För ett antal år sedan sålde Stockholms stad ut sitt energiverk till Fortum. För Fortum blev det en lysande affär. Vinsterna är så höga att man tillåter bolagets direktörer att roffa åt sig nio optionsmiljarder.

För stockholmarna var det däremot en usel affär. Elpriserna har skjutit i höjden. Kraftvärmekostnaderna har ökat så mycket att prishöjningarna anmälts till konkurrensverket.

Så går det när man realiserar offentlig egendom till privata monopolister. Viktig samhällsservice klaras bäst i offentlig regi.

Det tycker inte den borgerliga regeringen. Socialminister Göran Hägglund meddelade i veckan att regeringen tänker avskaffa den stopplag som förhindrar utförsäljning av akutsjukhus.

Beskedet innebär att alliansen sviker ännu ett vallöfte. Så sent som i valrörelsens slutspurt försäkrade Fredrik Reinfeldt att utförsäljning av sjukhus inte var aktuellt.

Socialministern förklarar troskyldigt att vinst i vården inte är något problem. Antingen är han okunnig eller också talar han mot bättre vetande.

Lär av USA – höga priser och låg kvalitet
Från USA finns flera ekonomiska studier som visar att de privata sjukhusen tar ut svindlande överpriser och ändå tillhandahåller en vård av jämförelsevis låg kvalitet. Skälet är enkelt. De privatägda sjukhusen strävar efter att maximera vinsten genom att i stor omfattning ge medicinskt omotiverade behandlingar. Trots en omfattande kontrollapparat har de amerikanska försäkringsbolagen – det är ju de som i detta land betalar patienternas räkningar – inte lyckats hejda kostnadsexplosionen.

I USA avundas man därför de europeiska välfärdsländerna deras sjukvård, både därför att vården är bättre och kostnaderna är lägre. Förklaringen är att det här är läkanas yrkesetik som styr de medicinska prioriteringarna, inte sjukhusbolagens vinstkrav.

Ett modernt storbolag strävar efter en vinstmarginal om tio procent. Varför en skattekrona av tio ska gå till att berika aktieägarna kan inte Göran Hägglund förklara. Det finns ju ingen garanti för att vinsterna återinvesteras i sjukvården. Privata företag är vinstoptimerande. När de väl kramat ut vad som går av de offentliga finansiärerna låter de vinsterna gå till helt andra ändamål än sjukvård.

Alla överskott ska gå tillbaka till vården
Stora sjukhus drivs i andra länder inte sällan som icke-vinstutdelande stiftelser med offentlig styrelserepresentation. Även en stiftelse kan gå med överskott, men poängen med denna konstruktion är att alla överskott måste återinvesteras i vården.

Skattebetalarna har därmed en garanti att deras pengar inte slösas bort på annat. Och klinikföreståndarna vid sjukhusen tvingas inför sina kolleger att argumentera varför just deras avdelning är den som har bäst nytta av överskotten.

Om regeringen nödvändigtvis vill ge en del sjukhus andra huvudmän än landstingen är det sådana lösningar den borde överväga. Det vore klokare att än göda aktiespekulanter och rovgiriga direktörer.