För några veckor sedan organiserade syndikalisterna manifestationer över hela landet för att protestera mot de planerade a-kasseförsämringarna. I nästa vecka gör LO samma sak. Skillnaden är dock att syndikalisterna samtidigt tog ut sina medlemmar i politisk strejk – något som LO avstår från att göra, trots krav på politisk strejk från olika håll inom organisationen.

Det är synd. Ett par timmars strejk skulle göra motståndet mot den nya arbetsmarknads-
politiken synligt. På allvar.

Avtalssekreteraren Erland Olauson har dock en annan uppfattning, att döma av en kommentar i samband med LO:s uppmaningar till medlemmarna att inte delta i syndikalisternas strejk. Enligt Olauson tycker ”den svenska fackföreningsrörelsen” inte att politiska strejker är ett effektivt vapen i den fackliga kampen. En taktisk bedömning alltså, även om man gärna skulle vilja veta mer om de överväganden som ligger bakom.

Men det argument som är mest svårbegripligt är det som har förts fram av ordföranden Wanja Lundby-Wedin, nämligen att politiska strejker inte bör användas för att protestera mot demokratiskt fattade beslut. Det är besläktat med det argument som går ut på att det var känt före valet att ”alliansen” ville försämra villkoren i arbetslöshetsförsäkringen.

Varför protesterar LO överhuvudtaget mot regeringens politik?
Detta är en minst sagt märklig förståelse av begreppet demokrati. Är demokrati verkligen bara rätten att rösta, exempelvis vart fjärde år? Ingår inte även yttrandefriheten, tryckfriheten och andra förutsättningar för ett demokratiskt samtal också i ganska icke-radikala och allmänt accepterade definitioner av demokrati? Varför protesterar LO överhuvudtaget mot regeringens politik, om man uppfattar demokrati på det sätt som Lundby-Wedins uttalanden antyder?

Kanske handlar det snarare om att definitionen av demokrati förändras när det kommer till arbetslivet och ekonomi. Det är något som fackföreningsrörelsen inte borde acceptera. Man borde istället kräva att de demokratiska principer som hyllas i andra sammanhang får genomslag i arbetslivet.

Politiska strejker är fullt tillåtna
Dessutom är ju politiska strejker fullt tillåtna, utan några inskränkningar som har med formerna för politiska beslut att göra. Det är en följd av den grundlagsskyddade rätten att vidta fackliga stridsåtgärder, som finns i kapitlet ”Grundläggande fri- och rättigheter” i regeringsformen. Till och med av grundlagen följer alltså en mer radikal uppfattning om demokrati än den som LO nu tycks stå för.

Däremot får politiska strejker vara högst begränsade när det gäller omfång och effekter, enligt arbetsdomstolen. Men det kan väl å andra sidan knappast vara ett problem här. Det som behövs är bara en demonstration av vad de arbetare, som moderaterna säger sig värna om, tycker om arbetsmarknadspolitik som uppenbarligen syftar till att öka trycket att ta vilka jobb som helst.

Hanna Pettersson
Studerar juridik i Lund
Skriv till debattredaktören