Överallt serveras soppa på en spik
FOLKSAGOR. En kväll för länge sedan kom en främling till en liten by i provinsen Potosí i södra Bolivia. Han knackade på hos invånarna i hopp om att få lite mat och husrum, men utan lycka. Då satte han sig på byns torg och gjorde upp en brasa.
Han placerade en kittel med vatten över elden och lade en sten i den. Byborna närmade sig nyfiket samtidigt som främlingen smakade på det kokande vattnet och utbrast: ”utsökt!”. Han förklarade för de nyfikna att man kan göra en utmärkt soppa på sten. Han provade lite till och sade: ”Den skulle bli ännu godare med potatis”, varpå en bybo hämtade några potatisar och lade i soppan. Sedan sade han att det fattades lök, varpå en annan bybo hämtade lök ur sitt skafferi. Så fortsatte det tills soppan var klar och alla delade broderligt på den.
Jag fick historien berättad för mig av min bolivianske svåger. Han var övertygad om att både maträtten och berättelsen är bolivianska. Jag tyckte mig dock känna igen historien och undersökte saken. Det visade sig att soppan gjord på sten, eller som i Sveriges fall på spik, finns i många kulturer.
Den bolivianske författaren Antonio Paredes samlade på sig folksägner i över ett halvsekel. Han kom fram till att många av de historier som berättas i Bolivia, även de som berättas i avlägsna indianbyar, kommer från Spanien. Och att de innan dess berättades bland annat i Indien.
Att låna eller utbyta sägner med andra kulturer görs i hela världen. Den skånska ”bäckahästen” som lurade barn till drunkningsdöden har till exempel sin motsvarighet i irländsk folktro. Skogsrået har en dansk alter ego och vår svenska ”näcken” finns även i Finland.
Antonio Paredes hävdade dock att varje land anpassar berättelserna till sin kultur och på så sätt gör dem till sina. I vissa fall överskrider även sägnerna berättelsernas värld och nästlar sig in i vardagslivet. Såvitt jag vet kan man inte beställa soppa på spik i Sverige, men i det uppfinningsrika Bolivia kan man i vissa regioner beställa rätten ”soppa på sten”.
Martin Garat
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören