsinstitutet skulle läggas ner. Och ännu mindre kunde vi tro att regeringen avsåg att stänga institutet utan vederbörliga förberedelser och så abrupt att det skulle omöjliggöra en omorganisation av institutet, en överföring till universitet eller andra organisationslösningar.

Nedläggningsprocessen står i bjärt kontrast mot det kunskapsbaserade reformarbete i Karl Poppers anda som hittills karakteriserat skandinavisk politik. Inte bara ska ett ledande institut för forskning och policystudier på arbetslivsområdet läggas ner, utan kunskap ska förstöras, ett nationellt ansvarsbibliotek läggas i malpåse eller skingras, och ett helt forskningsområde och perspektiv på verkligheten bokstavligen utplånas.

Europa behöver innovation. Skapandet av hållbara arbetstillfällen måste vara en del av det som kallats en ”high road” mot ekonomisk tillväxt både av produktivitet och välfärd – en high road för innovation och ny teknik som arbetar med och inte emot mänsklig kompetens och engagemang. Arbetslivsforskning har just denna inriktning och Arbetslivsinstitutet har legat vid fronten längs denna utvecklingsväg.

Håller inte i längden
En europeisk strategi för produktiv välfärd står i kontrast mot en ”low road”, som söker konkurrenskraft med hjälp av låga löner, svaga fackföreningar och försämringar av arbets- och levnadsvillkor med förödande konsekvenser i form av dålig hälsa, social utslagning och höga kostnader för sjukfrånvaro. Resultatet blir en icke hållbar konkurrenskraft.

Stängningen av institutet är alarmerande även utifrån kraven på akademisk frihet och yttrandefrihet. Det finns få om ens några moderna europeiska exempel på ett sådant exceptionellt och omedelbart avskedande av hundratals forskare, bland dem över 150 disputerade och ett fyrtiotal professorer.

Detta kan jämföras med Tyskland, där ett regionalt institut, Arbeit und Technik läggs ner, men där forskarna övergår till ett universitet. I Frankrike fortsätter forskarna att vara anställda inom CNRS (Centre National de la Recherche Scientifique) när organisatoriska förändringar görs av något av dess institut. Sådan anställningstrygghet möjliggör fortsatt effektiv och självständig forskning och ger mindre risk för opportunistisk politisk intervention eller självcensur bland forskarna.

Arbeidsforskningsinstituttet i Oslo har omorganiserats till ett icke vinstdrivande statligt bolag under Kunnskapsdepartementet (Utbildnings- och forskningsdep.), med en styrelse utsedd av universiteten i regionen. Ingen avskedades. I Norge finns också arbetslivsforskningsenheter inom stiftelsen SINTEF:s tema ”Teknologi og samfunn”, knutet till Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet.

Farlig signal
Sveriges regering agerar nu i bjärt kontrast till en sådan europeisk tradition antingen därför att den inte uppskattar forskningsresultaten, eller därför att den inte tänkt igenom konsekvenserna av sitt beslut. Om regeringen inte ändrar sig och vidtar kompenserande åtgärder omedelbart, framstår förslaget att stänga Arbetslivsinstitutet som förvånansvärt antiliberalt och kan komma att bli ett farligt precedensfall i politikers handläggning av yttrandefrihet och forskning i Sverige.

Vi kolleger har egen erfarenhet av Arbetslivsinstitutets viktiga bidrag till utvecklingen av den internationella arbetslivsforskningen. Våra erfarenheter står  i samklang med vad vi vet om utvärderingar som visar att Arbetslivsinstitutet har en kvalitet väl i nivå med annan liknande forskning.

En stängning av institutet skulle minska pluralism och öppenhet i forskningen om arbete, organisation och produktion och underminera varje strategi och perspektiv som värderar hälsa och kvalitet i arbetet som samtidigt ett mål i sig och som ett bidrag till hållbar konkurrenskraft.

Vi vill hoppas att om institutet stängs, ett nytt institut genast startas eller resurser överförs till universitet som bygger sammanhållen arbetslivsforskning som kan föra vidare arbet från institutet.  Annars förstörs forskning och kunskap av betydelse långt utanför Sverige. Vi utgår från att ett sådant förstörelseverk inte kan vara den svenska regeringens avsikt.

Stephen Ackroyd, Professor of Organisational Analysis, Lancaster University Management School, Lancaster
Paul R. Bélanger, Professeur associé, Département de sociologie, Chercheur au CRISES, Université du Québec à Montréal
Alain Chouraqui, Directeur de recherche CNRS, LEST – Laboratoire d’économie et de sociologie de travail, Aix-en-Provence, France
Anup Kumar Dash, Professor of Sociology, Utkal University, Bhubaneswar (Orissa), India.
Anne-Marie Daune Richard, Seniorforskare CNRS, LEST  – Institute for labour economics and sociology, Aix-en-Provence, France
Michelle Durand, directeur de recherche, ADIS, Université Paris XI
Claude Durand, directeur de recherche, Centre Pierre Naville, Université d’Evry
Joerg Flecker, Dr, Director of Forba – Working Life Research Centre, Professor of Economic Sociology, University of Vienna
Steve Frenkel, Professor of Organisation and Employment Relations, Australian Graduate School of Management, Sydney, Australia
Walter Frantz, Professor, Unijuí, Ijuí, Brazil
Maarten van Klaveren, Dr, Seniorforskare, Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies (AIAS), University of Amsterdam, and STZ consultancy & research, Eindhoven, Amsterdam
Martin Kuhlmann, Dr, Seniorforskare, Sociological Research Institute (SOFI), University of Göttingen, Germany
Paul-André Lapointe, Directeur, Département des relations industrielles, Université Laval, Québec, Canada.
Dr Hugo Levie, Head Labour Relations, Association of Dutch Universities, Amsterdam, Nederländerna
Markus Marterbauer, Dr, WIFO – Österreichisches Institut für Wirtschaftsforschung, Vienna
John Pavlik, Professor, Journalism and media studies, Rutgers university, and faculty associate at the Columbia Institute for Tele-Information (CITI)
Michael Quinlan, Professor, School of Organization and Management, University of New South Wales, Sydney
Yngve Sundblad, Professor, Skolan för datavetenskap och kommunikatio
n, KTH, Stockholm
Heinz Sünker, Professor, Dept. of Educational Sciences, Universität Wuppertal University, Tyskland, och President för forskningskommittéen Participation, organizational democracy and self-management inom International Sociological Association
György Széll, Professor emeritus, Universität Osnabrueck, Germany and EU Institute in Japan, Tokyo Consortium
Knut H. Sørensen, Professor i tekniksosiologi, NTNU – Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim
Phil Taylor, Professor, Department of Human Resource Management, Strathclyde University, Glasgow
George Tsobanoglou, Associate Professor, AegeanUniversity, Greece, and President forskningskommittéen om Socioteknik inom International Sociological Association
Chris Warhurst, Professor, Scottish Centre for Employment Research, Glasgow
Fang Xu, Ph.D, Assoc. Professor, School of Labour and Human Resources, Renmin University of China, Beijing
Skriv till debattredaktören