”Svenska modellen håller för globaliseringen”

Med stort allvar över det annars så jovialiska ansiktet varnar nobelpristagaren Joseph Stiglitz för att förändra den svenska modellen. Finjusteringar, ja, men i stort har Sverige redan det bästa systemet för att klara globaliseringen, anser han.

Professor Joseph Stiglitz fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år 2001 och deltog i årets nobelfestligheter i egenskap av tidigare pristagare. Efter minglet passar han på att ge sin syn på globaliseringen. Flexibilitet på arbetsmarknaden och en trygghet som gör att vanliga löntagare är villiga att riskera sina jobb är grundläggande, anser han.

– Några livstidsjobb finns inte längre. Det gäller att vara beredd att byta jobb i takt med nya krav i ekonomin. För att folk ska ställa upp på denna beredskap måste de kunna klara sin ekonomi.

Enligt Stiglitz kan arbetarna inte själva köpa sin trygghet. Samhället måste tillhandahålla den. Att inte göra det innebär mycket stora kostnader.

I fel bransch
– I USA står företagen ofta för både social-, hälso- och pensionsförsäkringar för de anställda, men till exempel General Motors håller nu på att bli bankrutt på grund av kostnaderna för alla försäkringar. General Motors ska göra bra bilar och stå sig i konkurrensen, inte syssla med försäkringar.

Det är i stället i Sverige som de bra exemplen finns, enligt Stiglitz. Att han kommit hit just när den borgerliga regeringen annonserat stora förändringar i det system han vanligtvis hyllar är han mycket medveten om. Och han gillar det inte.

– Sverige och de övriga nordiska länderna har lyckats bättre än man gjort någon annanstans.  Naturligtvis kan det alltid behövas finjusteringar, men jag förstår inte vad det skulle vara för stora förändringar som behövs.

– USA är ett exempel på hur man inte ska göra, Reallönerna för låginkomsttagare är nu 30 procent lägre i USA än de var för 30 år sedan. Under de senaste fyra fem åren har vi också sett hur lönerna för medelinkomsttagare har börjat sjunka. Förespråkarna säger ”var tålmodiga”.

Men hur länge ska arbetare behöva vänta på globaliseringens förmåner?
Enligt Joseph Stiglitz innebär globaliseringen inte att alla blir vinnare. Bruttonationalprodukten kan gå upp och de rika bli ännu rikare, men det viktiga är att vinnarna måste kompensera förlorarna, genom skatteuttag och genom omfördelning. I annat fall kan det komma ett kraftigt bakslag i form av starka protektionistiska strömningar som kan bli betydligt mer katastrofala än vad som vanligtvis framhålls i den svenska debatten.

– Men i USA har skatteuttaget i stället blivit mindre progressivt under samma tid som inkomsterna har sjunkit för lågavlönade, säger Joseph Stiglitz.

Viktigt är också att klara arbetstillfällena. Här har Europa och Sverige inte lyckats lika bra. Men att skapa jobb genom hårdare tag mot de arbetslösa, tror han inte på.

– Bevisen är mycket svaga för att den vägen försöka öka elasticiteten runt arbetsutbudet. Finns det tio jobb blir tio jobb besatta.

Skulle utbudet av arbetskraft vara ett problem skulle inflationen stiga när arbetsgivarna bjuder över varandra.

– Problemet är i stället att det inte skapas tillräckligt med jobb, säger han.

Strikta instruktioner
Arbetslösheten förklarar Stiglitz som ett resultat av de hårda regler om hur statsfinanserna ska skötas som finns i EU:s tillväxt- och stabilitetspakt samt att centralbankerna i Europa är för rädda för att driva en mer expansiv penningpolitik.

– Centralbankerna verkar tro att inflation fungerar som alkohol, får vi lite grann så kan vi inte sluta. Men det finns ingenting som säger att en inflationstakt på upp till 10 procent på något sätt försämrar ekonomins funktionssätt, säger Joseph Stiglitz.

Han tycker inte heller att den låga amerikanska arbetslösheten imponerar.

– Det sitter mer än tio gånger så stor andel av befolkningen i fängelse i USA jämfört med Europa. Dessa räknas inte som arbetslösa. Skulle de göra det skulle arbetslösheten stiga med runt två procentenheter i USA, säger nobelpristagaren Joseph Stiglitz.

FAKTA: Arbetslöshet
Arbetslöshet oktober 2006 enligt internationellt jämförelsemått: